På en hög barstol intill den smutshåriga alven satt en munter figur med ett stop som såg allt för stort ut i dennes händer. Stopet i sig var väl inte så stort, men figuren var inte speciellt lång även om denne nu var i ögonhöjd med alven som precis anlänt. Något ovanligt satt en kvinnlig vätte där, med vårgrön hy, klara gulbruna ögon som tog in a…[Read more]

Ithia hade precis tänkt svara då en bekant närvaro rörde vid henne och fångade hennes uppmärksamhet. Det var uppenbart att både den nya kvinnan och Ithia var från samma härkomst, även om dom på sina sätt var som natt och dag med hårfärgen. Ithia log lite snett, även om hon var bekväm kring Sera var det alltid en märklig känsla att vara där med…[Read more]

Det dröjde inte långt innan en hand lade sig på Ithias hand och om hon skulle vända sig om var det en lång kvinna, ett huvud längre än de flesta män till och med. Vackert mörkt hår som böljade sig kring ansiktet och klarblåa ögonen som var svåra att missa. En lekfull, glad och obekymrad känsla låg över kvinnan. Ett litet skratt lämnade de rosen…[Read more]

Asgeir flinade lite över Ylvas sätt att tala till hans mor. Ja de hade nog båda vassa tungor, en viss likhet där – åtminstone då Ranghildr var på humör för sådant. Han skulle ändå tro att de två kunde komma överens, och att Ylva genom att lära känna drottningen lite kunde få det hon önskade sig – gården hon nämnt att hon drömde om då de tal…[Read more]

Livet var som vanligt i Caras Idhrenin, denna tid på året var det dessutom blåsigt och kallt då skolan befann sig omringad av vatten i Nírsjön. Karm var inte direkt den kallaste platsen i världen, men många gånger kunde Caras Idhrenin kännas som den mest regniga och blåsiga stället. Nu hade dock en frostbiten kyla lagt sig över skolan, all…[Read more]

Ett litet höjt ögonbryn fanns där i sköldmöns ärriga ansikte åt sin ena sons kommentar. Munter? Inte var hon så omunter så han hade behövt kommentera det så öppet. Blicken drogs långsamt mot Eirik, för att försöka få någon bekräftelse ifrån honom i frågan.  Till slut ryckte hon på axlarna åt det hela för att klappa hennes son Asgeir på axeln…[Read more]

“Kanske det vore en god idé. Nu när min riddare i skinande rustning erbjuder sitt sällskap och möjlighet att skydda en stackars man som mig själv.” sa han med ett svagt leende. Kanske det hade låtit som glåpord eller liknande i andras öron men för Kedath var det en vardag med kvinnor som var starkare än honom. En kort blick kastade han mot männe…[Read more]

Asgeir log bara muntert åt Ylvas pik.
‘Vad annat än en komplimang kunde det vara, ett hedrande för din yrkesskicklighet, precis som er plats här?’ undrade han med en gest över platsen där de satt, där de hade full överblick över hela salen och alla kunde se dem. Han viftade bara åt hennes anspråkslösa ord.
‘Så klart, allt vår kunnande är e…[Read more]

Midvinterblot, Ranghildr hade alltid varit förtjust i det. Inte själva blotet i sig, men hur hela familjen alltid var samlad och stämningen. Men i år symboliserade det snarade när hon skulle bli ensam igen och innerst inne kliade det i fingrarna att vara kvar i högsätet själv. Som någon trött regent med en för stor bak. Precis som konung Iki…[Read more]

Asgeir Ulfhedna hade alltid funnit midvinterblotet en trevlig och nostalgisk fest. Från barndomen mindes han det mest som en intim fest med sin familj i den lilla stugan han vuxit upp med, trots allt hade Kaldralnds och Frostheims före detta ledare alltid hållit firandet i Sätet exklusivt för de jarlarna och deras familjer, snarare än att göra…[Read more]

