Även Bastian klev av sin häst, sin vita springare. Hans tjänstefolk var som vanligt hack i häl och även hans häst leddes bort för att bli utfodrad och ompysslad. Bastian slog på ett allvarligt ansikte och gnuggade handryggen mot ena kindbenet, som om han kunde svepa bort den rosiga färgen.
“Jag ordnar med passande klädsel. Sådär kan du inte gå.…[Read more]
“Nå, vad har vi här?” sa Kellan högt. “Vad tror du att du håller på med? Hjälper du dina pojkvänner med sina bälten? Ytterst vänligt.”
Kellan närnade sig Tandor lite, ett lurigt leende på läpparna, redo att sätta sin plan i verket. Han harklade sig och talade med en självsäker och förlöjligande ton.”Aldrig sett mig förut?” sa Kellan och log sn…[Read more]
Nesta nickade åt Felaërns kloka ord och log varmt. Hon ville verkligen tro honom och om någon kunde hjälpa henne med balans i kropp och själ så ville hon att det skulle vara han.
Hon kom på att hennes liknelse med ett fängelse hade varit Felaërns faktiska verklighet tiden efter deras möte i Nela’thaënas. Hon ville inte upprepa sig med beklagelse…[Read more]
Ett tag såg Vinga allvarlig ut, nickade åt hennes djupa ord. För att sedan få några skrattrynkor i sitt ansikte, för att brista ut i skratt. Hon kunde inte rå för det. Allt kändes så… väl uttänkt och djupt. Som om hela samtalet hade ändrats från ena sidan till det andra. snart harklade sig Vinga och gav henne ett varmt leende som nådde ända up…[Read more]
“Hm” var allt Verena svarade. Om hon tolkade situationen rätt var inte hennes vän direkt exhalterad över att dela just den här historien. Hon lutade sig tillbaka på bänken, vilade skuldrorna mot en träbalk som lägligt nog stod bakom henne, bärandes det mörka trätaket ovanför. Hon såg ner på sina händer, skrapade med nageln över en flisa i bordet.…[Read more]
Lynette gillade inte helt att han nekade medicinen men hon var inte den person som bråkade heller, speciellt inte med en adelsman dessutom. Istället lyssnade hon till hans önskan och ställde undan allt. När han godkände att bli tvättat väntade hon däremot tålmodigt vid hans sida medan han försökte ta av sig kläderna själv men som hennes förvän…[Read more]
Hon skulle ljuga om hon inte erkände att en viss besvikenhet högg till vid hennes hjärta när han tog ett steg tillbaka och plockade upp sitt svärd. För att inte stå kvar och hänga läpp började hon gå runt och plocka upp sina dolkar som var utspridda på marken efter deras strid. ” Var ett tag sedan jag behövde gå runt och samla upp så många dolk…[Read more]
För länge, länge sedan vandrade en ung och vacker alvkvinna i Talanrien. Athanishka var hennes namn. Hon var given magiska krafter som gjorde det möjligt för henne att tränga sig in i djupet av andras sinnen. Det sades även att trots sin oskyldighet hade hon förmågan att koka blodet i folks ådror. Välsignad med en otrolig skönhet fä…[Read more]
A’eldia tittade noga på de mörka figurerna som stod i gränden. Trots det dunkla ljuset kunde hon se deras konturer och form med sina skarpa ögon. Hon kände igen Tandors kroppsbyggnad, hans stora kroppshydda och sättet han rörde sig på. Försiktigt viskade hon till Kellan.
“Ja, det är Tandor där borta. Minns vad jag sa nu…’ sa hon lågt, och…[Read more]
Felaërn kunde känna att hon inte var så nöjd med allt som utspelat sig, och kanske kände han sig lite skyldig med som fått henne att känna så. Men om sanningen skulle komma fram var det känslor hon hade inom sig, saker hon behövde behandla och få utlopp för. Han kunde känna igen det, då han själv hade samma brist på kontroll ibland.
