När dörren öppnades dröjde det inte många sekunder innan någon gäst ropade åt den nyanlända att stänga dörren. Klagandes  på kyla. Inte för det var ett problem i detta varma värdshus. Bakom disken stod Rushla. Ett praktexemplar, om någon skulle fråga henne. Skarpa drag, med en spetsig haka och öron. Ett svartband virat krig det ena isblå ögat oc…[Read more]

Så många saker hände samtidigt och trots det lyft Ayperos energi hade gett henne var det svårt för hennes sinne att hålla koll på allt. Hennes mor ropade efter henne, Nenya föll, Ayperos avfärdade hennes anfall som om det inte var mer än en besvärlig vind och hon var ögonblick från att spetsas av Izotars vapen. Han var för snabb för henne, vem än…[Read more]

Alienna såg efter honom länge. För länge, kanske. Inte för att hålla kvar honom med blicken – det var ingen illusion hon bar på längre. Inte för att ropa honom tillbaka. Utan för att försöka förstå var de egentligen tappat varandra. Eller om de någonsin haft varandra att tappa.

Det var något så smärtsamt tyst i hans avsked. Inget raseri. Inget…[Read more]

Asgeir drog in ett djupt andetag medan Eirik talade, som om orden bet i honom på något vis han inte ville erkänna. Han visste att hans bror talade sanning — förbannat rak och enkel sanning dessutom, på det där sättet som kunde få vem som helst att känna sig naken som ett spädbarn i ett snöoväder då han gav sina insikter. Men det var också just det…[Read more]

“Nej…” Rösten var bruten, viskande, full av ofattbar förtvivlan över vad som skedde.

“Du får inte…” viskade Nenya, mellan sina tänder – knappt att hon fick fram några ord alls i smärtan och insikten att all det hon hade känt för Athaniska var en lögn. Desperat grep hon tag i häxans handled. Fingrarna till Nenya darrade, svaga och nästan hop…[Read more]

Asgeir skrattade till när hon jämförde hans vighet med hennes påhittade sejdarkrafter. Ett kort, raspigt ljud som rann ut i kvällsluften. Eller var de påhittade? Elden hade känts fövånansvärt smidig.

“Hah! Nå, om jag nånsin försöker mig på nåt som liknar akrobatik igen får du gärna ge mig en örfil så jag kommer till sans. Jag hade säkert brutit…[Read more]

Caspian kände hennes händer mot sitt bröst, som om hon försökte räkna revbenen med fingertopparna. Kanske kolla vilka som satt kvar och vilka som slitits loss i det där helvetet som spillt ut över Iserions gator. Hon skämtade, till och med. Om hans öron, hans hjärna – och kanske var det precis det han behövde. Ett dumt leende, ett dåligt skämt.…[Read more]

Arand såg tyst på när Bodil ställde sig upp, redo att agera om hon gjorde något som kunde försätta dem i fara. Han höjde ett ögonbryn och suckade tungt för sig själv över vad som hände framför hans ögon, orden som utbyttes. Han vred sig långsamt mot Maeve och viskade, tillräckligt lågt för att inte Aslög skulle höra, men med tillräckligt mycket v…[Read more]

Eira följde Liv med blicken medan hon rörde sig bort över gräset, mot stigen tillbaka mot templet. Hon sa inget. Gjorde inget. Bara satt kvar där, stilla som stenen under henne, med händerna tätt knäppta kring knäna som om det kunde hålla något inom henne på plats. Vatten dropparna föll ner runt omkring henne, obrydd över det kalla vattnet som f…[Read more]

Elian stirrade upp i Aerons ögon som om han plötsligt glömt hur man andades. Frågan kom så nära, så snabbt, att det kändes som att hela hans bröstkorg vek sig inåt. Han tvingades ta ett steg bakåt när bordskanten tog emot honom. Inget fanns att gömma sig bakom längre. Inte skämt, inte böcker. Inte ens tafatta ord. Elian stod helt stilla, som fas…[Read more]

Tath’nel stod stilla, och Aliennas ord låg kvar i honom som gift som inte dödade – bara brände långsamt. “Det är kanske dags att fundera på om det är klokt för dig att stanna här.” Det var en sanning som gick djupare än hon nog menat. Hon sa det med sin sedvanliga mildhet, med omtanke, men i honom skar det. Inte för att han inte förstått det…[Read more]

”Det jag blev lovad i Frostheim.” Började hon åt Arand och vände sedan den hårda blicken mot Maeve. ”Mina ord var inte tomma när vi skiljdes åt, min prinsessa, jag krävde av gudarna deras dom inför drottning, prinsessa och völva och jag känner deras kraft nu inom mig, starkare än någonsin, som om gudarna hörde mig och har välsignat mitt upp…[Read more]

Skyddad från magi och omringande människor kanske, men elden som fick kyrkans fönster att explodera var en annan sak, liksom glassplittret från dessa. Drottningen hade en hand vilandes mot magen och den andra höjd mot Nenya, så när glaset kom flygandes mot henne så hann hon inte värja sig för dem helt och hållet. En skärva träffade henne över k…[Read more]

Alienna höll andan för ett ögonblick. De tre där som en tyst sammansvärjning mitt i det politiska spelet. Hon drog in ett djupt andetag, svalde svaret som först ville komma – det där konventionella, kungliga, det man säger när hovet lyssnar. Men ingen lyssnade nu. Bara de tre. Och det fanns inget hov längre, inte som förut.

“Mo…[Read more]

Ayperos skrattade över Athanishkas svar. Ett ljud som inte hörde hemma bland de dödliga. Det var ekot av en gammal värld där han en gång regerat. Hans röst var mjuk, nästan öm, men varje ord bar en egg vassare än stål.

Demonens mörka avgrundsögon som legat på Nenya och Athanishka drog sig undan för ett ögonblick mitt i kaoset omkring dem. I…[Read more]

Neilas röst och synen av henne var som en droppe vatten i öknen. Hennes ansikte var halvt dolt i skuggor, sot och panik, men det var fortfarande hon. Levande. Det var mer än han kunde säga om flera andra just nu som drabbats av hans kaos. Kaoset han inte riktigt hunnit reflektera kring ännu.

Han hann knappt få luft innan hon och alven drog upp h…[Read more]

Väl framme vid källan så såg hon till att ordna en plats där de kunde sitta och vila. De var delvis skyddade av en klippavsats ovanför och värmen som steg från källan hade lämnat barmark där de slog sig ned. Luften var lite fuktig, men den var varm och hon tog av sig den tjocka pälsen hon burit över axlarna. Bättre att spara den värmen till d…[Read more]

Det hade gått nästan en timme sedan de börjat, och pergamenten mellan dem var täckta av skisser, anteckningar och små korrigeringar. Det var en oväntad rytm som uppstått – Erynn ritade, förklarade medan Yfandes frågade, testade, gjorde fel och försökte igen. Det var inte så olikt hur Erynn själv brukade arbeta, bara lite rörigare. Lite varmare.…[Read more]

Det var som om luften sögs ur lungorna på Elian. Det var inte ilskan i Aerons röst, för det fanns ingen, men den där tonen, låg och sammanbiten, som skar igenom hans bröst som en kniv av skuld. Orden satt fast i halsen. Så han hade märkt det. Tanken fick det att slå lite i bröstkorgen och han kände hur kinderna hettade till, och han stirrade ne…[Read more]