Sloan stod och trampade lite obekvämt över de unga kvinnornas samtal, något för intimt för hans bekvämlighet. Men återigen gav han bara Vinga en nickning, beslutet var hennes och det var dags för henne att välja sin väg, snarare än den mållösa väg hon levt efter att hon lämnat Kaelred.
‘Jag följer med, vart du går, Vinga.’ sa han bestämt, livet m…[Read more]

Att hon faktiskt fortsatte på hans skämt fick honom att rodna – och kunde han se en rodnad där på henne med? Han harklade sig igen och såg bort en kort stund. Oförmögen att riktigt säga något. Tystnaden lade sig mellan dem och de var inte förrän vedkubben blev två som något skar igenom tystnaden.

“Säkert! Så du gör mot alla.” sa han till  slut…[Read more]

Allt hade gått hyfsat bra på ritten dit, fram till hon dök upp bakom henne. Det var nära på att han skulle ramlat av hästen, men kanske var det just kvinnan själv som höll honom uppe. Åt försökte att överraska honom fnös mörkeralven lätt. Trots allt ville han inte erkänna någon svaghet.

“Säkert skulle det gå att få det att se ut som en mantel, o…[Read more]

Faegrim skrattade roat över tanken på Zevuprin som en älva med vingar.
‘Åh nej, ingen älva! Han är en brink, som mig!’ sa han och gjorde en stolt gest över sitt bröst, ett stort leende och muntert prat. ‘Men magi som en älva, det kanske man kan säga han har. Ovanligt bland vårt folk, måste man säga. Min farfars farfar lär ha kunnat läka ett sår…[Read more]

För att försöka styra bort ämnet något, kunde hon inte rå för att le lite. Trots hennes ilska så var det något sött där över Verena. Inte som Sloan, för söt var inte ordet hon skulle beskriva honom med… Kanske en gång han hade varit stilig men inte direkt. Hon skakade på huvudet lätt.

“Åh, buhu! Som om jag vet allt om dig. Du vet, mitt namn är…[Read more]

Lite förvirrat rynkade hon på ögonbrynen. Fungerade i Kaelred?  Som om det skulle göra det! Det var ju trots allt en av orsakerna som hon varit på flykt i så många år. Hon fnös något åt det hela, som om hon inte riktigt trodde på det själv. Bestämt stod hon kvar med sina armar korsade.

“En fantasi Aenya, som jag var dum nog att tro på i unga d…[Read more]

Förvirrat hörde han rösten till Agaroth i sitt huvud, något som vanligtvis ockuperades av en mörkare lenare röst. Detta var betydligt mer behagligt även om han ryckte till lite först av rädsla. Försiktigt log han mot magikern, osäker på hur han egentligen skulle svara henne men han hade ett hjälpsamt grepp om magikern för att sedan börja röra si…[Read more]

Sloan gav Vinga en menande blick, trots allt inte första gången hon föreslog att hon skulle gå vidare ensam. Åtminstone på den punkten var han och Verena överens. Bara hans blick skulle nog säga vad han tyckte om den saken. Speciellt efter allt som de gått igenom tillsammans. Dock varade inte ögonkontakten länge, då han såg bort för att ge henne…[Read more]

Åt Ayperos förlag rynkade hon något på ögonbrynen. Inte alls nöjd över tanken. Den typen av makt var trots allt inget som hon begärde eller ens önskade sig. Speciellt när det skulle betyda att hon många dagar skulle vakna upp utan varken Ayperos eller Isra. Hon ville grimasera och säga något spydigt – eller för den delen protestera. Men istället…[Read more]

Drömmarna. Ja, det fanns nog några drömmar som hemsökte henne med. Fast å andra sidan hur många timmar sömn behövde hon egentligen? Inte tillräckligt många för att lägga dem allt för mycket på minnet.  Så kanske det fanns en poäng och mening i det som Ambrosina sa.

