“Ingen vet om det här! Mer än dina föräldrar och mig” viskade hon, för att låta blicken över fängelsecellerna. Ännu var de närmaste tomma och hon drog lätt efter andan. Försökte att samla sina tankar och tänka logiskt, hennes essä. Fast just nu verkade det inte riktigt gå. Istället kände hon enbart hur paniken började brusa upp i henne.

Speciell…[Read more]

Reaktionen förvirrade vätten och hon kunde inte rå för att stå kvar med medaljongen i sin hand, fortfarande dinglande framför sig. Det var som om hon fortfarande kunde känna hennes avtryck på axeln och stanken av bränd magi i luften. Inte förrän en dvärgs axel slog in i hennes sida vaknade hon till. Hon kisade med sina ögon i sin omgivning fö…[Read more]

Han svarade inte på hennes fråga om han gömde sig från henne, kanske hade hon redan hunnit för långt bort – men förmodligen snarare för han valt att inte höra det. Speciellt då kinderna fortfarande brände och var röda. Fast säkert var det bara kylan som fick det att bita i kinderna igen?

Med en duns släppte han ner veden, efter att skickligt bal…[Read more]

Demonens ilska fanns kvar i bakgrunden, som en pyrande glöd som fyllde henne både med beslutsamhet och fruktan, fruktan för vad detta hot skulle kunna innebära för Nenya, för dem alla. Denna alvkvinna, eller vad som nu fanns kvar av henne, verkade ha varit en kraft att räkna med och vad hade inte alla år inlåst gjort henne till?

D…[Read more]

Gwyn ryckte tillbaka lite från hur nära Llwyds smycke kom hennes ansikte, men så snart överraskningen hade lagt sig kunde hon inte annat än att beundra smycket och kom lite närmare det igen för att få en bättre titt. Hon tänkte inte så mycket på märket, hon kände igen det, men knappt, och fastnade istället på hur välgjort allting var. Nästan som…[Read more]

Någonstans hade alven hört hur hennes dolk trillat ur hennes händer och klattrade mot den kullerstensbeklädda marken. Ja, tur att hon inte huggit sig själv i fallet i alla fall. Luften hade flugit ur henne då hon landat på rygg, men hon ansträngde sig för att komma upp och få någon förståelse för vad som hände. Då hon väl verkade få skärpan tillb…[Read more]

Först hade hon tänkt rätta till sitt egna kallenamn, men samtidigt hade hon väl inte presenterat sig… och hon var ju en vätte. Så för denna gång verkade hon låta det vara. Däremot verkade hon lite förvirrad över dvärgens andra ord. Inte kunde hon väl tro att hon menade sanning? Bara tanken fick henne att skratta ett skratt mellan sina tände…[Read more]

“Parasit, hm?” frågade hon och inspekterade magen något och drog en hand lite överdrivet över sin haka som om hon hade haft mer än de blonda fjun som knappast syntes på hennes haka. Som en vis guru som samlade sin vishet och tankar i lugn och ro.

“Parasiter har en tendens att komma tillbaka vet du? Jag kan tänka mig att mina föräldrar hade hop…[Read more]

Frågan varför han hade sagt det han hade sagt… förvånade honom och fick honom att få lika röda kinder som den djuprödaste lingonen på hösten. Hade hon trots allt inte flirtat lite grann? Kanske var det som de andra flickorna som skojat med honom. Som den gång när de hade lurat av honom alla kläder för att sedan låta honom gå naken ifrån sjön…[Read more]

Caspian kunde inte rå att rynka på ögonbrynen, orimligt provocerad av att mannen verkade stamma och vara osäker. Han ville bara skaka om alven, och be honom att säga vad han tänkte snarare än att vela konstant. Men åtminstone verkade något hände, då han vinkade honom vidare, och med en liten suck började han promenera efter alven – han så klart en…[Read more]

Gwyn förvånades över att plötsligt stå inför något annat än en dvärg, som dessutom talade till henne. “Uhm,” Hon såg sig omkring och skrattade till sedan. “Tack vätte, men det är faktiskt inte konst. Vem kan dock avgöra i dagens kulturella klimat, eller hur?” Hon flinade till och gav henne en lekfull stöt mot axeln med baksidan av sin hand för…[Read more]

Hon log åt sin vän och när hon gick ned på huk och samtidigt avslöjade sitt röriga hår förde Elbereth sina händer över rufset och gjorde ett ytligt försök att borsta till det värsta med sina fingrar genom att stryka det medhårs. Det var såklart långt från tillräckligt, men en liten skillnad hade det hunnit göra innan Ninurith reste sig igen. Ho…[Read more]

Caspian var inte helt nöjd över läget, och behövde kanske tänka till en extra gång eller två innan han gjorde och sa något som skulle försvåra situationen. Med ett djupt andetag nickade han.
‘Låt oss.’ sa han, med en gest som sade att Félar skulle visa vägen. Då de väl var ensamma, åtminstone enligt vad Caspian trodde, talade han igen.
‘Jag lita…[Read more]

Förstås var det dåligt. Även Renn insåg det, trots att hon försökte att övertala sig själv att det varit det rätta just då. Hon var i sina egna tankar och hade kommit ut ifrån den trånga gången för att inte riktigt höra hennes gnällande. Istället skulle hon se Renn ganska snart – helt vit i ansiktet.

“Vi… vi har ett problem” sa hon, nästan so…[Read more]

Kanske var det lika bra att Elbereth hade upptäckt Ninurith först, hon brukade trots allt inte vara den tystaste – eller den som brydde sig om etikett. Fortfarande med sina föräldrars förfäran.  En liten skakning på huvudet för att vakna sig ur sina egna tankar, lät hon blicken vandra mot rösten som tilltalade henne. Egentligen hade hon inte rikti…[Read more]

Elbereth höjde blicken när hon plötsligt tvärs över rummet såg ett bekant ansikte och leendet blev oavsiktligt betydligt mer betonat. Hon var genuint tacksam för varje person här, men Ninurith var en väldigt gammal vän som hon inte såg närapå så ofta som hon hade önskat. Dels för att Elbereth ofta då var upptagen med politik, men också eftersom a…[Read more]

Blickarna och viskningarna som följde alven som hade rört sig igenom Nela’thaënas, var inget som alven ifråga lyssnade på. Eller kanske ens var medveten om, inte på det sättet som hon lite drömmandes såg upp i himmelen. Då och då snubblade hon till när en sten kom ivägen, eller när hon råkade gå in i någon – men de flesta tycktes undvika henne in…[Read more]

Caspian log lite inombords över garnisomnästarens ilska, men höll ett allvarligt uttryck trots att han blev rödare och steg fram. Då han steg fram redo att börja slåss höjde bara Caspian ett ögonbryn med minsta lilla rörelse, en nonchalant och utmanande gest. En som sa att garnisonmästaren inte hade en chans, att han helt tydligt var underlägse…[Read more]

För sig själv svor vätten, det var inte som om hon inte kunde känna de mörka blickarna som kastades mot henne. Även fast hon försökte ignorera dem och undvika de dvärgar som försökte gå in i dem. Förstås inte allt för märkligt vad hennes folk gjort mot deras – fast å andra sidan. Vad hade de inte gjorde mot hennes? Bara tanken på konflikten fick h…[Read more]