Haera
Hon tog emot mynten och log. Hon släppte brevet och kontrollräknade mynten. Ifall han tänkt tanken på att blåsa henne eller om han hade problem med att räkna. När det gått så lätt att få 15 mynt, ville hon ha det också. Hon fnös lite åt honom när han kallade henne söt. Kuriren backade ut ur rummet … och där kunde deras gemensamma histo…[Read more]

“Tydligen! På sättet som du slarvar och får mig att visa dig, så är det jag som hugger all ved.” påpekade han med ett roat leende och drog bort ett par svettdroppar på sin panna för att se på hennes vackra och unika leende som fick det att pirra något i hennes kropp.

“Eller säger du det bara för att vara nära mig?” frågade han, lite kaxigt. en in…[Read more]

Beröringen varade inte länge, då hon släppte hans händer samtidigt som han släppte hennes efter ett ögonblick. Men åtminstone hade hon visat sin uppskattning för honom och hans ord. Även om kanske inte visade det utåt, var hon ändå innerst inne kanske längtandes efter en starkare relation till sin bror. Trots att de hade mycket arbete kvar f…[Read more]

Alvens ögon följde hans vapen lite nyfiket, trots allt inte ett helt lätt vapen att använda. Så klart, hon borde ju gissat att denna tekniska man hade bidragit med att förbättra funktionaliteten med sitt vapen.
‘Försiktigt nu…’ sa hon lite varmsamt, men med en lekfull ton, då han lyfte upp den. Återigen fick hon försöka visa intresse över hans p…[Read more]

Han hade inte direkt tänkt att det han berättade var något konstigt. Det var hans uppväxt, han behövde så gott som aldrig förklara sig själv för de flesta kände till hans bakgrund och vem han var. Namnet i sig var stort nog för de flesta att veta vem han var, vem hans familj var och vilket inflytande de bar. Men nu var han inte hemma, så klart,…[Read more]

Tinadea slog en vacker figur där hon gick vid Nemeas sida, med sina vackra kjoltyger som följde hennes rörelser och rörde sig vackert så tygerna skimrade i solen. En prydnad, kanske, men hon verkade åtminstone vara medveten om att det fanns en annan värld och ett annat liv än detta. Då hon fick sina ord bekräftade tillät hon sig ett leende.
‘D…[Read more]

‘Åh se så, det är mer nyttigt än magi. Så länge man har koncentration och kraft kan man utföra magi, de flesta magiker förlitar sig alldeles för mycket på sin magi. Då de sedan inte längre har tillgång till den är de hjälplösa som småbarn.’ Lite prövande, försiktigt, som för att inte skrämma henne, sträckte han fram en hand och la den på hennes…[Read more]

Aenya stelnade till då stämningen verkade ändras från panik till… lättnad? Hon hade redan tagit upp bågen, fortfarande spänd efter att ha blivit väckt var det svårt att lägga ned den. Men med tanke på att det annat verkade lugnt i lägret la hon ned båge, och sträckte sig efter en lätt mantel hon la om sin lättklädda kropp, kroppen som han…[Read more]

A’eldia skrattade lite inombords över den unga mannen som hon så snabbt lyckats rekrytera till sitt pådrag. Men hon hade ju en charm som var henne främsta vapen, som hon övat på att använda i många år. En ung man med iver att bevisa sig själv, och med en hjälpsam natur, var den ideella partnern i detta avseende. En man som inte ännu lärt sig at…[Read more]

Haera
Det såg ut som om en virvelvind dragit genom hans rum. Hon noterade vapnen som låg utspridda lite här och var, om han var en före detta legoknekt, varför hade han sina vapen kvar? Nyfiket kliade hon sig i tinningen och lät blicken svepa över kläderna som låg utspridda här och där, hon tackade tyst gudarna att han inte öppnat näck. Han v…[Read more]

Haera
Jäklar vad hårt du knackar, kvinna… Vid det här laget, under alla hennes yrkesverksamma år, hade hon blivit bemött på alla tänkbara sätt. Några mer välkomnande än andra. Hon hade blivit omfamnad, hon hade blivit beskjuten, hon hade blivit jagad och hon hade blivit inbjuden. Det var svårt att veta hur mottagandet skulle bli helt enkelt och ho…[Read more]

Det var svårt att veta hur han skulle bete sig i närheten av den brutala sorg hon utsatts för. Han hade sett det fler gånger, så klart, människornas våldsdåd och sätt i konflikt. Än en gång fick han det bekräftat för sig – människor var en sann plåga. Inte alla kanske, men de kunde verkligen ha en ondskefull sida då de ville. Vid hennes ord nick…[Read more]

Felaërn hade nickat uppmuntrande då hon gjorde det lättare för sig själv att röra sig. Han såg hur hon kämpade, men han var tålmodig och visade henne om och om igen. Små förbättringar, hela tiden. Han var sträng, men berömde henne då hon gjorde rätt. Påpekade vad hon gjorde fel då hon gjorde det. Då hon sedan verkade hamna in i ett koncentrerat l…[Read more]

Aenya hade ett litet leende då hon lämnade honom efter hans bitande ord. Uppenbarligen hade hon kommit åt en törn hos sin bror. Nå, de kunde väl irritera varandra i lika hög grad.
‘God natt, god natt.’ sa hon bara, lite lättsamt, och lämnade honom där, själv fylld med tankar och funderingar kring Bain, om varför han valt att återvända n…[Read more]

A’eldias ögon verkade skina till lite då han visade sin klocka. Ja den såg nog minsann enklare ut att bära än en väggklocka, och mer exakt än att läsa av solen. Visst hade magikerna väl något knep, hade hon sett, men detta verkade också som ett lovande pådrag.
‘Du gjorde denna själv?!’ utbrast hon, kanske överdrev hon lite med sin entusiasm, me…[Read more]

Caspian skakade på huvudet, föraktfullt över sättet hennes folk behandlades här.
‘Det är snedvridet, du borde hyllas för dina förmågor.’ ansåg han.
‘Hälften av adeln kan inte ens tända en eld, eller laga mat. Fungerar bra så länge man har pengar nog att ha tjänstefolk… Men den dagen man inte har sina bekvämligheter? Jag har fått lära mig det den…[Read more]

Caspian försökte att inte tänka så långt framåt… bara ta ett ögonblick i taget, låta saker gå som de gick så länge allt kändes bra. Svårt att föreställa sig något som inte skulle kännas bra just denna kväll, men det var ett senare problem. Hennes lilla skämtsamma ord fick honom att skratta till, som om han inte ens märkt att han stått i vägen.…[Read more]

Alven lyssnade till synes nyfiket på vad han berättade där de rörde sig bland folk som i stora drag ignorerade dem, förutom någon blick som föll på alven beundrande då hon gick med självsäkra steg och svajande hår. Hon hade en viss charmig utstrålning, trots allt, det gick inte att neka, ett smittsamt leende.

‘Och viljan att hitta ett syfte, d…[Read more]