Faegrims sätt att lyckas måla en bild med sina ord fick Rushla att le. Om det var någonting som hon älskade var det berättelser, speciellt så detaljerade så att hon kunde se eller nästan känna den overkliga verkligheten.  Åt Lias fråga rynkade hon lätt på ögonbrynen. Det svårt att riktigt föreställa sig den gamle mannen som en älva och hon förs…[Read more]

Ayperos kunde inte rå för att skratta lite över ordvalen. Alliansen, som om den var gjord till någon annan än honom. Men där satt han, i kött och blod, mitt i provinsen som hatade honom.
‘Ja, som Isra säger?’ undrade han med en handviftning.
‘Kanske er relation var bristfällig en tid då Calendiet var starkt, då er lilla hemlighet inte avslöjats…[Read more]

Medan Tandor och Kellan fortsatte munhuggas hade A’eldia smugit sig in och plockat det hon skulle. Så klart var det hela bedrägeri, och hon ville bara komma åt värdesaker han tagit ifrån henne efter att hon stulit i hans namn som hans anställda. Visst hade hon försökt charma honom, men hans girighet visste inga gränser trots hennes charm och inga…[Read more]

Vad som skedde i garnisonen visste så klart inte Caspian Astor. Han visste bara att han vaknade ensam i sitt rum, med bara doften och minnet av alven kvar. Men det var tillräckligt för att bevisa att han inte drömt och fantiserat allt, vilket han en stund gissade att han gjort. En oväntad längtan och oro fyllde honom, för många andra gånger…[Read more]

‘För mycket dumt?’ frågade Aenya med en fnysning, som om hon inte riktigt höll med om Vingas åsikter om vad som var dumt eller inte.
‘Och vem vet, det fungerar i Kaelred trots allt. Folket väljer, och de utvalda styr, åtminstone sedan du lämnade landet.’ det hade hon hört, även om hon inte sett det i praktiken. Rykten om kungafamiljens fall had…[Read more]

På samma vis som hon tänkte tyckte även han att hon var lätt att prata med, han kunde ganska fritt gå omkring de traditionella artighetsreglerna och formaliteterna som han avskydde – även om han som kung var tvungen att kunna dem utantill och använda dem på rätt vis i rätt sammahang, kanske till och med bättre än de flesta. Vad hon tänkte såg…[Read more]

Brinken såg nyfiket på främlingen som kallade sig Lia.
‘Sannerligen ett ståtligt namn, väl mött, Lia Thorasdotter.’ sa han muntert och höjde sitt stop i en skål och tog sig en skummig klunk till. Han verkade på gott humör, och inte direkt med utstrålningen av en farlig typ.
‘Kallare än hemma i Brinke, det kan jag i alla fall säga! Där har vi s…[Read more]

Lögnen som Verena sa var förstås inte svår att genomskåda, men hon valde att inte kommentera den just då utan gav henne ett svagt leende. När väl Sloan hjälpte henne upp försökte hon få bort en hel del smuts ifrån kroppen och kanske var det mer tydligt hur naken hon var. Inte för Vinga verkade allt för brydd och lyssnade på Sloans och Verenas pra…[Read more]

Sloan kunde se besvikelsen i Verenas ansikte, men han var inte egentligen så brydd om det. För honom var Vingas säkerhet det viktigaste, inte vem som blev sårad över att de hållit hennes identitet dold. Många hade dött denna dag, det var beklagligt, men det var stridens verklighet. Utan Vingas agerande hade kanske färre behövt dö, men resultatet…[Read more]

Sloan spände sig något då han hörde Verenas röst, trots allt var hon kanske den enda som sett Vingas förvandling och visste vad hon var. Hans hand sökte sig till sitt svärdsfäste, redo att försvara henne om han behövde.
‘Drakarna utrotades nästan inte så länge sedan.’ sa Sloan lite tonlöst som svar till Verenas anklagelser.
‘Vem har större orsak a…[Read more]

Minsann var kvinnan framför henne märklig. Eller kanske det inte var en kvinna? Sera letade i huvudet efter vad det skulle kunna vara hon kunde inte rå för att skratta lite åt de vidunder som kom in i hennes huvud. Många som inte riktigt matchade, men kanske var lite närmare än hon ville erkänna.

