Den unge brinken såg på henne lite storögd, hon bad ju honom att följa med! Han hade aldrig föreställt sig få den frågan av en alv som henne. Då orden som följde såg han nästan förvirrad ut.
‘En nekromant?’ undrade han, som om han knappt kunde ta in det. Hon såg ju inte ut som en sådan, eller i alla fall enligt de berättelser man hörde om mörka…[Read more]

Det kändes uppfriskande att tala med någon som inte behandlade henne enligt den titel hon bar. Så klart hade hon levt med det hela sitt liv, först som prinsessa, och sedan som drottning. Men hennes barndom i Aldiea hade varit rätt bekymmerslös, och hon hade älskat att springa omkring i staden där hon hade umgåtts med vem som helst i staden.…[Read more]

Midvintertiden var en folkfest utan dess like i Brinke, snarare än att spendera tiden i sina hem med sin familj (vilket man också så klart gjorde) var det mer av ett kollektivt firande där hela samhällen, byar och städer i Brinkeland gick ut och firade tillsammans. Man delade på allt, mat och dryck, och gav varandra gåvor för att visa varandra…[Read more]

Ayperos verkade nöjd med Isras prestation med vakterna och gav henne ett litet uppmuntrande leende, trots den allvarliga sits de befann sig i. Ändå var det som om han såg på henne en lite längre stund med sina mörka ögon, nu då situationen landat och de landat i fristadens säkerhet.  De hade så klart ett tydligt mål här, att finna Nenya så fort…[Read more]

Hennes blick på honom visade att hon inte hade något förakt mot honom för vad han har, vilket hade varit tydligt om de kanske hade fångat någon annan typ av högalv. Inte för att man kunde dra alla över en kam, men situationen med den rådandek onflikten hade ju inte dykt upp av sig själv. Om situationen inte var så allvarlig som den var hade hon än…[Read more]

Det var en märklighet av värme och distans som låg mellan dem. En besvärlig uppväxt för Ambrosina, en mor som försökt göra sitt bästa men som knappast hade de rätta verktygen för att uttrycka traditonella moderliga känslor. En mor som fokuserade på sin plikt kanske mer, samtidigt som hon alltid var tvungen att bevisa sig själv mångfaldt mer…[Read more]

Alienna kunde nog inte undgå att mannen hade ett rätt skarpt sinne själv, på sättet han inte föll in i hennes små försök att få honom att berätta om sig själv – eller så kanske han bara var vaksam. Men en person med hans bakgrund var ofta tvungen att vara en problemlösare, och troligtvis ha ett skarpt sinne för att klara av att hantera magin…[Read more]

Det var kanske först vid hans fråga som hon blev lite mera självmedveten. Tre dagar i en cell, inte illa behandlad men nog förnedrad. Utan att ha fått tvätta sig ordentligt, att behöva uträtta sina bestyr där. Säkert hade de räknat med att hon skulle mjuka upp då, men hon var en van resenär och lite smuts fick henne inte att gråta eller kuva si…[Read more]

Vad det var som dragit dit honom varken visste eller kände hon. Om hon inte var hämmad av runorna kanske hon hade kunnat känna vissa av hans intentioner. Men nu var hon bara en alv utan magi. Att han inte visste vem hon var riktigt var en tanke som knappt slog henne, då hon blivit så van med att alla behandlade henne enligt den titel hon bliv…[Read more]

Aliennas blå ögon betraktade figuren som närmade sig rötterna som separerade dem, och igenkänning väcktes i hennes blick. Hon hade inte bevittnat hela duellen, men hon hade sett och framförallt känt hans magi och spåren de lämnat efter sig. Nu med runorna som omgav hennes fängelse kände hon inget, men känslan var som fastetsad i henne. Långs…[Read more]

Han kände sig lite bättre till mods över hennes fnittrande, kanske något häpen över den alviska elegansen hon besatt. Ja alver hade han som sagt läst och hört om, sett några i förbifarten, men inte direkt konverserat med någon. Nästan som att vara i sagorna som han hört berättat hela livet. Med en kraftansträngning tog han bort blicken från h…[Read more]

Den kortväxta filuren höjde sina händer lite försvarande då hon hötte med sitt svärd, lite storögd betraktande på den vackra alvinnan. Kanske kom han på att hans stekpanna kunde vara lite hotfull, och släppte taget om den vilket fick den att trilla ned från huvudhöjd och landa på hans tå.
‘Ajjjj som fan!’ utbrast han och studsade runt på ett be…[Read more]

Den unge halvalven kunde inte rå att skratta lite.
‘Lite misstänksamhet, kanske, men det är inte ett brott att utföra förbjuden magi då man hittar sin kraft första gången. Vi kan inte kontrollera vad vi gör utan träning, men att därefter fortsätta utan att genomföra skolning… Det är förbjudet, så klart.’ han gjorde en handgest igen. Vad var p…[Read more]

Det som Ylva märkte kring hur andra rörde sig runtomkring honom och hans bror var inget han märkte. Det hade varit så nu i så många år så det hade blivit naturligt. Vid hennes ord nickade han, lite förstående. Han hade kanske många kamrater, trots allt var han den sociala prinsen, men ändå var det inte många man kunde lita helt på – de som var en…[Read more]

Sarethna hade inte den kopplingen till naturen som Ambrosina hade, där hon gjort sig till så gott som ett med naturen. Hennes syn på saker i sin omgivning var betydligt mer praktisk. Kanske var hon det som Amrbosina skulle kallat rationell, något som kanske gjorde att relationen mellan de två inte alltid var så lätt. Hennes frustration ökade…[Read more]

Ansträngningen syntes inte utåt, men Ayperos skulle märka av den, även om hans uppmuntrande ord och kyss gjorde att det hela kändes lite mindre påtagligt. Lyckligtvis var det inte särskilt långt till värdshuset som Ayperos ordnat åt dem, men nog för att hon skulle hinna pusta ut en aning.

”Människornas egen hybris… Men som ni säger, käre mak…[Read more]

Ayperos satt stillsamt och betraktade henne, analytiskt, tankfullt, men redo att stöda henne om det skulle behövas. Ett litet leende spelades på hans läppar då hon spelade sin roll, roande att beskåda hur enkelt och naturligt hon gick in i rollen som Isanna. Då hon inte behövde hans hjälp och såg till att de fick resa vidare nickade han och sa me…[Read more]

Caspian kunde inte annat än att le lite, galenskap hade nog de båda drabbats av. Två världar som krockade, och i hans del var det inte bara en del av honom. Delvis den adliga sidan, delvis sidan som paladin. Varkendrea gick ihop med denna typ av relation, men just då gav han det lite tanke. Färdigt bäddat för katastrof, men så var det. Han åt k…[Read more]