Golvet knakade framför dem var som avgrundens symfoni, som om alla helvetets demoner tagit sig fram i blodtörstiga vrål. Så kulminerades Athanishkas planer framför dem. En kvinna så hämndlysten att hon gått igenom allt detta för att skada Ayperos. Säkert förtjänade han det, mer än säkert – men att hon skulle gå så långt att offra sig själv för de…[Read more]
Stopet skänker hon en tacksam blick, för hur kunde hon inte när hon visste att innehållet var mer än bara för vätskans skull. Det gav ju en viss glädje och njutning. Hon flinade nöjt över att höra orken kraxa om hennes fråga om flätan.
-“Nå, inte ska ni gå utan betalning. Ni verkar flink med fingrarna.” Hon sneglade då på vad hon ändå tycks göra,…[Read more]
För en kort stund så var hon försjunken i egna tankar, tankar kring hur denna plötsliga händelseutveckling trots allt skulle kunna gynna dem. Aslögs uppdykande hade först känts som ett av gudarna sänt straff, en påminnelse om hennes ambivalens kring hela situationen, hennes misslyckanden och snedsteg, men nu… Kanske var det hon tolkat som ett str…[Read more]
Shaariel erbjöd ett halvt leende när hon blev upptäckt och den skarpa blicken studerade Nasrins ansikte. “Tur?” nästan fnös hon för sig själv. Skicklighet, snarare. Men hon sade ingenting mer om det, utan lät Nasrin lätta sitt hjärta.
Någonting mörkt lade sig över Shaariels anlete vid informationen. Hon hade inte räknat med någonting annat n…[Read more]
Jezeral som varit inne i sina egna bistra tankar hade inte förväntat sig att bli närmad av någon annan än värdshusvärden. När en annan persons ansikte kanske hade mjuknat vid åsynen av en rödhårig kvinnas verkade han nästan bli ännu skarpare i misstänksamhet. Hans sinnen gav honom en varning, som de alltid gav då folk med förmågor fanns i hans när…[Read more]
Orken ryckte lätt på axlarna åt hennes kommentar om mat, inte den märkligaste personen eller varelsen som satt sin fot i värdshuset trots allt. Hon sträckte sig efter ett stop öl till Fier, för att låta blicken vandra mot den andra som hade stigit in. En mindre trevlig person, helt klart. Alltid vresig tycktes det som, men pengar var pengar.…[Read more]
Det var alltid någon som klagade, eller gjorde sig lustig över nyinkomna där i Värdshuset. Hon brukade ofta vara någon som hörde gliringar men extremt sällan göra mer än att eventuellt skänka dem en blick och något leende.
Det var mycket som hände där i värdshuset, att det vore ett mirakel att man ens kunde ha uppmärksamhet på mer än det som är i…[Read more]
Nelia
Hon hade sagt orden med den största övertygelse hon känt på länge. Ett löfte kanske till honom lika mycket som till sig själv. Hon skulle inte låta den här mannen som gjort så mycket för henne, som offrat så mycket för hennes skull dö här. Det skulle inte vara någon rättvisa i livet då, och i en sådan värld skulle hon själv inte vilja le…[Read more]
Liv
Hon hade inte väntat på Eira utan med stadiga steg gått tillbaka. Vad fanns där att vänta på? Eira hade med all tydlighet svarat att det skulle vara dumt av henne att vänta eller att förvänta sig något av henne. Så varför då vänta i stegen?
Hon hörde snart hur Eira slöt upp vid hennes sida och försökte sig på ett samtal.