“Ta inte detta som något otrevligt, det är bara d…[Read more]

Orken som hade stått och torkat glas med sina grova händer. En stressande åsyn, med tanke på hennes stora, klumpiga händer kring de delikata glasen. Det var inte första gången som hon hade förstört glasen. Åt Faegrims ord grimaserade hon lätt. Så länge han betalade skulle väl allt vara frid och fröjd. Fast Faegrim brukade ha pengar, annars hade ho…[Read more]

Tröttheten och smärtan inuti hennes kropp var svår att skaka av sig och fokusera på någon annan där. Istället för att svara letade hon upp Sloans hand för att trycka den lätt som för att visa honom tacksamhet och att hon levde. För att sedan dra ett rosslande andetag. Fortfarande med tankarna virvlande i hennes huvud. Vilka hade överlevt? El…[Read more]

Sloan gav ifrån sig ett frustrerat läte då Vinga redan var på väg vidare i sin drakskepnad – han och Verona något utanför stridens hetta. Detta var inte bra, trupperna – som han inte brydde sig allt för mycket om – hade förlorat sin befälhavare på grund av Vingas emotionella beslut. Om de hade haft dåliga chanser förr hade det minsann sämre sådana…[Read more]

Tanken på att föredra att flyga framför en hästrygg eller sina fötter… Det var en märklig och onaturlig sak för mörkeralven. Även om han inte riktigt var vän med hästar heller. Stora bestar som inte riktigt var… lika nätta och smidiga som han hoppas på. För inte var det så att han skulle kunna vara en dålig ryttare. Han öppnade munnen…[Read more]

Storögt hade Ter’ath sett på striden. Lite som ett litet barn som fastnat för något nytt och underbart. Kanske också för att mörkret skrämde honom. Mer än vad han ville erkänna. Lika mörkt som ögonen som han såg i varje skugga. Men mitt i mörkret fanns ett ljus trots allt, hans Agaroth. Eller inte skulle han kunna säga hans… Bara tanken på det…[Read more]

Aenya lyssnade på kommentarerna hon g av Bain, armarna i kors i koncentration. Hon var ingen magiker, men hon förstod tillräckligt mycket ändå för att kunna använda sig av Agaroths bedömning. Det var inte svårt att se att Bain tagit några risker som var värda att kritisera och förfina, men man kunde alltid förbättra sig. Speciellt orden om mörk…[Read more]

Blicken var på striden nedanför hennes klor. Ett tag cirkulerade hon över fältet. Vart skulle vara det bästa att börja? Kaoset nedanför var svårt att riktigt greppa. Det fanns flera utfall, men vart som skulle vara det bästa att börja på var en svår nöt att knäcka. Förstås var det inte svårt att se att deras kompani fortfarande var i underläge…[Read more]

Ännu en gång verkade Nenya nästan bli överrumplad av hennes energi som såg ut att vara utan slut. Ibland var det nästan svårt att följa med i meningarna som verkade vara utan slut. Fast någonstans kändes det… skönt och uppfriskande. Allting verkade hon nästan ha en lösning på. Även fast det mesta verkade vara med magi, fann hon sin nyfikenhet…[Read more]

Lite förvånad blev Sera, då svaret kom på iselemska. För artigheternas skull hade hon förstås börjat på det allmänna språket. Det verkade vara utan dialekt med. Något som förvånad Sera mer än vad hon ville erkänna. Trots allt såg hon kaldrländsk ut.

“Eh ja. Väldigt nära.” erkände hon, fortfarande sa allting emot henne att erkänna det. Fast en…[Read more]