Nelia
Hon hade sagt orden med den största övertygelse hon känt på länge. Ett löfte kanske till honom lika mycket som till sig själv. Hon skulle inte låta den här mannen som gjort så mycket för henne, som offrat så mycket för hennes skull dö här. Det skulle inte vara någon rättvisa i livet då, och i en sådan värld skulle hon själv inte vilja le…[Read more]
Liv
Hon hade inte väntat på Eira utan med stadiga steg gått tillbaka. Vad fanns där att vänta på? Eira hade med all tydlighet svarat att det skulle vara dumt av henne att vänta eller att förvänta sig något av henne. Så varför då vänta i stegen?
Hon hörde snart hur Eira slöt upp vid hennes sida och försökte sig på ett samtal.
“Mmm… “…[Read more]
Ylva
Det kändes som om kylan inte var lika brutal nu, lika dödlig. Men utanför den varma ringen så lurade den där, som en hungrig varg som cirkulerade kring dem. Mörkret började snart lägga sig och hon, precis som Asgeir förstod nog att de skulle få spendera natten ensamma här ute. Solen satt hastigt här i Utgård, nästan onaturligt fort. Men så…[Read more]
Rushla kanske skulle besviken över att en till figur steg in genom en av dörrarna. Denna drog in en virvel av stormväder och regn, innan den kalla vindens vinande försvann. En mörk gestalt, lika mörk som stormen, steg in och såg sig omkring med bister blick. Inkvisitionen brydde sig ofta mer om det dramatiska än det praktiska. Men det som drog f…[Read more]
Ylva
Hon fortsatte att ordna med vatten och hästarna och gjorde sitt bästa att inte se åt prinsarna och Villis håll. Hon gjorde också sitt bästa att inte se åt någon annans håll för hon hade märkt att de övriga med på den här färden hade börjat ge henne det ena underliga ögonkastet efter det andra. Hon höll sig på sin kant om det inte var för a…[Read more]
När dörren öppnades dröjde det inte många sekunder innan någon gäst ropade åt den nyanlända att stänga dörren. Klagandes på kyla. Inte för det var ett problem i detta varma värdshus. Bakom disken stod Rushla. Ett praktexemplar, om någon skulle fråga henne. Skarpa drag, med en spetsig haka och öron. Ett svartband virat krig det ena isblå ögat oc…[Read more]
Istilwys klev upp ur varmvattenkällan i hennes lya, hennes vackra mörka hy lätt glänsande under det naturliga skenet från de magiska kristallerna som lite varstans stack ut från grottans tak och väggar. Hon vred ur det mesta av vattnet hennes snövita hår hade behållit och lät det lämna ett spår efter henne medan hon gick ned för spiralen av t…[Read more]
Joij Fier
En av dörrarna till platsen öppnas sakterligen. Inte till platsen som är full med liv och oljud. Oljud för den som kliver in, smakligt för många andra. Platsen i sig hade blivit som ett andra hem, det dög som sagt när Akademin inte gjorde sitt för henne. För den som klev genom dörren var just en hon. Dörren gled igen och lämnade då…[Read more]
Så många saker hände samtidigt och trots det lyft Ayperos energi hade gett henne var det svårt för hennes sinne att hålla koll på allt. Hennes mor ropade efter henne, Nenya föll, Ayperos avfärdade hennes anfall som om det inte var mer än en besvärlig vind och hon var ögonblick från att spetsas av Izotars vapen. Han var för snabb för henne, vem än…[Read more]
Alienna såg efter honom länge. För länge, kanske. Inte för att hålla kvar honom med blicken – det var ingen illusion hon bar på längre. Inte för att ropa honom tillbaka. Utan för att försöka förstå var de egentligen tappat varandra. Eller om de någonsin haft varandra att tappa.
