Mitt i folkvimlet fanns en ung man. De mörka lockarna föll till öronen och de honungsfärgade ögonen var charmiga. Det var inte många unga kvinnor som inte tyckte om att möta hans blick. Den vanliga smutsen som brukade täcka hans kinder, näsa och armar var renskrubbade.  Något som mannen själv inte var van med. För vem var han, utan sin egna dof…[Read more]

“Det gör jag inte alls…!” väste hon, lite mer argt mellan sina tänder. Nästan som en fräsande katt. Det fanns något menande där, som om hon kanske inte ens förstod något av vampyrismens mer djuriska natur. Ilskan och hatet fanns i blicken när hon tvingande att möta hennes ansikte igen.

Hon försökte att dra sig loss, trots sin svaghet och…[Read more]

Duktig flicka. Nästan förnedrande ord, men ändå tycktes det nästan fylla henne lite med en hoppfull glädje. I vanligtvis hade hon fnyst åt det och be henne stoppa något i sitt arsle. Men istället hade hon samma drömmande leende, med något särade läppar så man kunde se hennes blodiga huggtänder. Beröringen fick henne att stryka sitt huvud något…[Read more]

“Ett dygn…?” väste Nenya nästan fram mellan sina tänder, så att hon minsann inte trodde det hade gått ett dygn utan flera. För inte skulle så liten tid ge henne sådan stor hunger. Egentligen ville hon fortsätta att käfta emot – men det fanns inte direkt någon ork för det och sen fanns det något mycket mer spännande som hände när hon drog undan…[Read more]

Åt de sista orden innan hon stängde dörren visade hon sina tänder och väste något. Som för att visa sitt missnöje över orden – hon skulle nog kunna hålla sig. Det var åtminstone det som Nenya intalade sig själv där hon fortfarande stod stolt – med sin heder i behåll. Det som var timmar för Athanishka var som dagar för kvinnan i fångenskapen. K…[Read more]

“Sämre? Jag kan berätta för dig att det var mycket skratt och glädje under rotvältan eller stenen.” svarade Ninurith med ett brett leende och det fanns en glimt där i ögonen som bevisade att hon säkert kunde fortsätta sin egna monolog och historier en bra stund till. Men istället höll hon tyst när hennes vän började tala lite mer allvarligt. D…[Read more]

“Vad tror du jag är? Ett vandrande bibliotek?” fnös vätten och korsade sina armar lite bestämt framför sig för att snabbt hålla fram en hand mot hennes läppar med ett av hennes bena och gråaktiga fingrar mot hennes läppar. Försiktigt pressade hon mot hennes läppar och skakade på huvudet.

“Svara inte ja på den förbannade frågan! Det var ett skä…[Read more]

Envishet var kanske en underdrift om vad Nenya var, hon höll sina ögon på kvinnan framför henne. Smalnande, svårt att inte riktigt se ilskan som bubblade under henne. Hungern och känslorna av hat och ilska fick henne att slå i väggen med sina knytnävar där hon var pressad mot väggen. När hon rispade hennes kind visade hon sina vassa tänder mot…[Read more]

Ayperos satt stillsamt och betraktade henne, analytiskt, tankfullt, men redo att stöda henne om det skulle behövas. Ett litet leende spelades på hans läppar då hon spelade sin roll, roande att beskåda hur enkelt och naturligt hon gick in i rollen som Isanna. Då hon inte behövde hans hjälp och såg till att de fick resa vidare nickade han och sa me…[Read more]

Caspian kunde inte annat än att le lite, galenskap hade nog de båda drabbats av. Två världar som krockade, och i hans del var det inte bara en del av honom. Delvis den adliga sidan, delvis sidan som paladin. Varkendrea gick ihop med denna typ av relation, men just då gav han det lite tanke. Färdigt bäddat för katastrof, men så var det. Han åt k…[Read more]

Han fnös lite föraktfullt, nästan som om det inte var värt att komma ihåg hennes namn. Trots allt, gjorde han det skulle hon kanske bli mer än ett föremål som bara skulle föras till rätt. Bäst att hålla sig borta från all typ av personifiering.
‘Undvika det, säger du?’ undrade han, trots allt hade han känt hennes magi. ‘Det verkar inte gå så bra…[Read more]

Orden skar in i henne, som glasskärvan skar in i kvinnan. Fast hon inte försökte visa hur de påverkade henne, kunde hon inte rå för att ge ifrån sig ett förvånat läte när hon trycktes upp mot väggen.  Blicken vandrade mot blodet vilket fick henne lite motvilligt att stryka sin smala tunga över hennes huggtänder. Hungern fanns inom henne – specie…[Read more]

Lite krampaktigt nästan tog hon tag i vedträet och höll det i sin hand medan han funderade på vad han skulle svara. Rodnaden var tydlig på hans kinder, även om han gav ifrån sig ett litet generat skratt åt hennes kommentar. Han lade vedträet bland de andra – inte kanske lika prydligt som hon gjort förstås – men nästan rakt – för att med samma ha…[Read more]

Förvirrat stannade vätten upp. Låter perfekt? Det hela hade ju varit ett skämt – alla förstod väl det? Men ändå så verkade dvärgen babbla på. Hon var tvungen att rynka något på ögonbrynen och fokusera för att ens följa med på alla ord som lämnade hennes läppar.

“Llwyd” hälsade hon tillbaka till slut, nästan lite tafatt som om hon inte riktigt va…[Read more]

Något glansig var hennes blick fortfarande där den vilade på Elbereth där de satt, försiktigt hade hennes hand rört sig mot hennes och hon höll den milt. Det var ovanligt för Ninurith att vara tyst, men trots det verkade orden fattas henne nu.  En blandning av sorg, men även ilska som brusade upp inom henne. Allt som hon försökte att maskera med…[Read more]

Ett litet tag hade hon hoppats på att när dvärgen äntligen hade uppfattat vad det var för märke att hon skulle komma med på ett enkelt sätt och nickade entusiastisk när hon började berätta att hon kände igen märket. Däremot dröjde det inte allt för länge innan hennes ögonbryn drog ihop sig och flera rynkor dök upp i hennes panna.

“Ett tredj…[Read more]

Även han började vara medveten om faran de befann sig i. Kanske var det i slutändan det som skulle ta kål på honom – oförmågan att planera framåt. Med sin tunnelvision hade hans enda mål varit att nå Neila och hjälpa henne. Han hade inte lagt någon tanke på vad som skulle hända efter det. Här var de nu, och han hade ingen annan plan än att “det no…[Read more]

Omedveten om att det han gjort var något speciellt, ja åtminstone inte något annat än för han själv, låg han där och kände sig allmänt svag. Ja för honom var det ju en milstolpe, en faktiskt välgjord besvärjelse som läkt de mesta av Neilas skador. En lättnad sköljde över honom då han hörde hennes röst, även om han var något utmattad där han halv…[Read more]