Joij fuktade läpparna med en skär tunga, lugnt och stilla såg hon sig omkring där inne som om att hon nästan kände på sig att något var på väg att hända.

Att någon här nu önskade resa till fots var väl inte att föredra, hon kunde ju erbjuda men så blev det att hon då blev tyst för att det var ingen idé att ens ge sig på förslaget. Nej, det…[Read more]

Nasrin hade stannat ett par steg in i rummet. Flera ögonblick passerade då hon bara stirrade på Zaahl. Det var ofattbart. Hon var tvungen att knyta nävarna för att dölja hur hennes fingrar darrade. Men hon kunde inte dölja ilskan i sin röst när hon såg sig över axeln, på Kahel som stod lutad mot dörrkarmen, armarna i kors och med belåten upps…[Read more]

Ljudet av dörren som öppnades fick Zaahl att blinka till. Det var hans enda livstecken där han hängde i sina pryglade händer som knappt höll uppe hans vikt. Så, det var dags igen. Blicken låg slött kvar mot golvet, på bevisen som avsåg att bryta ned honom. Tids nog skulle de dock inse att det inte gick att knäcka denna alv, utan att döden var e…[Read more]

Dar Zakhar.
Namnet var en väsning i hans sinne, en skugga som trängde sig genom det eviga mörker han som blivit hans tillvaro och existens. Han levde i en konstant skugga, ett mentalt dis, men ändå bar han vrede i sin själ, så stark att bergen nästan kunde skälva.

Izotar, som en gång varit mörkeralv och son till Ziyaté, vandrade åter bland Dar Za…[Read more]

Jezeral sa inget. Istället vred han lätt på huvudet när Llwyd prompt deklarerade att de skulle resa till fots – vilket inte överraskade honom det minsta.

“Såklart.” mumlade han torrt.
“Du och din höjdskräck. Men det passar bra, för vi har fått rapporter om försvunna betesdjur och hästar kring området, så vi reser ändå mer anspråkslöst till fots.…[Read more]

Ayperos började se ut som om han inte hade mycket krafter kvar. Irriterande, tänkte han, att vara bunden till en fysisk kropp som hade sådana begränsningar som var så gott som omöjliga att komma ifrån. Nu skrek varje muskel och fiber inom honom efter vila, gjorde honom svag och sårbar. Och han gillade inte närvaron at Tipum, men den som finner v…[Read more]

“Vi färdas till fot.” sa Llwyd, för hon vägrade sätta sig på något jävla djur. Alldeles för höga och vanligtvis så.. oförsiktiga och vem vet vad de skulle ta sig till? Hon korsade sina armar och blängde på dem båda och verkade svår att övertala på den punkten.

“Vilken dörr tar oss till Kaelred?” frågade hon barskt mot Rushla som sneglade mot k…[Read more]

Lite förvånad över Isras reaktion höjde Tipum på sitt egna ögonbryn. En blandning av irritation, förvåning och kanske nästan sorg fanns där i hans ögon. En sorg som han förbannade sig själv att ha visat ens en sekund för någon av dem där. Kanske hade han hoppats på en liknande Isra som han hade mött för… hur många månader eller år det nu kund…[Read more]

Nasrin fnös bara åt alvinnans ord. De var verkligen ett fräckt släkte, ökenalverna. Men, hon visste innerst inne att hon redan förlåtit Shaariel, enkom av det faktum att hon hjälpte med att rädda Zaahl. Även om Nasrin aldrig skulle erkänna det högt.

Med en lång suck la hon sig ned i sängen och stirrade upp i taket. Här låg hon i en mjuk säng, n…[Read more]

Bodil hade legat och stirrat på Aslög bra länge nu, hon hade vaknat av ett bett från korpen som sedan flugit sin väg, hennes män fortfarande slumrande eller åtminstone låtsades göra det. Hon följde Aslög med blicken, fram och tillbaka, fram och tillbaka, runt och runt, upp för höjderna och ner till den varma källan igen. Aslög verkade inte h…[Read more]

Hon kunde se hur han kastades omkring, förvånad över herrens styrka att lyckas ens hålla sig kvar där uppe på besten. Hon om någon visste exakt hur svårt det kunde vara att tampas med det och blev förvånad.
Det är först som hon märkt av hur besten föll, livlös till marken som hon vågade tänka på det! Eller hade den ens varit vid liv från första b…[Read more]

Edda flängde omkring som om han höll fast i en vildhäst och såg tacksamt hur räddaren hans försökte bekämpa vargen och gjorde ett riktigt bra jobb med det. Vargen slutade fokusera på honom och tog aktiv strid med kvinnan inför dem, vilket gav Edda tillfälle att dra ännu en kniv och drev även den in mellan skuldrorna. I det stora hela bidrog han i…[Read more]

Battista studsade åt sidan när kanonen kom rullandes och skallade en man bakom sig som hon ramlade mot när hon landade. Ont som det gjorde i bakhuvudet så kunde hon inte låta bli att flina åt Elmyer. “Jag tror det passar dig utmärkt!” skrattade hon och högg ihjäl mannen hon hade skallat så hårt att han fallit omkull. De två andra fientliga o…[Read more]

Ylva.

Hon lyssnade till eldens sprakande. Låg det något i det Asgeir sa? Villi verkade också tycka att hon var något mer än hon själv såg. Hade hon en relation till elden som inte alla hade? Men borde hon inte ha känt något, förstått det då? Nej.. hon var en smed. Smed, syster, sköldmö.. magiker …eller vad det annars kunde vara kunde hon int…[Read more]

Shaariel nickade kort och belåtet då människokvinnan godkände den knapphändiga informationen som framgått av planen. Hon visste inte vilken relation denne Nasrin hade till sin farbror, även om allt spionage förtäljt en del, så allt behövde kanske inte framgå. För säkerhets skull.

Shaariel visste egentligen mer än hon ville om människorna oc…[Read more]

Hon lät sig se mellan de tu, verkade som om att något verkade väga men inget verkade komma från henne i form av fler ord angående prinsessor och hur galna de eventuellt va.
Fann det bara undrande hur en sådan bortskämd sak kom att kunna bli potentiellt galen.
Det kliade lite i fingrarna, men hon skulle då försöka lägga band på sig och bara döda s…[Read more]

Nelia

Hans ord om att bara vara Caspian gjorde att hon rynkade pannan lite. Hon förstod inte vad han menade riktigt. Hur kunde man hata honomlägn? Hon hade inte sett något annat än en man med heder, samvete och empati. Så många stunder hade hon glömt att han var en människa, hon hade sett bortom det. Hon lyssnade till hans varma, starka hjärtsl…[Read more]

Det kändes underligt hur ödet hela tiden kastade om tärningarna och om det inte varit för Arands hand i hennes så skulle hon nog ha förlorat sig i sådana tankar. Ena stunden verkade det som om de skulle stryka med, som om allt var förgäves, bara för att en sekund senare fyllas av nytt hopp. Det var nästan utmattande hur snabba vändningar…[Read more]

Hon hade lyckats ta sig ut ur templet och nu stod hon bakom det som en gång varit Iserions religiösa hjärta, nu ett brinnande inferno. Kanske hade hon kunnat finna någon slags nöje i det hela om situationen varit en annan, men nu stod hon bara en bit bort, ögonen glansiga av röken, handen blodig och värkande, och i magen en knut som inte verkade…[Read more]