Zaahl studerade Nasrin med ett lugn som lade sig likt ett hölje över honom, om så endast för att ge henne utrymme att finna ro nog för uppgiften. Han hade bara ryckt på ena axeln med ett avfärdande fnys när hon påstått att det var onödigt av honom att skära upp huden. Han såg det inte så. Lyckligtvis verkade inte själva blodet bry henne värst my…[Read more]

När hans leende växte gjorde även hennes det och ett litet roat skratt undslapp hennes läppar. Hans ord hade något både charmigt och absurt över sig, och hon sänkte blicken till pläden medan hon funderade över vad som kunde vara sant och vad som var överdrift. Egentligen spelade det ingen roll, tanken roade henne oavsett vilket, och efter de s…[Read more]

Ett svagt leende skymtade i mungiporna när Zaahl kvickt vände på kaninen, för att slippa bli bränd av lågorna omkring. Leendet kom dock inte från den härliga doften av mat på gång, eller den fridfulla tystnaden i öknen – utan för att han kände hennes blickar på sig. Han drog ned ärmen igen och satte sig bekvämt med armarna lutandes lojt mot sina n…[Read more]

Garnisonsmästarren skrattade åt orden som kom ur karln. Mannen, pojken var från vettet. Fullständigt världsfrånvänd men en sådan man med sådana ord var mer än farliga i en stad som denna, i en tid som denna.
Nej här var det nog bäst att att ansa bort de skadade grenarna direkt innan han förgiftade hela trädet. Han skakade bara på huvudet då han…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Då han skämtade om sin bror drog hon bara större på munnen. Hon hade också märkt att ljuset ständigt var tänt hos Eirik och inget verkade gå honom förbi. Hon skulle inte bli förvånad om han så drömde och planerade strategier och planer i sömnen. Han var allvarlig nästan hela tiden men ibland tyckte hon att hon kunde se någon…[Read more]

“Finns märkligare ting än både mig och jättar.” skrattade Eirik till lite torrt och armbågade sin bror lätt på revbenen. “Men ja, med största sannolikhet kommer de vara arga på oss. Man kan ju inte hävda att våra relationer varit varma hittills, och nu kommer vi här och frågar om de vill vara med i vårt lilla krig.” Han suckade. “Oavsett vad…[Read more]

Nasrin höll fortfarande blicken fäst vid öknen och hans fnysning fick hennes käkar att spännas. Hon svalde hårt mot klumpen som fortfarande brände i halsen. Hon hade vetat att han inte skulle förstå. Det hade hon länge varit säker på. Och nu irriterade det henne ännu mer att han inte bara kunde acceptera det hon sagt och släppa ämnet.

Men n…[Read more]

Asgeir drog in den kalla, friska luften djupt i lungorna och lät den bränna som is och eld på sin färd genom kroppen. Han sträckte på sig i sadeln, lät axlarna rulla lite under den tunga manteln och sneglade på Ylva. Hon hade stannat, hästen stod orörlig i snön och hon såg sig omkring med ett smittsamt leende på läpparna. Ett leende som verkade,…[Read more]

Hennes situation hade nog inte riktigt framgått, eller så hade Zaahl inte lyssnat. Oavsett vred han sakta ner blicken, som om den fina väven de satt på blev oerhört intressant helt plötsligt. Inte ett ord sade han, tyst lyssnande till när hon tuggade sin mandel innan orden flöt på. Sakta lade sig ett hölje av skam över honom, som talat om hennes…[Read more]

När han inte tog emot mandlarna tuggade hon i sig dem själv, blicken studerande honom då han använde vattnet för att skölja av händerna. Hon hoppades att hon haft rätt i sina beräkningar och att det verkligen var dessa klippor som brunnen fanns vid. Hon dröjde dock inte länge vid den tanken utan lyssnade till Zaahls ord. Att ens familj eller vänn…[Read more]

Zaahl bara skakade på huvudet när han blev schasad till den vackra pläden. Ett tyst skrockande slank ur honom, då det var ganska komiskt hur noga hon var med vart han skulle sitta. Han som blivit behandlad som skit senaste dagarna, och nu skulle han placera ändan på ett dyrbart tyg—flåendes en kanin. Nasrin var bra rolig utan att veta om det. Men…[Read more]

Alla dessa rykten tycktes virra omkring de två som stod där. Caspian hade väl hört något ord här och där, men inte lagt så mycket uppmärksamhet på det – upptagen av sin egna värld som han var. Men då garnisonmästaren svarade tystnade orden, och det blev allt mer spänt omkring dem. Att vissa såg honom som ett tecken på eventuell räddning för de…[Read more]

“En duell. Och inte vilken duell som helst, en duell mellan stadens Garnisonsmästare och en främling från Karm. Inte vilken främling som helst heller, en paladin! Jojo… har ni hört, det sägs att han ska försvara en alv…en av oss! En paladin! Ska en människa ta våran strid? ” 

“Jag hörde att Garnisonsmästaren nästan tagit död på henne.. inte m…[Read more]

Solen hade redan gått ned när de slutligen bestämde sig för att slå läger. Ett klokt val, för även om mörkret erbjöd skydd från solens brännande hetta, lurade andra faror i öknen när skymningen föll. Nasrin nickade kort till hans fråga medan hon spände av sadeln från kamelen och la packningen åt sidan. Hon grävde fram ett par av den speciella ko…[Read more]

Sarethna betraktade sin brorsdotter med skärpt blick, hennes självlysande ögon borrade sig in i Nenayas som om hon försökte finna sanningen där, trots det tomma och förvirrade uttrycket, trots de ord som Athanishka yttrade som hon inte trodde en sekund på. Hennes läppar drogs ihop till en smal linje av irritation, men också beslutsamhet. De skulle…[Read more]

Ninurith lutade sig tillbaka mot den svala stenväggen och drog fingrarna genom det ångande vattnet i varmkällan framför sig. Hennes röst ekade mjukt i grottan när hon svarade, ett leende spelade på läpparna.

“Precis lika envisa och vresiga som alltid. Men också fulla av överraskningar. De utmanade mig på stenstapling, tro det eller ej. Och när…[Read more]

Blicken till Tath’nel följde den stilla rörelsen av Aliennas hand när hon lade den på hans egna. Den oväntade gesten av värme drog honom ur sina tankar, en skarp kontrast till den inre storm han annars försökte hålla dold. De fragment av minnen som hennes beröring förmedlade, kändes som en tröst han inte hade insett att han behövde. Det m…[Read more]

Zaahl höjde svagt på ögonbrynen när det nämndes belöning. Han hade inte ens kommit på tanken, då de inom hans familj aldrig rört sig med belöningar mer än ett gott tack. Välvilja ska komma från hjärtat, brukade hans mor säga, inte från viljan att få någonting. Men i detta fallet var det inte välvilja. Eller? Blicken sökte över Nesrin från topp til…[Read more]