När de kom runt en sanddyn spärrades Zaahls ögon upp. Det gick inte att låta bli, trots sanden som irriterade hornhinnan.

“Sahira Ruhainur…” viskade han för sig själv när han såg monstret till vägg resa sig upp mot skyarna, högre än vad som borde vara möjligt, och bredare därtill. Hans gyllenbruna hy dränerades av färg innan han svalde torrt o…[Read more]

Nasrin följde honom med blicken då han hoppade upp på kamelen, redo att göra detsamma så det kunde komma iväg. Men hans ord fick henne att tveka och även om hennes ansikte var dolt av sjalen sa hennes ögon tillräckligt av vad hon tyckte om hans kommentar då hon sköt honom en ilsken blick. Hon övervägde om hon skulle stanna på marken, men hon visst…[Read more]

Zaahl bara stirrade på henne först. Han ögonbryn var tätt sammandragna och de gyllene ögonen tycktes tända till trots tröttheten som låg likt ett bevis kring dem. Halsen var fortfarande torr, ögonen blinkade mot vinden som då och då skickade upp sand redan nu och hela kroppen skrek efter energi—men ändå vällde en irritation upp över nonchalans…[Read more]

Nasrin fortsatte sammanbitet att knyta sjalen över hans näsa och mun trots de hårda orden. De hade inte något val än att försöka hitta skydd. Hennes blick flackade mot horisonten. De hårda vindarna hade piskat upp sand och damm som närmade sig över dynerna. Redan nu ven sanden runt deras fötter och vindarna var hårda. Ingenting man ville vista…[Read more]

Zaahl hade förvisso sett ut som att han bara försökte överleva varje steg han tog under deras resa—blicken var mestadels ihålig och tankarna tycktes flyta iväg till bättre tider—men han lyssnade på allt de andra sade mellan sig. Varje litet ord. Nasrin avslöjade något som skulle komma att ändra hela Zaahls strategi. Det tycktes vara så att hennes…[Read more]

Aslögs närvaro fick håret att resa sig på Maeves armar, men det var mer än bara hennes uppenbara tillstånd som väckte fruktan hos henne, det var också det faktum att hon riskerade att avslöja deras redan så knaggliga lögn om att de inte kommit till Ranheim tillsammans… Lyckligtvis var Bodil och hennes män en liten bit bort, så de kanske inte hö…[Read more]

Irritationen som precis runnit av henne kom krypande tillbaka och hennes ögon smalnades av då han avfärdade hennes fråga. Hans arrogans och envishet retade henne till den grad att hon kramade hårt om vattenskinnet, och föreställde sig hur det istället var hans hals som hon kramade luften ur. Varför kunde han inte bara göra som hon ville? Att han d…[Read more]

Ylva

Hon såg på Villi då han tog hennes händer i sina. Hon studerade hans ansikte närmare innan blicken vandrade ner till hans händer som kupade hennes. Värmen spred sig från hans händer till hennes och vandrade upp längs armarna. Hon kunde inte låta bli att le förundrat över det hela och hennes ansikte sken upp som ett barn som just fått den fin…[Read more]

Zaahl rynkade svagt på ögonbrynen innan han tog emot det dyrbara vattnet som erbjöds. Det slank ljuvligt ner i strupen som desperat sög åt sig varje droppe, och törsten som rivit i halsen släcktes för första gången på två dygn. Hans lena accent hade krockat med hur raspig rösten blivit, men skulle nu åtetgå mer till det honungsliknand…[Read more]

Nasrin betraktade honom under tystnad då han talade. Så många ord i ett svep hade han nog inte sagt tidigare och hon kunde inte bli annat än förvånad över att han ändå besvarade hennes fråga med mer än en enstaka mening. Kanske var det han som värmde upp till henne? Tanken fick henne att slå ned blicken och vid hans fråga kunde hon inte annat än…[Read more]

Zaahl hade nog en hel del insikt i hur det var att vara i Nasrins position. Inte högsta hönset men likväl många under sig. Han öppnade munnen för att svara, men blev tystad när hon tryckte in en dadel i käften på honom. Zaahl såg alldeles snopen ut och bara stirrade på henne med höjda ögonbryn, innan han tvärt stängde läpparna och tuggade i sig f…[Read more]

När hon erbjöd honom den andra dadeln möttes deras blickar för en kort stund och hon kände hur pulsen steg igen. Hans blick var allt för intensiv och hon såg hastigt bort mot männen istället. Det var något med honom som fick hennes hjärta att slå hårdare på det där sättet. Precis som dagen innan när pulsen stigit vid hans skratt och innan…[Read more]

Strax två dygn utan mat eller vatten tog ut sin rätt. Läpparna var torra och hade precis spruckit en aning, halsen kändes som den torraste sommardag i öknen och det gjorde ont att svälja. Inte för att det fanns någonting att svälja, för salivet hade tagit slut. Vid ett tillfälle hade Zaahl övervägt att bita sig i kinden för att få känna vätska i…[Read more]

***

Om de tidigare varit hårda i sin hantering av Zaahl var det ingenting i jämförelse med hur de behandlade honom nu. De hade lärt sig sin läxa. Med de medel de hade till hands såg de till att hans händer var täckta utifall han skulle vilja bjuda upp till mer motstånd. Deras sårade egon förhindrade dem därtill att ge honom varken vatten elle…[Read more]

Bain rös till när Aliennas magi vibrerade kring dem likt ett vackert skimmer. Han undrade om alla kunde känna hennes magi så som han kunde—så som han kände all magi egentligen. Med henne var den unik och Bain kämpade för att inte bli beroende av känslan som kröp sig in på djupet i hennes utomvärldliga aura. Det var liknande med alla de äldre alve…[Read more]

“Ingenting?!” utbrast Zaahl till svars, men hans survridna ansikte mjuknade i förvåning när ett rävaktigt leende spred sig i hennes ansikte. Han kunde praktiskt taget se idéer formas i hennes sinne, rakt genom de där fängslande gröna ögonen. I nästa sekund for de runt i den konstant skiftande sanden, och Zaahl blev tvungen att spotta när lite…[Read more]

Abbe ville tro att han skulle kunna göra det som behövdes om de stötte på Sigrid igen. Det var lätt att intala sig att han kunde distansuera sig på grund av att han alltid satt en kil mellan sig själv och Sigrid, på grund av hennes flörtiga närmanden när hon… levde. Men de hade trots allt haft en vänskap, och gick det då verkligen sätta en yxa…[Read more]

Fredryl reser på sig och tittar stolt mot drottningen “Fredryl Eldhjärta till er tjänst. Jag ber om ursäkt ers nåd men precis som fröken Gera säger så har mitt svärd, och min styrka ett pris men det är inte något jag är villig att tala om på öppen gata” hans guldfärgade ögon är låsta med drottningens och i dem kan man se elden som brinner ino…[Read more]

Såret på fingret sved och innan Kaiyo hunnit fråga om det börjat blöda hade Zaria satt fingret till munnen för att suga på såret och dämpa svidandet. Hans fråga fick henne att skaka på huvudet och hon sänkte handen från munnen och knöt ihop näven. Hennes blick gick också till boken som han nu synade med misstanke. Konfunderat la hon huvudet en…[Read more]

Kaiyo satt och betraktade Zaria medan hon läste tills Rowan kom med material för amuletterna. Omsorgsfullt började han skapa amuletter. De små träbitarna låg prydligt uppradade framför honom, och med varje ristning i träet följde en mjuk, knappt hörbar ramsa. Hans fingrar rörde sig vant över materialen; åratal av träning gjorde att han knappt be…[Read more]