Nasrin skulle precis till att protestera mot villkoren mannen ställde upp, men bara åsynen av att männen backade undan från Zaahl hejdade henne. Om han inte fördes till Jahzir hade han en chans. Hon hade sett hans många försök att ta sig loss tidigare, och han skulle säkert kunna lyckas med det. Tankarna fick henne att sänka dolken en aning.
Det skar inom Zaahl att se Nasrin behandlas så grovt av männen. Han önskade ge dem alla vad de förtjänade, även om han var den siste i världen att ha en åsikt i frågan. För inte så länge sedan hade han stått som hennes fiende. Mycket hade ändrats sedan dess. Han lyfte desperat blicken för att se på henne, just som hon satte dolkens egg mot sin str…[Read more]
Nasrin hann knappt reagera i tumultet som uppstod när Zaahl drog sin klinga och kastade sig ned från hästryggen för att möta hennes farbrors män. Det högg till i bröstet, och hon ville ropa åt honom att akta sig när fler och fler män angrep honom. Men inget ljud kom över hennes läppar. Istället blev det bara till ett ilsket tjut när hon drog ur sa…[Read more]
”Det jag blev lovad i Frostheim.” Började hon åt Arand och vände sedan den hårda blicken mot Maeve. ”Mina ord var inte tomma när vi skiljdes åt, min prinsessa, jag krävde av gudarna deras dom inför drottning, prinsessa och völva och jag känner deras kraft nu inom mig, starkare än någonsin, som om gudarna hörde mig och har välsignat mitt upp…[Read more]
Skyddad från magi och omringande människor kanske, men elden som fick kyrkans fönster att explodera var en annan sak, liksom glassplittret från dessa. Drottningen hade en hand vilandes mot magen och den andra höjd mot Nenya, så när glaset kom flygandes mot henne så hann hon inte värja sig för dem helt och hållet. En skärva träffade henne över k…[Read more]
Alienna höll andan för ett ögonblick. De tre där som en tyst sammansvärjning mitt i det politiska spelet. Hon drog in ett djupt andetag, svalde svaret som först ville komma – det där konventionella, kungliga, det man säger när hovet lyssnar. Men ingen lyssnade nu. Bara de tre. Och det fanns inget hov längre, inte som förut.
“Mo…[Read more]
Ayperos skrattade över Athanishkas svar. Ett ljud som inte hörde hemma bland de dödliga. Det var ekot av en gammal värld där han en gång regerat. Hans röst var mjuk, nästan öm, men varje ord bar en egg vassare än stål.
Demonens mörka avgrundsögon som legat på Nenya och Athanishka drog sig undan för ett ögonblick mitt i kaoset omkring dem. I…[Read more]
Neilas röst och synen av henne var som en droppe vatten i öknen. Hennes ansikte var halvt dolt i skuggor, sot och panik, men det var fortfarande hon. Levande. Det var mer än han kunde säga om flera andra just nu som drabbats av hans kaos. Kaoset han inte riktigt hunnit reflektera kring ännu.
Han hann knappt få luft innan hon och alven drog upp h…[Read more]
Väl framme vid källan så såg hon till att ordna en plats där de kunde sitta och vila. De var delvis skyddade av en klippavsats ovanför och värmen som steg från källan hade lämnat barmark där de slog sig ned. Luften var lite fuktig, men den var varm och hon tog av sig den tjocka pälsen hon burit över axlarna. Bättre att spara den värmen till d…[Read more]
Det hade gått nästan en timme sedan de börjat, och pergamenten mellan dem var täckta av skisser, anteckningar och små korrigeringar. Det var en oväntad rytm som uppstått – Erynn ritade, förklarade medan Yfandes frågade, testade, gjorde fel och försökte igen. Det var inte så olikt hur Erynn själv brukade arbeta, bara lite rörigare. Lite varmare.…[Read more]
Det var som om luften sögs ur lungorna på Elian. Det var inte ilskan i Aerons röst, för det fanns ingen, men den där tonen, låg och sammanbiten, som skar igenom hans bröst som en kniv av skuld. Orden satt fast i halsen. Så han hade märkt det. Tanken fick det att slå lite i bröstkorgen och han kände hur kinderna hettade till, och han stirrade ne…[Read more]
Eira låg kvar i vattnet när Liv lämnade sjön, lät tystnaden breda ut sig mellan dem. Det var en sådan tystnad som inte behövde brytas direkt – tung, ärlig, levande. Vågorna slog mot stranden, vinden svepte genom träden bakom dem, och någonstans sjöng en fågel.
