Verena såg ner i bordet, pillandes på sitt stop och drog lite på ena mungipan. Hon hade inget emot att Vinga skrattade åt henne. Det var bara bra att någon kunde skratta gott trots allt som hänt. Verena var inte världens mest dystra person hon heller, men när minnena av vad som hänt spelades upp kunde hon inte låta bli att försjunka i tankar.

“…[Read more]

Vid Bastians viskning verkade det som om han var lättad över de ord som sagts. Mannen var lojal och han stod på flera pelare samtidigt, vän, tjänare, fader och krigare, det fanns mycket hos Bern som inte ögat alltid kunde se och det var alltid svårt att navigera i detta vatten för honom, speciellt då en ny pjäs slängts in i det hela, en pjäs som k…[Read more]

En djup bekymmersrynka bildades mellan Bastians ögonbryn då Bern drog honom åt sidan. Han sneglade mot tältet som stängdes av den unga kvinnan för att sedan se tillbaka på Bern som började tala. Han stod rakryggad men tydligt bekymrad. Orden som sades var uppenbart inte chockerande att höra, då även Bastian lyckats lägga ihop pusselbitar…[Read more]

Att Izana var frustrerad över Berns handling gick inte att missa, inte heller allas stirrande ögon på henne och hennes förbannade märke. Många hade hört vad som pågick och många nyfikna blickar hade samlats för att få sig en uppvisning de sent skulle glömma. Bern var känd för sin duglighet med svärdet och han hade bevisat sig själv otaliga gånger…[Read more]

Även Bastian klev av sin häst, sin vita springare. Hans tjänstefolk var som vanligt hack i häl och även hans häst leddes bort för att bli utfodrad och ompysslad. Bastian slog på ett allvarligt ansikte och gnuggade handryggen mot ena kindbenet, som om han kunde svepa bort den rosiga färgen.

“Jag ordnar med passande klädsel. Sådär kan du inte gå.…[Read more]

“Nå, vad har vi här?” sa Kellan högt. “Vad tror du att du håller på med? Hjälper du dina pojkvänner med sina bälten? Ytterst vänligt.”

Kellan närnade sig Tandor lite, ett lurigt leende på läpparna, redo att sätta sin plan i verket. Han harklade sig och talade med en självsäker och förlöjligande ton.”Aldrig sett mig förut?” sa Kellan och log sn…[Read more]

Nesta nickade åt Felaërns kloka ord och log varmt. Hon ville verkligen tro honom och om någon kunde hjälpa henne med balans i kropp och själ så ville hon att det skulle vara han.

Hon kom på att hennes liknelse med ett fängelse hade varit Felaërns faktiska verklighet tiden efter deras möte i Nela’thaënas. Hon ville inte upprepa sig med beklagelse…[Read more]

Ett tag såg Vinga allvarlig ut, nickade åt hennes djupa ord. För att sedan få några skrattrynkor i sitt ansikte, för att brista ut i skratt. Hon kunde inte rå för det. Allt kändes så… väl uttänkt och djupt. Som om hela samtalet hade ändrats från ena sidan till det andra. snart harklade sig Vinga och gav henne ett varmt leende som nådde ända up…[Read more]

“Hm” var allt Verena svarade. Om hon tolkade situationen rätt var inte hennes vän direkt exhalterad över att dela just den här historien. Hon lutade sig tillbaka på bänken, vilade skuldrorna mot en träbalk som lägligt nog stod bakom henne, bärandes det mörka trätaket ovanför. Hon såg ner på sina händer, skrapade med nageln över en flisa i bordet.…[Read more]

Lynette gillade inte helt att han nekade medicinen men hon var inte den person som bråkade heller, speciellt inte med en adelsman dessutom. Istället lyssnade hon till hans önskan och ställde undan allt. När han godkände att bli tvättat väntade hon däremot tålmodigt vid hans sida medan han försökte ta av sig kläderna själv men som hennes förvän…[Read more]

Hon skulle ljuga om hon inte erkände att en viss besvikenhet högg till vid hennes hjärta när han tog ett steg tillbaka och plockade upp sitt svärd. För att inte stå kvar och hänga läpp började hon gå runt och plocka upp sina dolkar som var utspridda på marken efter deras strid. ” Var ett tag sedan jag behövde gå runt och samla upp så många dolk…[Read more]

A’eldia tittade noga på de mörka figurerna som stod i gränden. Trots det dunkla ljuset kunde hon se deras konturer och form med sina skarpa ögon. Hon kände igen Tandors kroppsbyggnad, hans stora kroppshydda och sättet han rörde sig på. Försiktigt viskade hon till Kellan.

“Ja, det är Tandor där borta. Minns vad jag sa nu…’ sa hon lågt, och…[Read more]

Felaërn kunde känna att hon inte var så nöjd med allt som utspelat sig, och kanske kände han sig lite skyldig med som fått henne att känna så. Men om sanningen skulle komma fram var det känslor hon hade inom sig, saker hon behövde behandla och få utlopp för. Han kunde känna igen det, då han själv hade samma brist på kontroll ibland.
‘Tro mi…[Read more]

Efter denna dans som pressat konungen till sitt yttersta var Sandor pressad och utmattad, överrumplad av hennes kvickhet och skicklighet. Lite stumt såg han ned på klingan som fallit till marken och på armen som inte lydde. Inte riktigt vad han var van med, i en kamp där rustningsklädda krigare bankade på varandra med svärd och sköld. Nu stod han…[Read more]

Arand hade knappast förväntat sig att han skulle komma undan så länge, men man kunde ju alltid hoppas. Men som vanligt var hopp något för sagor, och knappast för den grå verkligheten de befann sig i. Monsterjägaren låtsades inte bry sig om kylan där han rörde sig vid Vargas sida, trots allt hade han ett rykte att hålla uppe medan de gick mot vad…[Read more]

Ayperos fnös lite roat åt Nenyas ord, alltid trotsig och självständig i alla lägen. Han höjde ett ögonbryn.
‘Ingen kyss åt mig?’ frågade han retsamt, och tog ansatsen för att resa sig och steg sedan fram till Nenya som han omfamnade och kysste. Ögonblicket deras läppar möttes var hans medvetande inuti hennes och Isras på samma gång, en plats där h…[Read more]

Det gjorde inte något att Verena inte kommenterade så mycket kring vad hon sa. Faktum var att det gjorde det enklare. Enklare att berätta som om det gick på automatik. Trots allt hade det många gånger spelats upp för henne. Minnena… Känslorna. Hennes hand var fortfarande något varm över Verenas milda beröring. Eller var det hennes?  [Read more]