“Livvakt? Åt mig? Som om jag skulle behöva en!” skrattade Nenya för att luta sig l…[Read more]

Aenya nickade åt Ter’aths förslag att besöka helarna, både Bain och Agaroth var i behov av det. Hon var precis i färd att påbörja eskortera sin bror, medan Ter’ath såg ut att vilja hjälpa Agaroth, då hon stannade upp vid det personliga meddelandet hon fick av Agaroth. De gröna ögonen blev genast skarpare, trots allt skulle varningar av Agaroth int…[Read more]

Faegrims sätt att lyckas måla en bild med sina ord fick Rushla att le. Om det var någonting som hon älskade var det berättelser, speciellt så detaljerade så att hon kunde se eller nästan känna den overkliga verkligheten.  Åt Lias fråga rynkade hon lätt på ögonbrynen. Det svårt att riktigt föreställa sig den gamle mannen som en älva och hon förs…[Read more]

Ayperos kunde inte rå för att skratta lite över ordvalen. Alliansen, som om den var gjord till någon annan än honom. Men där satt han, i kött och blod, mitt i provinsen som hatade honom.
‘Ja, som Isra säger?’ undrade han med en handviftning.
‘Kanske er relation var bristfällig en tid då Calendiet var starkt, då er lilla hemlighet inte avslöjats…[Read more]

Medan Tandor och Kellan fortsatte munhuggas hade A’eldia smugit sig in och plockat det hon skulle. Så klart var det hela bedrägeri, och hon ville bara komma åt värdesaker han tagit ifrån henne efter att hon stulit i hans namn som hans anställda. Visst hade hon försökt charma honom, men hans girighet visste inga gränser trots hennes charm och inga…[Read more]

Vad som skedde i garnisonen visste så klart inte Caspian Astor. Han visste bara att han vaknade ensam i sitt rum, med bara doften och minnet av alven kvar. Men det var tillräckligt för att bevisa att han inte drömt och fantiserat allt, vilket han en stund gissade att han gjort. En oväntad längtan och oro fyllde honom, för många andra gånger…[Read more]

‘För mycket dumt?’ frågade Aenya med en fnysning, som om hon inte riktigt höll med om Vingas åsikter om vad som var dumt eller inte.
‘Och vem vet, det fungerar i Kaelred trots allt. Folket väljer, och de utvalda styr, åtminstone sedan du lämnade landet.’ det hade hon hört, även om hon inte sett det i praktiken. Rykten om kungafamiljens fall had…[Read more]

På samma vis som hon tänkte tyckte även han att hon var lätt att prata med, han kunde ganska fritt gå omkring de traditionella artighetsreglerna och formaliteterna som han avskydde – även om han som kung var tvungen att kunna dem utantill och använda dem på rätt vis i rätt sammahang, kanske till och med bättre än de flesta. Vad hon tänkte såg…[Read more]

Brinken såg nyfiket på främlingen som kallade sig Lia.
‘Sannerligen ett ståtligt namn, väl mött, Lia Thorasdotter.’ sa han muntert och höjde sitt stop i en skål och tog sig en skummig klunk till. Han verkade på gott humör, och inte direkt med utstrålningen av en farlig typ.
‘Kallare än hemma i Brinke, det kan jag i alla fall säga! Där har vi s…[Read more]

Lögnen som Verena sa var förstås inte svår att genomskåda, men hon valde att inte kommentera den just då utan gav henne ett svagt leende. När väl Sloan hjälpte henne upp försökte hon få bort en hel del smuts ifrån kroppen och kanske var det mer tydligt hur naken hon var. Inte för Vinga verkade allt för brydd och lyssnade på Sloans och Verenas pra…[Read more]

Sloan kunde se besvikelsen i Verenas ansikte, men han var inte egentligen så brydd om det. För honom var Vingas säkerhet det viktigaste, inte vem som blev sårad över att de hållit hennes identitet dold. Många hade dött denna dag, det var beklagligt, men det var stridens verklighet. Utan Vingas agerande hade kanske färre behövt dö, men resultatet…[Read more]