‘Tro mi…[Read more]
Efter denna dans som pressat konungen till sitt yttersta var Sandor pressad och utmattad, överrumplad av hennes kvickhet och skicklighet. Lite stumt såg han ned på klingan som fallit till marken och på armen som inte lydde. Inte riktigt vad han var van med, i en kamp där rustningsklädda krigare bankade på varandra med svärd och sköld. Nu stod han…[Read more]
Arand hade knappast förväntat sig att han skulle komma undan så länge, men man kunde ju alltid hoppas. Men som vanligt var hopp något för sagor, och knappast för den grå verkligheten de befann sig i. Monsterjägaren låtsades inte bry sig om kylan där han rörde sig vid Vargas sida, trots allt hade han ett rykte att hålla uppe medan de gick mot vad…[Read more]
Ayperos fnös lite roat åt Nenyas ord, alltid trotsig och självständig i alla lägen. Han höjde ett ögonbryn.
‘Ingen kyss åt mig?’ frågade han retsamt, och tog ansatsen för att resa sig och steg sedan fram till Nenya som han omfamnade och kysste. Ögonblicket deras läppar möttes var hans medvetande inuti hennes och Isras på samma gång, en plats där h…[Read more]
Det gjorde inte något att Verena inte kommenterade så mycket kring vad hon sa. Faktum var att det gjorde det enklare. Enklare att berätta som om det gick på automatik. Trots allt hade det många gånger spelats upp för henne. Minnena… Känslorna. Hennes hand var fortfarande något varm över Verenas milda beröring. Eller var det hennes? [Read more]
Denna Claymon var troligen populär hos många kvinnor med sitt sätt att talföra sig och hela tiden smita in en komplimang eller två, även gick det säkert hem med detta envisa och irriterande beteende att hela tiden försöka vända konversationen till henne. Hade hon varit en kvinna i sin egna armé hade hon kunnat roa honom men nu när varje fråga…[Read more]
Hovklappret, sorlet av prat och utrustningens ljud gjorde det svårt att höra vad som sades bakom honom, men ett ord eller två snappade Bastian upp. Han sneglade sig försiktigt över axeln, bak mot Izana. Han visste inte vad han skulle tycka när han såg att kvinnotjusaren Claymon pratade med henne – inställsam och allt. Av alla personer hon kunde h…[Read more]
Verena tittade ner på Vingas hand, deras hud som rörde vid varandras och tummen som lugnande strök henne från att förlora sig i hemska minnen. Hon svalde hårt och blinkade bort en tår ur sina blanka ögon när hennes vän berättade om sitt förfärliga öde. Skammen grep tag i Verena totalt, knöt hennes hals när hon öppnade munnen för att säga något me…[Read more]
Det var uppenbart att Nenya ogillade allvarsamheten i samtalet, men det gick inte att rå för. Situationen var trots allt allvarlig. De befann sig i fiendens land, rakt under deras näsor, och de var tvungna att gå varsamt fram, precis som Ayperos påminde henne om.
”Någon måste ju oroa sig lite”, svarade hon med ett litet leende efter att Nenyas…[Read more]
Jarl Bodil Ek var kanske till det yttre en krigare, men sättet på vilket hon talade gjorde det klart för Maeve att detta framförallt var en diplomat. Inte för att hon tvivlade på att kvinnan visste hur man hanterade ett svärd, men hon hade nog nått sin position genom att tala snarare än att slåss, så mycket var uppenbart bara av den korta stun…[Read more]
När Bastian svarade på hennes ord var det inget elakt han sade men inget hon heller ville höra då hon redan skämdes så över sina ord. Hennes annars rätt så vita ansikte började bli röd om kinderna då hon tyckte detta var ytterst pinsamt på alla nivåer. Det som dock fick henne att lägga på minnet var hur observant han verkade vara som till och med…[Read more]