Han hade inte direkt tänkt att det han berättade var något konstigt. Det var hans uppväxt, han behövde så gott som aldrig förklara sig själv för de flesta kände till hans bakgrund och vem han var. Namnet i sig var stort nog för de flesta att veta vem han var, vem hans familj var och vilket inflytande de bar. Men nu var han inte hemma, så klart,…[Read more]

När Bain insåg att hon sträckte sig efter manteln såg han bort ett ögonblick, som om han inte redan sett hennes nakna ärrade hud. Han försökte vara artig och inte titta på henne när hon uppenbart ville skyla sig. Ärren förvånade honom inte och han tänkte inte kommentera dem, speciellt inte när han själv stod där med en mycket obefläckad hy. N…[Read more]

Nelia

Hon svalde hårt då hon kände handen på sin rygg. Värmen spred sig direkt och intensivt över hela kroppen. Hon svalde hårt flera gånger och försökte koncentrera sig på det han sa, inte bara vad hon kände för stunden.
Hon visste redan att han var en god man om den saken hade hon ingen tvekan men hon ville också lära känna honom bättre. D…[Read more]

Kellan lyssnade uppmärksamt på A’eldias berättelse om hennes dolk och var fascinerad av den rika historien och arvet den bar. Han beundrade hennes koppling till sina förfäder och de färdigheter hon hade ärvt, utan en minsta tanke om att historien ens kunde vara falsk. Som svar på hennes fråga om hans eget vapen log han och lyfte upp sitt armborst…[Read more]

Kapitel 7: Drömmar i spindelnät
Under tystnad och i månens bleka sken hade Wreax Situros smugit sig genom Isérions labyrintliknande gator mot sin före detta medbrottslings bostad. Med ljudlös precision hade han trängt sig in i byggnaden, hans steg dolda i skuggorna. Målet, en gång en betrodd allierad, hade stått i centrum för hans hämnd. Med…[Read more]

Tinadea slog en vacker figur där hon gick vid Nemeas sida, med sina vackra kjoltyger som följde hennes rörelser och rörde sig vackert så tygerna skimrade i solen. En prydnad, kanske, men hon verkade åtminstone vara medveten om att det fanns en annan värld och ett annat liv än detta. Då hon fick sina ord bekräftade tillät hon sig ett leende.
‘D…[Read more]

‘Åh se så, det är mer nyttigt än magi. Så länge man har koncentration och kraft kan man utföra magi, de flesta magiker förlitar sig alldeles för mycket på sin magi. Då de sedan inte längre har tillgång till den är de hjälplösa som småbarn.’ Lite prövande, försiktigt, som för att inte skrämma henne, sträckte han fram en hand och la den på hennes…[Read more]

Aenya stelnade till då stämningen verkade ändras från panik till… lättnad? Hon hade redan tagit upp bågen, fortfarande spänd efter att ha blivit väckt var det svårt att lägga ned den. Men med tanke på att det annat verkade lugnt i lägret la hon ned båge, och sträckte sig efter en lätt mantel hon la om sin lättklädda kropp, kroppen som han…[Read more]

A’eldia skrattade lite inombords över den unga mannen som hon så snabbt lyckats rekrytera till sitt pådrag. Men hon hade ju en charm som var henne främsta vapen, som hon övat på att använda i många år. En ung man med iver att bevisa sig själv, och med en hjälpsam natur, var den ideella partnern i detta avseende. En man som inte ännu lärt sig at…[Read more]

Nelia

Hon drog på munnen i ett litet större leende då han talade om att hon borde hyllas för att kunna göra upp en eld. Hon skrattade tillslut, tanken var så rolig. Att en alv skulle hyllas eller ens uppmärksammas för det som förväntades av dem. ” Att göra eld eller skrubba golven är knappast som att bruka magi…herr Astor..” la hon till och ro…[Read more]

Nej, något kap var han sannerligen inte och det visste Errard om. I ärlighetens namn skämdes han över sitt förfall. Enda gången han fräschade till sig var inför vissa jobb och när han kom hem mellan varven, annars orkade han inte riktigt. Han dränkte hellre sina sorger i öl och sov bort sin fritid. Nu när en kvinna som han gärna vilade ögone…[Read more]

Haera
Det såg ut som om en virvelvind dragit genom hans rum. Hon noterade vapnen som låg utspridda lite här och var, om han var en före detta legoknekt, varför hade han sina vapen kvar? Nyfiket kliade hon sig i tinningen och lät blicken svepa över kläderna som låg utspridda här och där, hon tackade tyst gudarna att han inte öppnat näck. Han v…[Read more]

Kanske var det inte alltid grönska att vara en adelsdam med pengar och lyx runtomkring sig, kanske fanns det andra liv som var bättre än att gå runt som en docka, en prydnad för ögat? Även om hon förbannade sitt egna liv och såg på det med hat hade hon fått vara med om saker som få kvinnor fick, lära sig att stå på sina egna ben helt. Hon hade…[Read more]

Errard skulle precis fälla en opassande kommentar, påverkad av den öl han hävt i sig, när kvinnan harklade sig. Han såg ner på brevet i hennes hand och leendet flagnade när hon började läsa upp vart det skulle levereras.
“Före detta…” muttrade han bittert och fnös. “Jag antar att det är Arabast, den uslingen, som skickat brevet.”
Hel…[Read more]

“Åh, tack och lov!” Bain pustade ut och slokade ihop en aning när lugnet sköljde över honom. Han kände knappt igen sig själv som blev så lättad av att se henne. Hon tycktes må bra och det började gå upp för honom att det utan tvekan varit en mardröm. Men den var givetvis inte utan mening.

“Nej, nej. Allt är lugnt. Jag hade en mardröm.” Han…[Read more]

Kellan blev överraskad av A’eldias entusiastiska reaktion på hans klocka och hennes lovord. Hennes uppsluppenhet fick honom att känna sig sedd och uppskattad, något han sällan hade upplevt. Han kunde inte låta bli att le åt hennes fladdrande ögonfransar och det genuina intresse hon visade.

“Ja, jag har tillverkat den själv,” svarade Kellan,…[Read more]

Haera
Jäklar vad hårt du knackar, kvinna… Vid det här laget, under alla hennes yrkesverksamma år, hade hon blivit bemött på alla tänkbara sätt. Några mer välkomnande än andra. Hon hade blivit omfamnad, hon hade blivit beskjuten, hon hade blivit jagad och hon hade blivit inbjuden. Det var svårt att veta hur mottagandet skulle bli helt enkelt och ho…[Read more]

Det var svårt att veta hur han skulle bete sig i närheten av den brutala sorg hon utsatts för. Han hade sett det fler gånger, så klart, människornas våldsdåd och sätt i konflikt. Än en gång fick han det bekräftat för sig – människor var en sann plåga. Inte alla kanske, men de kunde verkligen ha en ondskefull sida då de ville. Vid hennes ord nick…[Read more]

Felaërn hade nickat uppmuntrande då hon gjorde det lättare för sig själv att röra sig. Han såg hur hon kämpade, men han var tålmodig och visade henne om och om igen. Små förbättringar, hela tiden. Han var sträng, men berömde henne då hon gjorde rätt. Påpekade vad hon gjorde fel då hon gjorde det. Då hon sedan verkade hamna in i ett koncentrerat l…[Read more]