Den kortväxta filuren höjde sina händer lite försvarande då hon hötte med sitt svärd, lite storögd betraktande på den vackra alvinnan. Kanske kom han på att hans stekpanna kunde vara lite hotfull, och släppte taget om den vilket fick den att trilla ned från huvudhöjd och landa på hans tå.
‘Ajjjj som fan!’ utbrast han och studsade runt på ett be…[Read more]

Den unge halvalven kunde inte rå att skratta lite.
‘Lite misstänksamhet, kanske, men det är inte ett brott att utföra förbjuden magi då man hittar sin kraft första gången. Vi kan inte kontrollera vad vi gör utan träning, men att därefter fortsätta utan att genomföra skolning… Det är förbjudet, så klart.’ han gjorde en handgest igen. Vad var p…[Read more]

Det som Ylva märkte kring hur andra rörde sig runtomkring honom och hans bror var inget han märkte. Det hade varit så nu i så många år så det hade blivit naturligt. Vid hennes ord nickade han, lite förstående. Han hade kanske många kamrater, trots allt var han den sociala prinsen, men ändå var det inte många man kunde lita helt på – de som var en…[Read more]

Sarethna hade inte den kopplingen till naturen som Ambrosina hade, där hon gjort sig till så gott som ett med naturen. Hennes syn på saker i sin omgivning var betydligt mer praktisk. Kanske var hon det som Amrbosina skulle kallat rationell, något som kanske gjorde att relationen mellan de två inte alltid var så lätt. Hennes frustration ökade…[Read more]

Ayperos satt stillsamt och betraktade henne, analytiskt, tankfullt, men redo att stöda henne om det skulle behövas. Ett litet leende spelades på hans läppar då hon spelade sin roll, roande att beskåda hur enkelt och naturligt hon gick in i rollen som Isanna. Då hon inte behövde hans hjälp och såg till att de fick resa vidare nickade han och sa me…[Read more]

Caspian kunde inte annat än att le lite, galenskap hade nog de båda drabbats av. Två världar som krockade, och i hans del var det inte bara en del av honom. Delvis den adliga sidan, delvis sidan som paladin. Varkendrea gick ihop med denna typ av relation, men just då gav han det lite tanke. Färdigt bäddat för katastrof, men så var det. Han åt k…[Read more]

Han fnös lite föraktfullt, nästan som om det inte var värt att komma ihåg hennes namn. Trots allt, gjorde han det skulle hon kanske bli mer än ett föremål som bara skulle föras till rätt. Bäst att hålla sig borta från all typ av personifiering.
‘Undvika det, säger du?’ undrade han, trots allt hade han känt hennes magi. ‘Det verkar inte gå så bra…[Read more]

Även han började vara medveten om faran de befann sig i. Kanske var det i slutändan det som skulle ta kål på honom – oförmågan att planera framåt. Med sin tunnelvision hade hans enda mål varit att nå Neila och hjälpa henne. Han hade inte lagt någon tanke på vad som skulle hända efter det. Här var de nu, och han hade ingen annan plan än att “det no…[Read more]

Omedveten om att det han gjort var något speciellt, ja åtminstone inte något annat än för han själv, låg han där och kände sig allmänt svag. Ja för honom var det ju en milstolpe, en faktiskt välgjord besvärjelse som läkt de mesta av Neilas skador. En lättnad sköljde över honom då han hörde hennes röst, även om han var något utmattad där han halv…[Read more]

Asgeir nickade uppmuntrande, lite imponerad över Ylvas ord. Så talade en sann kaldrländare, med ära och mening, med sanning.
‘En sann kamrat.’ konstaterade den unge prinsen, och sneglade mot Villi, kanske var han lite avundsjuk över bandet hon och Villi har, även om han förstod att det var ett flykigt band.
‘Alla skulle vilja ha en i sitt liv so…[Read more]

Paladinen andades tungt och snabbt över sin ilska, redo att attackera den som hade skadat Neila. Kanske inte den lugna bild man hade av paladinkrigare, men han var ju heller inte den traditionella sorten som hade full balans och harmoni i sig. Då kvinnan ställde sig mellan dem såg han på henne med en intensiv varnande blick, kanske något de skull…[Read more]

Ayperos mörka ögon fortsatte betrakta henne, tog in hennes känslor och kontrollerade sina egna. Det var bra att se att trots den delade oron och ilskan de kände över Nenyas försvinnande så kunde de båda hålla huvudet kallt. Tänka på nästa steg.
‘Du har så klart rätt, min kära.’ svarade Ayperos tankfullt. ‘Och jag tror jag vet exakt vart vi ska ri…[Read more]

Någonstans hade alven hört hur hennes dolk trillat ur hennes händer och klattrade mot den kullerstensbeklädda marken. Ja, tur att hon inte huggit sig själv i fallet i alla fall. Luften hade flugit ur henne då hon landat på rygg, men hon ansträngde sig för att komma upp och få någon förståelse för vad som hände. Då hon väl verkade få skärpan tillb…[Read more]

Caspian kunde inte rå att rynka på ögonbrynen, orimligt provocerad av att mannen verkade stamma och vara osäker. Han ville bara skaka om alven, och be honom att säga vad han tänkte snarare än att vela konstant. Men åtminstone verkade något hände, då han vinkade honom vidare, och med en liten suck började han promenera efter alven – han så klart en…[Read more]

Caspian var inte helt nöjd över läget, och behövde kanske tänka till en extra gång eller två innan han gjorde och sa något som skulle försvåra situationen. Med ett djupt andetag nickade han.
‘Låt oss.’ sa han, med en gest som sade att Félar skulle visa vägen. Då de väl var ensamma, åtminstone enligt vad Caspian trodde, talade han igen.
‘Jag lita…[Read more]

Caspian log lite inombords över garnisomnästarens ilska, men höll ett allvarligt uttryck trots att han blev rödare och steg fram. Då han steg fram redo att börja slåss höjde bara Caspian ett ögonbryn med minsta lilla rörelse, en nonchalant och utmanande gest. En som sa att garnisonmästaren inte hade en chans, att han helt tydligt var underlägse…[Read more]

Caspian gjorde en avfärdande gest åt förslaget. Han kunde väl försöka spela fult, även om det där med lögner och skådespel inte var hans starka sida.
‘Jag föredrar att bekanta mig med så få alver som möjligt. Neila duger mer än väl.’ sa han, en lögn, men han hade insett att det var denna inställning de flesta i Iserion hade – kanske ett påståe…[Read more]

Triumferande och nästan lite galet hojtade Tandor till då pilen missade honom, som han på något vis räknat med. En galnings chansning, men han verkade ha vunnit. A’eldia svor för sig själv över mannens sagolika tur, eller över Kellans oförmåga att hålla huvudet kallt. Lättast hade varit att bara låta Tandor banka skiten ur Kellan och ge sig därifr…[Read more]