Redan innan Agaroth hade gjort sitt trick hade Tath’nel onda aningar om vad hon hade i gärningen. Fast han hann varken kommentera eller klaga. Främst klaga. För det var inte första gången som han tog skepnaden av något sådant litet – och vägen tillbaka till sin egna kropp igen skulle vara smärtsamt. Fast förstås var det väl en av de få sättet d…[Read more]

Agaroth log åt Tath’nel och gav honom en artig nick åt hans sparsamma ord, för att sedan stelna när Alienna berörde hennes kinder. I den stunden kändes hennes sinne klart, skarpt, hennes tankar tydliga och sammanhängande och hon undrade hur mycket av hennes komplicerade mentala tillstånd som var kopplat till Aliennas försvinnande och hennes f…[Read more]

Över Aliennas reaktion insåg Tath’nel att han låtit sin ensamhet och smärta tagit det bästa av honom. När gallret exploderade i alla dess bitar och han försökte att täcka sig själv bäst han kunde – även om det kom några flisor i armarna. Han reste sig upp och strök försiktigt en hand över Aliennas kind. Så nära kunde hon säkert se att det fanns f…[Read more]

“Hur är det uppenbart?” Började Agaroth, genuint förvirrad över hans slutsats. Hur kunde han få ut allt det från att de dök upp här? Resten av det han sa gick inte bättre ihop i hennes huvud, för hur kunde det ha varit han som gjort allt, när han suttit bakom galler och fortfarande gjorde det när de var borta? Hon tog ett djupt andetag för att rät…[Read more]

Tystnaden var något Nenya inte riktigt hade haft problem med innan. Ibland kunde det vara skönt – trots allt var det sällan helt tyst för henne, hjärtan som slog… och alla andra ljud som hördes så högt för henne. Som steg, viskningar… Men tystnaden dem emellan och Athaniskas blick som så rastlöst vandrande över himlen och mannen… Det var någ…[Read more]

Inte ens hade han hunnit öppnat munnen innan namnet yttrades – från flera håll. Lite desorienterat öppnade han sina ögon för att vända huvudet mot Agaroth. Snart nog märkte han även Aliennas vackra närvaro… och någon ynglings. Ögon smalnade något av en avundsjuka när han såg hur de höll hand. Förstås var han van med hennes varma sätt mot an…[Read more]

“Bain.” Agaroth bröt plötsligt deras mentala drömförbindelse och båda återvände till den vakna världen. Agaroth var van med sina återblickar in i forna minnen, men det kanske kunde bli lite omskakande för Tathn’el om han inte var van med vakna drömmar att helt plötsligt vara tillbaka i Nela’thaenas och nutiden. Hjärnan visste att de var vakna, s…[Read more]

Bodils ögon lyste upp när hon hörde lite mer om honom, den osannolika slumpen att de två skulle vara här samtidigt helt oviktig för henne i skuggan av faktumet att han var en monsterjägare. Hade hon brytt sig hade hon ägnat lite fler tankar åt deras mycket osannolika möte, men istället tittade hon mot bergen och bortom Ranheims murar. “Vi behöve…[Read more]

“Jag skojar! Jag hade inte kunnat göra om talet om jag så hade önskat, jag talade från hjärtat och det är svårt att repetera.” Hon ryckte lite på axlarna och när det värsta av surret började avta, gick hon närmare trapporna ner från plattformen med avsikt att gå ut bland folket.

“Trots min vinkliga gångstil så är jag dock inte helt försvarslös…[Read more]

“Med tid skulle jag kunna lära dig att skydda ditt sinne. Det finns tekniker som tillåter dig att fragmentera ditt sinne och endast släppa in yttre krafter dit du väljer. Det är en metod de främsta av magiker använt för att ge tankeläsande spioner fel information utan att de inser det. Det är inte en garanti mot sådana som henne såklart, m…[Read more]

“Det pågår inga stridigheter. Hon håller för det mesta bara folk vakna och väcker dem om nätterna. Det har blivit några sammandrabbningar som jag förstår det när vakter jagat hennes folk. Ingen fångad ännu som jag fått höra om. Jag tror hon hoppas hålla på länge nog att folket börjar skylla på kejsaren istället för henne för situationen.” Hon ryc…[Read more]

Åt hennes förslag att gå igenom talet igen gjorde hon en liten grimas – som ett otåligt barn som var tvungen att göra något som de inte ville.
“Måste vi…?” klagade Ninurith för att sedan milt lägga en hand på hennes kind när hon fortsatte att prata om sin egna nervositet.

Tankar som själv hade rört sig i hennes egna huvud. Vad kunde egentl…[Read more]

En ovanlig rodnad spred sig på hans mörkare hy. Goda vänner, eller minnen, var saker som han hade haft sparsamt om de senaste årtusendet Trots allt var han enbart en av många av hennes lärlingar och det kändes märkligt att hans lektioner var bland hennes fasta minnen. Samtidigt som en ära.

“Så många gånger du tvingade lära mig något?” reta…[Read more]

Svaret från den nästintill främlingen förvirrade henne – kunde det faktiskt vara så? Att hon hade någon inom dessa murar som hade kunnat hjälpa henne? Det var åtminstone en uppfriskande tanke och hon höll ner huvudet artigt som tack.

“Jag vet faktiskt inte…. riktigt vart jag ska börja. Men Okajis framfart i staden oroar mig.” påpekade…[Read more]

Elbereth såg på när de andra rådsmedlemmarna började lämna plattformen utan att säga ett ord till henne. Hon log för sig själv, men kunde såklart inte skaka hennes vänners många varningar och oro om att rådet inte tyckte om risken att eventuellt förlora sitt inflytande, vilket såklart skulle hända. Om Elbereth kom till makten skulle rådet be…[Read more]

Yian såg sig omkring när de vandrade över fältet och genom skogen, tagen av miljön som var både illavarslande och vacker. Under gången genom skogen kom hon på sig själv med att glömma andas flera gånger, då hennes huvud rusade kring potentialen skogen höll och särskilt när de började hitta husen mitt bland allting.

Nuwa sa någonting till…[Read more]

Hon flinade. “Förlåt, jag blev bara så glad av att träffa dig och dina lektioner är bland mina mest fasta minnen.” Hon såg ut över landskapet med ett varmt leende. “Jag är inte så bra på att hantera känslor korrekt något mer, inklusive reglera uppspelthet, en förmåga jag börjar tappa så som så många andra av mina förmågor. Mina vänner här i lägret…[Read more]

En märklig känsla – som om han skulle vara tillbaka till att vara en liten pojke igen. Som precis hade gjort något dumt som Agaroth ville lära honom något. Just som då, var det så många ord och saker att det var svårt att följa med. Eller kanske var det snarare en fråga om att han inte riktigt ville lyssna?

“Har du börjat prata ännu mer sen de m…[Read more]