Hon såg på honom där han satt och blinkade med ögonen så hans ögonfransar fladdrade. Hon drog på munnen och fnös något innan hon skrattade lätt.

” Varför välja…. natten är ju den längsta på hela året…” Sa hon med ett litet leende och en axelryckning. Hon visste att hon balanserade på gränsen nu. Han var sådär lugn och retsam som han bruk…[Read more]

En liten suck lämnade hans läppar och han skakade på huvudet för att försöka rensa tankarna något. Han hade en tendens att bli överbeskyddande – kanske framför allt efter att Ragnar hade flyttat ut. Ett litet ursäktande leende fanns på hans läppar.

“Jaså? Sådant hemlighetsmakerier då.” påpekade han, lite roat för att sedan knäppa sina händ…[Read more]

Hon skrattade då han verkade bli så tyst. Hon kunde se hans käkar spännas och han tuggade det där brödet som om han ville ta livet av det snarare än att bli mätt av det.
Hon kunde inte låta bli att skratta, högt och roat åt honom innan hon fnös.

” Jag kan försörja mig och det är knappast som om jag inte legat med en karl förut.” Hon himlade med…[Read more]

Åt hennes retsamma ord, spände Torbjörn sin käke och han stoppade en brödbit i munnen för att hindra sig själv ifrån att skrika och gorma åt henne. Det gick trots allt inte att anse annat än att hon började bli vuxen, en kvinna och inte den lilla tösen som höll honom i hans tunika så fort de rörde sig på Frostheims gator.

“Åh? Det tror du? Tro…[Read more]

Noah

Han lyssnade till de båda där de talade med varandra. Han undrade hur väl de kände varandra? Att Leoric varit irriterad att se henne i hans sällskap var uppenbart. Men frågan var om det var för att han var…han. Eller om det vara var att hon var i någon annans sällskap än den uppblåsta mallgrodan?
Han tänkte inte lägga sig i deras planer…[Read more]

Hon kunde se på Torbjörn att han fastnat i några djupa tankar. Han rev brödet i så små bitar att endast råttorna skulle uppskatta det. Men hon sa inget om saken, hon misstänkte att hans tankar vandrat till främlingen de just talade om och hennes beskrivning av henne. Hon kunde säga mycket om sina bröder men två saker  hade de alla gemensamt oc…[Read more]

Han fanns alltid där, verkade alltid stanna fast han hade alla anledningar till att gå. Det var beundransvärt samtidigt som hon tidigare kanske skulle ha känt en viss sorg över det han snart kommer se och behöva gå igenom. Jämställdhet hade bara varit ett maskerat ord för hämnd, ett fint och prydligt ord som gjort att hon kunnat gömma sina verkli…[Read more]

Hon såg på honom då han verkade slappna av något mer även han och hon skrattade till då han skämtade med henne att ett litet skrik bara skulle göra hans familj nytta. Hon nickade lite då och bestämde sig för att saken skulle vara utagerad. I alla fall med Asgeir. Och hon kände lättnad över att han inte tagit tillbaka sitter bjudande för henne att…[Read more]

Asgeir skrattade lite åt konflikten hon verkade känna, och visst han kunde förstå att det var stressande. Men för henne var de ju bara vanliga personer, hans föräldrar, så han hade nog inte riktigt samma perspektiv som henne. Att han var en prins betydde inte så mycket för honom, speciellt då han inte vuxit upp som en.
‘Sluta nu, mina föräldrar…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon svalde lite och väntade på att han skulle komma till saken. Förbjuda henne att följa med och skälla ut henne för att hon skällde ut de alla. Hon skällde ut en kung, en drottning, en..magiker, vakter och en prins! Hon… en smed…en..ingen. Hon kände kinderna hetta till då hon insåg det absurda i det hon just gjort.
Hon…[Read more]

Asgeir kände sig ovanligt nervös i den stunden. Som om det låg en tyngd mellan dem efter händelsen innan, även om det varit mellan henne och hans mor. Nå, han skulle bara få klampa vidare genom träsket han grävt sig in i för att försöka lösa detta.
‘Oroa dig inte, mor klarar sig alltid. Och… verkar som om han rödhåriga fick ordning på hen…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på Asgeir som plötsligt inte heller verkade veta riktigt vad han gjorde här ute med henne. Men det var han som ropat på henne och velat komma i kapp så hon väntade ut honom. Men hans ord kändes…prövande och något osäkra. Hon visste inte om det var så att han höll tillbaka en utskällning till henne eller om han faktis…[Read more]

Ithia log nöjt då de rörde sig bort från akademin och på vägarna mot Nirona, där de nog skulle hitta värdshuset de talat om. Det var ju inte varje dag Smarriga Smulan dök upp, men en dag som denna fick man ju inte missa. Lite nyfiket lyssnade hon på berättelsen som deras nya bekantskap berättade, lite medlidande rörde hon lätt på hennes arm.
‘M…[Read more]

Asgeir mådde ungeför på samma sätt som Ylva. Det hade varit intensiva dagar av fest och till och med slagsmål med sin bror. Han kände sig mör på fler än ett sätt, men snart väntade äventyr. Inombords kände han sig exalterad, ivrig på att ge sig av och lämna allt detta bakom sig en stund. Allt detta kaos med hans mor och Ylva bekymrade hono…[Read more]

Leoric kände sig ovanligt frustrerad där i Seras och Noahs sällskap. Kanske var han lite spänd att vara där i denna plats som dessa smutsiga bybor kallade hem. En håla var vad det var. Han var rastlös och ville därifrån. Lika otåligt väntade han nu på att Sera skulle förklara vad som skulle ske nu. Men han lyssnade intensivt, egentligen h…[Read more]

Galären gled smidigt över vågorna och dess siluett avtecknades mot det begynnande solen i ryggen. Görmundr stod vid relingen och njöt av havets dån. Djuret i honom ville bara vråla ut och hans blod kokade av upphetsning, där vid horisonten dök ett handelsfartyg upp. “Låt oss fylla våra fickor med silver pojkar, ge mig allt ni har nu” skrek han…[Read more]

“Jag vet, det är inte bästa platsen att mötas Leoric. Men just nu har jag inte så mycket annat till val.” sa hon och drog lätt efter andan. Noahs strykningar lugnade henne något och hon försökte att hålla huvudet kallt även om hon egentligen bara ville rusa därifrån. Vad skulle hon ens göra? Kanske det var lika bra utan sin magi – vara vanligt v…[Read more]

Avsaknad av det fundamentala. Orden fick honom att skratta till för att himla något med ögonen, han bröt det sista av brödet i två delar. Trots allt kändes det bara löjligt att spara på en skalk som ändå skulle torka snart nog.  Lite fundersamt började han riva små bitar ifrån brödet medan han försökte att föreställa sig fisktösen. Skull…[Read more]

Seren kollade på plantan som Gwen pekade på och lyssnade med fascination på det hon berättade, medans hon drack det som ställts framför sig och medans hon drack så kände hon att hon blev lite klarare i sitt tänkande,än vad det brukade vara när hon inte kunde fokusera.

“Åh du får jätte gärna hjälpa mig med runskrift, jag har alltid haft svårt med…[Read more]