Det var något så smärtsamt tyst i hans avsked. Inget raseri. Inget…[Read more]
Asgeir drog in ett djupt andetag medan Eirik talade, som om orden bet i honom på något vis han inte ville erkänna. Han visste att hans bror talade sanning — förbannat rak och enkel sanning dessutom, på det där sättet som kunde få vem som helst att känna sig naken som ett spädbarn i ett snöoväder då han gav sina insikter. Men det var också just det…[Read more]
“Nej…” Rösten var bruten, viskande, full av ofattbar förtvivlan över vad som skedde.
“Du får inte…” viskade Nenya, mellan sina tänder – knappt att hon fick fram några ord alls i smärtan och insikten att all det hon hade känt för Athaniska var en lögn. Desperat grep hon tag i häxans handled. Fingrarna till Nenya darrade, svaga och nästan hop…[Read more]
Asgeir skrattade till när hon jämförde hans vighet med hennes påhittade sejdarkrafter. Ett kort, raspigt ljud som rann ut i kvällsluften. Eller var de påhittade? Elden hade känts fövånansvärt smidig.
“Hah! Nå, om jag nånsin försöker mig på nåt som liknar akrobatik igen får du gärna ge mig en örfil så jag kommer till sans. Jag hade säkert brutit…[Read more]
Caspian kände hennes händer mot sitt bröst, som om hon försökte räkna revbenen med fingertopparna. Kanske kolla vilka som satt kvar och vilka som slitits loss i det där helvetet som spillt ut över Iserions gator. Hon skämtade, till och med. Om hans öron, hans hjärna – och kanske var det precis det han behövde. Ett dumt leende, ett dåligt skämt.…[Read more]
Arand såg tyst på när Bodil ställde sig upp, redo att agera om hon gjorde något som kunde försätta dem i fara. Han höjde ett ögonbryn och suckade tungt för sig själv över vad som hände framför hans ögon, orden som utbyttes. Han vred sig långsamt mot Maeve och viskade, tillräckligt lågt för att inte Aslög skulle höra, men med tillräckligt mycket v…[Read more]
Eira följde Liv med blicken medan hon rörde sig bort över gräset, mot stigen tillbaka mot templet. Hon sa inget. Gjorde inget. Bara satt kvar där, stilla som stenen under henne, med händerna tätt knäppta kring knäna som om det kunde hålla något inom henne på plats. Vatten dropparna föll ner runt omkring henne, obrydd över det kalla vattnet som f…[Read more]
Nasrin stod kvar, hakan fortfarande höjd när de släpade ut Zaahl. Men något hade funnits där – i hans blick. Något som sa att han förstått. Och den vissheten ingav både mod och styrka i henne.
Kahel dröjde kvar vid dörren när de andra gått, men hon vägrade möta hans blick, vägrade säga ett enda ord. Till slut hörde hon honom sucka och sed…[Read more]
Zaahl flämtade till när vakterna ryckte tag i honom och drog upp honom på fötter. Smärtan av deras hårdhänta tag mot hans sargade kropp sköt likt pilar genom nerverna. Ändå försökte han sig på att slita sig loss, men förgäves. Dessa var inga simpla män som Jahzir hade anställt, och Zaahls krafter började sina. Närapå desperat vred han på sig för…[Read more]
När hon såg hur Zaahls blick mörknade sänkte hon långsamt handen från hans kind. Hennes ögon flackade mot Kahel innan hon åter vände blicken mot Zaahl som fått något kyligt över sig. Deras ögon möttes, och hon drog ett djupt, darrande andetag. Hon ville så gärna tro honom.
Men hur kunde hon helt misstro Kahel? Hon kunde hata honom för vad h…[Read more]
Athanishka frodades i kaoset hon gett upphov till. Myllret av upproriska människor under hennes kontroll, eldsvådan som höll på att förgöra katedralen bit för bit, och den stickande doften av blod och svedda kroppar. Allt var likt föda till den förödelse hon haft för avsikt att skapa.
Ändå stod hon där likt lugnet själv, och något förändrades sak…[Read more]