“Mmm… “…[Read more]
Ylva
Det kändes som om kylan inte var lika brutal nu, lika dödlig. Men utanför den varma ringen så lurade den där, som en hungrig varg som cirkulerade kring dem. Mörkret började snart lägga sig och hon, precis som Asgeir förstod nog att de skulle få spendera natten ensamma här ute. Solen satt hastigt här i Utgård, nästan onaturligt fort. Men så…[Read more]
Rushla kanske skulle besviken över att en till figur steg in genom en av dörrarna. Denna drog in en virvel av stormväder och regn, innan den kalla vindens vinande försvann. En mörk gestalt, lika mörk som stormen, steg in och såg sig omkring med bister blick. Inkvisitionen brydde sig ofta mer om det dramatiska än det praktiska. Men det som drog f…[Read more]
Ylva
Hon fortsatte att ordna med vatten och hästarna och gjorde sitt bästa att inte se åt prinsarna och Villis håll. Hon gjorde också sitt bästa att inte se åt någon annans håll för hon hade märkt att de övriga med på den här färden hade börjat ge henne det ena underliga ögonkastet efter det andra. Hon höll sig på sin kant om det inte var för a…[Read more]
När dörren öppnades dröjde det inte många sekunder innan någon gäst ropade åt den nyanlända att stänga dörren. Klagandes på kyla. Inte för det var ett problem i detta varma värdshus. Bakom disken stod Rushla. Ett praktexemplar, om någon skulle fråga henne. Skarpa drag, med en spetsig haka och öron. Ett svartband virat krig det ena isblå ögat oc…[Read more]
Istilwys klev upp ur varmvattenkällan i hennes lya, hennes vackra mörka hy lätt glänsande under det naturliga skenet från de magiska kristallerna som lite varstans stack ut från grottans tak och väggar. Hon vred ur det mesta av vattnet hennes snövita hår hade behållit och lät det lämna ett spår efter henne medan hon gick ned för spiralen av t…[Read more]
Joij Fier
En av dörrarna till platsen öppnas sakterligen. Inte till platsen som är full med liv och oljud. Oljud för den som kliver in, smakligt för många andra. Platsen i sig hade blivit som ett andra hem, det dög som sagt när Akademin inte gjorde sitt för henne. För den som klev genom dörren var just en hon. Dörren gled igen och lämnade då…[Read more]
Så många saker hände samtidigt och trots det lyft Ayperos energi hade gett henne var det svårt för hennes sinne att hålla koll på allt. Hennes mor ropade efter henne, Nenya föll, Ayperos avfärdade hennes anfall som om det inte var mer än en besvärlig vind och hon var ögonblick från att spetsas av Izotars vapen. Han var för snabb för henne, vem än…[Read more]
Alienna såg efter honom länge. För länge, kanske. Inte för att hålla kvar honom med blicken – det var ingen illusion hon bar på längre. Inte för att ropa honom tillbaka. Utan för att försöka förstå var de egentligen tappat varandra. Eller om de någonsin haft varandra att tappa.
Det var något så smärtsamt tyst i hans avsked. Inget raseri. Inget…[Read more]
Asgeir drog in ett djupt andetag medan Eirik talade, som om orden bet i honom på något vis han inte ville erkänna. Han visste att hans bror talade sanning — förbannat rak och enkel sanning dessutom, på det där sättet som kunde få vem som helst att känna sig naken som ett spädbarn i ett snöoväder då han gav sina insikter. Men det var också just det…[Read more]
“Nej…” Rösten var bruten, viskande, full av ofattbar förtvivlan över vad som skedde.
“Du får inte…” viskade Nenya, mellan sina tänder – knappt att hon fick fram några ord alls i smärtan och insikten att all det hon hade känt för Athaniska var en lögn. Desperat grep hon tag i häxans handled. Fingrarna till Nenya darrade, svaga och nästan hop…[Read more]
Asgeir skrattade till när hon jämförde hans vighet med hennes påhittade sejdarkrafter. Ett kort, raspigt ljud som rann ut i kvällsluften. Eller var de påhittade? Elden hade känts fövånansvärt smidig.
“Hah! Nå, om jag nånsin försöker mig på nåt som liknar akrobatik igen får du gärna ge mig en örfil så jag kommer till sans. Jag hade säkert brutit…[Read more]