Ranheim var stort, men hur mycket Bodil än försökte gick det inte att komma undan från idioter. Det kunde tyckas vara ett mycket litet problem att ha, men när det var ett dagligt problem slutade det vara så litet, åtminstone för henne. Hon hade ägnat sitt liv till att släpa ut hennes klan ur smutsen och fyllefesterna och depressionen som den gamla…[Read more]

Haera
Hon ville förklara för männen utanför att hon inte alls var i maskopi med denne man, Errard, som verkade ändå vetat att några var efter honom. Hon slet åt sig en stol och ställde den framför dörren, det skulle inte spela någon roll, det behövdes mer möbler för en vettig barrikad. Men förhoppningsvis kanske en snubblade över stolen… Det fa…[Read more]

Nästa. Det var knappt som att hon hörde ordet, men det var väldigt klart att något förväntades av henne när alla stannade upp och såg på henne. Ett litet skrockande kom ur hennes läppar och hon skulle precis göra en gest som bad någon annan att gå före för att kasta en kort blick vid bordet framför sig. Lite fundersamt kliade hon sig i på hakan o…[Read more]

Allt prat om att Bain skulle visa sin magi gjorde honom illa till mods. Han såg varsamt på hur Agaroth med lätthet använde sig av vindar, ljus och… drömmar? Hon hade säkerligen mycket mer att erbjuda men det var mycket annorlunda mot hans egna kunskaper. Deras magi var vitt skilda av det han kunde tolka in i det lilla han sett. Hon tycktes också…[Read more]

Det blev tyst vid bordet då tumultet uppstod i kön. De fyra rekryterarna bara blängde irriterat på de två männen som började bråka. De kunde förstå att man blev trött av att stå och vänta länge, trots det behagliga vädret och den sköna eftermiddagssolen. Det gjorde alldeles säkert vem som helst irriterad, men det syntes tydligt i ögonen på männen…[Read more]

Jezerals ögon glimmade till lite, som om han gissade att det inte riktigt var sanningen han blev serverad nu. Men, de hade några dagar på sig och skulle det inte visa sig ge resultat kanske destinationen till sist skulle lösa gåtan. Vid hennes fråga gjorde han en simpel gest över dem, som att definiera situationen de befann sig i.
‘Att känna…[Read more]

‘Åh ja, intressanta.’ ansåg Ayperos, och studerade Nenya där hon sjönk ned i sitt vemod. Visst, det hade inte direkt varit något skärt avsked av hennes föräldrar sist de sågs. Men, sådant kunde alltid åtgärdas. Eller så kunde man kapa banden permanent, om det var vad som krävdes.
‘Lord och Lady Saelorian allierar sig med oss och sin dotter, eller…[Read more]

Tinadea himlade med ögonen åt orden, även om hon log samtidigt.
‘Sluta nu, lady Nemea.’ sa hon lite generat, men fann det ändå lättande att tala fritt med någon. Det kändes som om det var länge sedan hon inte smugit omkring med tårna i de sociala sammanhangen.
‘En man från dina hemtrakter? Berätta mer!’ bad hon lite ivrigt och medan Nemea berät…[Read more]

Inlåst i vargens gap, nå det var bättre än att vara utlåst i detta fall. En socialt tryckande situation, men han var inne i alla fall. Återstod att se hur länge det skulle ta innan han drog mer trubbel till sig.
‘Jag känner inte staden, kanske du har en rekommendation om vart jag borde vara på väg?’ frågade han. ‘Ett värdshus, eller annat ställ…[Read more]

Tystnaden började sakta ändras till viskande bland männen men ingen vågade riktigt göra något, alla bara stirrade aktsamt på mannen som inte verkade få ur sig några ord. Ingen hade varit med om något liknande tidigare och därav visste ingen i byn hur de skulle reagera. Abraham drog bara sin hand genom skägget medan han stod i djup fundering m…[Read more]

Han ser upp på byn som samlar sig runt omkring honom, pojkarna som försökte leka män och sen männen som faktiskt hade plockat upp verktyg att försvara sig med. Han tvekade inte inför det faktum att hans öde skulle vara väldigt närstående om männen valde att vända sig mot honom med sina verktyg. Dock han lät blicken glida över männen, pojkar…[Read more]

Ett barn ropade högt i både skräck och förtjusning vilket fick några i byn att rycka till. Några släppte det de höll på med för att röra sig mot barnet som pekade bortåt mot vägen där en gestalt snart kunde synas till. Några män tog med sina verktyg för att ha något slags försvar mot den mystiska vålnaden som kom allt närmare, om än sakta. Många k…[Read more]

En rodnad spred sig på mannens kinder – rödare än vallmon på ängarna. Ännu rödare när han insåg att han hade stigit in i något som kändes… väldigt privat. Framför allt när befälhavaren var så lätt klädd. Något nervöst harklade han till sig och fingrade på lockarna till det mörka håret. Håret i sig var kort och anledningen var sällan något som ha…[Read more]

När de ropade efter nästa var det två män som bråkade om vem som skulle vara först. De knuffades och hojtade till och snart lyckades de stöta till en kvinna som stod en liten bit bort i kön som hade varit koncentrerad på något helt annat. Kvinnan rörde sig inte ur fläcken, snarare var det mannen som nästan studsade något steg bakåt. Hon var lång,…[Read more]

Ensam ryttare kom ridandes över fälten utmed den väg som ledde söderut, den som ledde ner till kvarnen nere vid ån och där de hade sina djur på betes om sensommaren men om försommaren var de idylliska hagar med högresta björkar och midsommarblomster. Längre bort än så hade få rest, snart övergick markerna till den steniga och magra heden som domi…[Read more]

Vad hade egentligen hänt? Xanthyr visste inte. Först hade han levt isolerad efter sin familjs utplåning, sedan hade han hittat en vänlig människa som han vigt sitt liv åt, sedan återförenats med sin yngre halvbror.. men nu? Nu var han åter själv. Hur hade det kommit sig? Varför var han inte kvar i människoflickans värld? Varför stannade han…[Read more]

Tystnaden som spred sig mellan dem var inte direkt jobbig, det jobbiga var situationen hon befann sig i. Hur skulle hon ta sig ur detta? På något sätt måste hon fly, så var det bara. Att ta risken att dö bara för att hon använt sin magi några gånger som yngre, det var inte rättvist. Det var inget hon var beredd på att göra.
Då Jezeral talad…[Read more]

Nästan i samma ögonblick som Aeldir lämnat salen lät Isra leendet dö och lutade sig tillbaka en aning i stolen där hon satt med en liten suck. Hon var inte missnöjd, inte alls, tvärt om så hade detta besök visat sig mer fruktsamt än hon först anat, men det gnagde henne en aning att behöva låtsas som om det var av andra anledningar än rent prakt…[Read more]