Felaërn var nästan lika förvånad själv, trots allt hade Almithara en förmåga att få alla att tro att hon var oövervinnerlig. Men han hade fått in rätt träff vid rätt tillfälle, det kunde lika väl varit hon som vunnit denna då det varit så jämnt. De flesta andra hade kanske flinat brett i skadeglädje och gnuggat vinsten i motståndarens ansi…[Read more]

Den unga paladinen betraktade Viktor tankfullt, och det kändes som om det fanns lite mer tyngd i deras bekantskap då de hade namn. Om hans var det sanna namn han bar visste hon inte, men namn hade vikt och hon nickade lätt till svar. Hans ord bådade inte gott, och bekräftade hennes känslor av föraning hon haft sedan hon satt sin fot i staden…[Read more]

Att han gav henne en retsam, ond gjorde att hon kände sig lite mer nöjd med sig själv. Kanske det hade funnits någon mer vänskap där hos dem nu. Trots allt hade de rest tätt intill varandra några dagar. Främlingar var de inte längre i alla fall. Och hon kunde höra hans osäkerhet där i hans röst. Inte helt säker på om hon var lättad eller sk…[Read more]

När han inte svarade henne blev Vésiva lite obekväm och kliade sig själv i nacken. Nervöst. Hon hade aldrig trivts i tystnaden och var väl en av de saker som skillde henne och Neyir åt. Hon harklade sig, då hon fortfarande inte hörde något ifrån honom på några minuter och sparkade upp lite sand med sin ena fot.

“Det… det kommer bli mörkt snart.…[Read more]

Det var allt för mycket som skedde på en gång. Det var svårt att följa alla med blicken och när Finn kände något som kröp mot hans ben, sparkade han till Faegrim lite rädd med ett kort skrik. Som om han trodde att det skulle vara en av de där… krypen. Han var trots allt glad att de hade tagit sig in i barriären igen. Allesammans, men han blev me…[Read more]

Det var rent utsagt löjligt att behöva lägga energi, pengar, tid och dessutom sina egna militär på saken. Inte i oroliga tider som dessa. Hans blick var mörk och han hann inte riktigt säga något mer innan den unga flickan gav ifrån sig ett högt nej. Det var nog inte tanken att säga det högt, för hon höll en hand lite skrämd över sin egna mun. Tro…[Read more]

Alven betraktade Moira och Wreax, och Moiras rynkade ögonbryn missade hon inte. Långsamt under denna förväxling som spelade sig framför henne och Vesíva växte sig ett roat leende på hennes läppar. Hon skakade halvt uppgivet på huvudet, och gick långsamt runt arbetsbordet för att sätta sig på sin plats igen, men leendet var nu borta och de klara…[Read more]

Felaerns ögon smalnade då han hörde hovarnas framfart, och han höjde blicken och huvudet stolt – i utmaning och kanske självständighet inför det förtryck de utövade över honom i denna stund. Högalver som trodde de hade rätt att göra som de ville, och Selyana – deras prinsessa, en förrädare till alla skogsalver liksom hennes mor drottningen. S…[Read more]

Eirik stannar till, korsar armarna framför sig och ser sin far i ögonen. Det hände sällan att han gick emot sin far men i dag kan han inte kontrollera sig, sina känslor, sin sorg och ilska. Kan inte kontrollera det faktum att han inte längre känner att han har någon mor. I sin sorg och ilska bryr han sig inte om ifall han visar sin far allt an…[Read more]

Blicken till Vésiva blev ännu mer mörk och hon greppade ett hårdare tag om Quainas axel och sitt egna knä vid Wreax ord om hennes make. Ännu fler hot, men hon hade väntat sig det. Förstås var hon inte dum nog att inte lära sig av sina misstag. Hon släppte alvinnans axel och korsade sina armar framför sig med en fnysning.

“Neyir är bortom din r…[Read more]