Hon visste att Liv väntade. Inte bara på svar, utan på något som kunde förankra allt. E…[Read more]
Det lilla intima ögonblick mellan Arand och Maeve varade inte länge, men han gav henne ett av sina ovanliga leenden och en nickning.
“Lockbete, det duger du bra till, Maeve.” sa han, skämtsamt, med en underliggande mening bakom orden.
Arand kastade en blick på Aslög där hon stod vid vattnet, med sin förbannade slägga. Det var nästan som om hon f…[Read more]
Bain må inte ha stämt in i skratten där han lät sig dras med bort från torget, men ett litet leende låg kvar på hans läppar när han sneglade på de andra två. Möjligtvis att han fnös roat åt Aliennas kommentar.
“Om jag gjorde det skulle nästan hela staden stå i lågor,” klämde han ur sig, för nog var det så att de flesta här irriterade honom -…[Read more]
Zaahl höll ett vaksamt öga omkring sig när de rörde sig mot porten, och han försökte desperat bana väg för dem med hjälp av sin bitglada märr, men någon vidare långt öppen sträcka fick de aldrig. Mumlandes för sig själv bakom sjalen sade han ett par väl valda ord om människors ypperliga förmåga att skapa totalt kaos, med absolut noll hänsyn…[Read more]
Aeron såg genom ögonvrån hur Elian närmade sig, men han förblev stilla, blicken fäst vid bokens sidor utan att egentligen ta in orden. Hans hållning var avslappnad i en sorts spelad nonchalans, en noggrant upprätthållen fasad.
Men viskningen vid hans öra fick honom att stelna till. Det svaga ljudet av Elians röst, den lätta sensationen…[Read more]
Nasrins ögonbryn drogs samman i en frågande rynka när Zaahl frös till vid nämnandet av Jahzir. Någonting vände sig i magen och hennes blick flackade mellan Zaahl och Shaariel. Greppet om hennes midja hårdnade, och hon höjde instinktivt handen, som för att lägga den mot hans bröstkorg—men innan hon hann röra vid honom verkade han komma tillbaka…[Read more]
Ylva.
Elden var så varm och skön. Hon ville bara krypa in i den. Använda dess kol som bädd och lågorna som varmaste täcke. En inre syn tog form av hur hon kunde omsluta sig av elden, som en skön mantel, eller filt. Det kändes som om dess lågor gav den mjukaste smekning och en bekant tröst. Som en mors varma omfamning. Hon stirrade in i elden en…[Read more]
“Ja, en eld låter… fantastisk. Om vi lyckas!” med vi verkade det betyda henne, och medan hon kämpade med elden, som tändes förvånansvärt snabb, rusade han omkring hit och dit och flängde med armar och ben för att få fart på blodet i kroppen. Asgeir lät huvudet falla bakåt och skrattade, ett lågt, hest ljud, fortfarande skälvande av kylan.
“Nästa…[Read more]
Ylva
Hon gav Asgeir en triumferande omfamning och stod så kanske ett par sekunder längre än vanligt. Om det var av lättnad och lycka eller hans underbara värme, trots sin stelfrusna kropp, var svårt att säga.
Men hon släppte honom tillslut och nickade skakande samtidigt som hon hjälpte honom att rätta till tunikan och skjorteln och dess snörning.…[Read more]