Ambrosina sänkte blicken sin från taket när Athanishka talade och vickade på huvudet sitt, hennes trötta blick låst på den mystiska kvinnan och det som sades. Hon höll sina händer bakom ryggen och började nypa ena handen hårt med den andra för att väcka känslor av smärta och behålla klarhet i sinnet, för orden Athanishka yttrade innehöll en ener…[Read more]

Bodil höll upp drycken hon hade blivit given och studerade den fundersamt. Hon kunde inte utesluta att det inte var gift, men hon trodde på Arand när han underströk faran de befann sig i, hon tvivlade inte på att i deras nuvarande skick så hade kvinnan inte haft några problem att besegra dem alla, särskilt med Arand så tömd som han var. Synen av…[Read more]

“På gott och ont, jag kan sakna dvärgarnas envishet och trofasthet. Inte för att vi alver är mycket värre. Gamla traditioner, fast i våra mönster, fast i vanföreställningen att allt kommer lösa sig med tiden. Vi är nog mer lika dvärgarna än någon är redo att medge. Se på människan, de uppfinner, utvecklar, bygger, river och bygger om som om de dör…[Read more]

Aslög studerade dem med tydlig osäkerhet, hennes ögon vandrande mellan Maeve och Arand innan hon plockade upp sin slägga igen och vilade den på axeln sin. Hon ryckte på den fria axeln och vände sig sedan för att gå mot varmvattenkällan, gestikulerande med sin andra hand åt dem att följa med, inte för att hon trodde att de inte skulle hitta utan h…[Read more]

Aslög lutade huvudet frågande medan hon betraktade Arand och Maeve och hur de talade. Bodil hade väldigt tidigt fattat att det fanns en historik där som hon inte borde involvera sig i och satt därför tyst på säkert avstånd. Hon hade gärna flyttat sig närmare för att bättre höra vad de pratade om, men hon kunde någorlunda urskilja ord även på de…[Read more]

Ambrosina lyssnade bara, först på rösten inuti hennes huvud och sedan på samtalet som pågick utanför, mellan Nenya, Athanishka och Sarethna. Erbjudandet kvinnan hade gett Ambrosina tvekade hon inte att kunde levereras på och såklart hade det varit fantastiskt, att ha sina tankar för sig själv och veta vad som var hon själv och vad som var någon…[Read more]

Elbereth flinade till och log varmt åt Ninurith när hon berättade om sitt besök till Brinkerna. Hon rätade lite på sig och såg mot sin vän. “Min kära vän, draken visar sig bara till de som behöver den eller som hotar deras hem. Du kan behöva återvända som alv i nöd eller erövrare, så kommer du säkert få se den!” Hon nickade vetande med en tän…[Read more]

Eshe höll sina händer framför sig vid sin midja, fingrarna sammanflätade för att visa tillit genom att inte vara redo för strid och strök ena handen med sin tumme medan hon lyssnade på först alven och sedan alla de andra i rummet. Många tankar snurrade under tiden, men hon gjorde så gott hon kunde för att inte bygga förutfattade meningar. De…[Read more]

All stolthet var som bortblåst, de hade inte längre några problem att lyssna på Arand, inga tvivel, för helt klart så visste han vad han gjorde. Bodil betraktade eldens oväntade beteende med fascination och hennes nyfikenhet för vem denna Arand faktiskt var sköt i höjden, för det var en sak att hävda sig själv vara monsterjägare, det kunde vem som…[Read more]

Ambrosina lutade huvudet åt sidan medan blicken vandrade mellan Nenya och hennes kidnappare samtidigt som hon klev närmare sin mor. Det kunde verka som om hon sökte skydd av henne, men sanningen var istället att hon hoppades skydda sin mor. Hon visste inte vilken slags magi de hade att göra med, men det gjorde henne nästan mer ivrig än nervös…[Read more]

Männen hade övergett allt vad stolthet och prestige var och följde deras direktiv, de påbörjade ivrigt elden på så säkert avstånd som de kunde bygga utan att vara för långt bort när elden var klar. Under tiden som de slank iväg för att förbereda mer eld hade Bodil lyckats samla sig och med båda hennes yxor dragna rörde hon sig i Maeves närhet oc…[Read more]

Eshe log varmt åt alven som hade klivit in kort efter henne och mötte hans gest på samma sätt, nyfiken över i stort sett varje ord han hade sagt och lade på minnet att prata med honom om hans kultur och hem. Hon hoppade självklart på att prata med människorna om detsamma, men hon kände ändå att hon hade ganska bra koll där, även om hon alltid va…[Read more]

Bodil stod stum för ett ögonblick när den avslöjade sig, kunde inte göra mycket annat än att stirra på den odöda varelsen för att sedan ryckas tillbaka till verkligheten av hennes män som redan börjat gräva genom sin packning för verktygen så att de kunde göra eld. Hon själv hade låtit sina tankar vandra till alla de sagor hon hört som liten s…[Read more]

Folkmord. Utvisning. Stöld. Smärta, sorg, död. Eshe förde sin bara hand längst en av de forna byggnaderna i den övergivna staden de blivit kallade till och undrade om detta en gång varit en plats hennes folk kallade hem. Hon visste att det som idag är människans en gång varit deras, men tiden hade slukat så mycket av det förflutna att hon inte ha…[Read more]

Hillevi studerade honom när han spekulerade och lekte med olika idéer. Det var uppfriskande helt klart att se honom så, men också så väldigt märkligt. Hon kunde inte låta bli att le åt hela situationen, men nickade så snart frågan ställdes henne. “Hennes folk så väl som Bodil vet redan vad Maeve har gjort, de har alla förlorat familj och vän…[Read more]

“En perfekt plats för ett bakhåll!” Konstaterade Bodil muntert och kanske lite provokativt, som om hon förstod precis varför Maeve sa det hon sa. “Hade vi velat döda dig däremot så hade jag tagit strupen din när du sov i min säng.” Hon skickade en blinkning till Maeve och gestikulerade åt hennes män att följa efter henne, och de tre ledde sedan…[Read more]

Samira lyssnade nyfiket på Fim när hon pratade och nickade aktivt under tiden, fascinerad av hennes perspektiv och sätt att prata på. “En gåva är en gåva. Allt som rörs av ljuset må också ha en skugga av olika storlek, men vårt lidande gör inte gåvan mindre av en gåva.” Hon flinade till och tittade ner på sina händer. “Jag brände en kär vän till…[Read more]

Keziah hade inte tänkt på det alls, en av de smärtsamma delarna med att vara henne, hur många sociala signaler och andra sanningar som dolde sig tydligt för alla att se men för Kez att missa även när de var rakt framför henne. Hon tackade istället varmt för erbjudandet om att dansa tillsammans och fram tills dess att Merel nämnde demoner var…[Read more]

Gnollens leende blev om möjligt större när ödlan klev fram, det sannolikt största hotet från gruppen. Att hen valde bort svärdet gjorde henne ändå mer nyfiken men samtidigt en aning stolt. De andra slavarna klev lite bakåt för att inte vara så nära och Khraich klev istället framåt. Hon såg upp mot sin ägare och han gav henne en bekräftande nick…[Read more]