Alienna såg efter honom länge. För länge, kanske. Inte för att hålla kvar honom med blicken – det var ingen illusion hon bar på längre. Inte för att ropa honom tillbaka. Utan för att försöka förstå var de egentligen tappat varandra. Eller om de någonsin haft varandra att tappa.

Det var något så smärtsamt tyst i hans avsked. Inget raseri. Inget…[Read more]

Asgeir drog in ett djupt andetag medan Eirik talade, som om orden bet i honom på något vis han inte ville erkänna. Han visste att hans bror talade sanning — förbannat rak och enkel sanning dessutom, på det där sättet som kunde få vem som helst att känna sig naken som ett spädbarn i ett snöoväder då han gav sina insikter. Men det var också just det…[Read more]

Asgeir skrattade till när hon jämförde hans vighet med hennes påhittade sejdarkrafter. Ett kort, raspigt ljud som rann ut i kvällsluften. Eller var de påhittade? Elden hade känts fövånansvärt smidig.

“Hah! Nå, om jag nånsin försöker mig på nåt som liknar akrobatik igen får du gärna ge mig en örfil så jag kommer till sans. Jag hade säkert brutit…[Read more]

Caspian kände hennes händer mot sitt bröst, som om hon försökte räkna revbenen med fingertopparna. Kanske kolla vilka som satt kvar och vilka som slitits loss i det där helvetet som spillt ut över Iserions gator. Hon skämtade, till och med. Om hans öron, hans hjärna – och kanske var det precis det han behövde. Ett dumt leende, ett dåligt skämt.…[Read more]

Arand såg tyst på när Bodil ställde sig upp, redo att agera om hon gjorde något som kunde försätta dem i fara. Han höjde ett ögonbryn och suckade tungt för sig själv över vad som hände framför hans ögon, orden som utbyttes. Han vred sig långsamt mot Maeve och viskade, tillräckligt lågt för att inte Aslög skulle höra, men med tillräckligt mycket v…[Read more]

”Det jag blev lovad i Frostheim.” Började hon åt Arand och vände sedan den hårda blicken mot Maeve. ”Mina ord var inte tomma när vi skiljdes åt, min prinsessa, jag krävde av gudarna deras dom inför drottning, prinsessa och völva och jag känner deras kraft nu inom mig, starkare än någonsin, som om gudarna hörde mig och har välsignat mitt upp…[Read more]

Alienna höll andan för ett ögonblick. De tre där som en tyst sammansvärjning mitt i det politiska spelet. Hon drog in ett djupt andetag, svalde svaret som först ville komma – det där konventionella, kungliga, det man säger när hovet lyssnar. Men ingen lyssnade nu. Bara de tre. Och det fanns inget hov längre, inte som förut.

“Mo…[Read more]

Ayperos skrattade över Athanishkas svar. Ett ljud som inte hörde hemma bland de dödliga. Det var ekot av en gammal värld där han en gång regerat. Hans röst var mjuk, nästan öm, men varje ord bar en egg vassare än stål.

Demonens mörka avgrundsögon som legat på Nenya och Athanishka drog sig undan för ett ögonblick mitt i kaoset omkring dem. I…[Read more]

Neilas röst och synen av henne var som en droppe vatten i öknen. Hennes ansikte var halvt dolt i skuggor, sot och panik, men det var fortfarande hon. Levande. Det var mer än han kunde säga om flera andra just nu som drabbats av hans kaos. Kaoset han inte riktigt hunnit reflektera kring ännu.

Han hann knappt få luft innan hon och alven drog upp h…[Read more]

Det lilla intima ögonblick mellan Arand och Maeve varade inte länge, men han gav henne ett av sina ovanliga leenden och en nickning.
“Lockbete, det duger du bra till, Maeve.” sa han, skämtsamt, med en underliggande mening bakom orden.

Arand kastade en blick på Aslög där hon stod vid vattnet, med sin förbannade slägga. Det var nästan som om hon f…[Read more]

“Ja, en eld låter… fantastisk. Om vi lyckas!” med vi verkade det betyda henne, och medan hon kämpade med elden, som tändes förvånansvärt snabb, rusade han omkring hit och dit och flängde med armar och ben för att få fart på blodet i kroppen. Asgeir lät huvudet falla bakåt och skrattade, ett lågt, hest ljud, fortfarande skälvande av kylan.
“Nästa…[Read more]

“Håll dig bara avslappnad, så går det bra, precis som då man kommer upp ur isvaket! Och rota inte i mina saker” tjöt han upp efter henne då hon huttrade som ett skakande asplöv i en höststorm. Då repet väl kom ned tog han i det och kravlade sig upp, kylan en besvärlig chock även om han tränats för att hantera den, exempelvis i fall han skulle tr…[Read more]

Det var … enkelt. Hon tittade på sin skiss medans Erynn pratade och log för sig själv under genomgången. Hon var verkligen klipsk, det kändes rimligt det hon pratade om, men så fort hon började prata om att räkna på aktiveringsformeln dog någonting inom henne. Det var verkligen inte hennes starka sida och helt klart där det skulle synas som…[Read more]

Yfandes kände ett uppspelt rus bland tankarna hennes när Erynn berättade om vad skissen skulle föreställa. Hon förstod inte vad hon såg, annat än det mest grundläggande nu när hon visste vad det var för någonting och hon log stort åt Erynn och tittade sedan ner på skissen igen som klasskamraten fokuserade på. “Du är väldigt duktig! Jag ser…[Read more]

Yfandes anlände andfådd utanför studierummet och stod stilla några sekunder för att hämta andan efter både den raska takten och hennes ansträngningar till att behärska sina känslor och nervositet och det kändes inte längre som om bröstkorgen hennes hade ett städ på sig. Hon hade sin säck med böcker hängande över axeln och hon klev in, mötte sna…[Read more]

Yfandes log brett åt hur enkelt det faktiskt gick. Bara sådär. “Vi kanske kan använda ett av studierummen vid sovsalarna?” Föreslog hon hastigt, det var det enda hon kunde komma på och det kändes ganska rimligt. Väldigt rimligt faktiskt, då det var vad rummen var till för. Att Erynn inte visste hennes namn var inte en tanke som slog Yfandes,…[Read more]

Ambrosina hade varit så uppslukad i sin framfart, så fokuserad på sitt mål att när Ayperos skickade henne flygandes så skakades hela hennes verklighet. För ett ögonblick var hon osäker på vart hon var och vad hon hade hållit på med, innan hennes mor plötsligt stod över henne och omgivningens pusselbitar började passa ihop igen. Hon reste på sig m…[Read more]

Alienna såg hur Bain hanterade Velaedrion. Hon kunde både magiskt känna och nästan se hur lågorna föddes ur intet, hur de svedde adelsherrens tunga innan de slocknade lika plötsligt som de tänts – en gnista, men en smärtsam sådan, nog för att skada adelsmannens stolthet.

Hon såg hur Velaedrions ögon vidgades av chock, hur han ryckte till som om…[Read more]

Asgeir flinade lite retsamt upp mot henne.
‘Jag tror nog du kan bli en akrobat, om du vill.’ skämtade han. ‘Du är vigare än mig, i alla fall!’ och med tanke på att han nog hade större chans att hjälpa henne upp än tvärtom så ställde han sig på den hala avsatsen vid sidan om vattnet, drypande vatten som en dränkt katt. Eller kanske björn, med…[Read more]