Åt hennes förslag att gå igenom talet igen gjorde hon en liten grimas – som ett otåligt barn som var tvungen att göra något som de inte ville.
“Måste vi…?” klagade Ninurith för att sedan milt lägga en hand på hennes kind när hon fortsatte att prata om sin egna nervositet.

Tankar som själv hade rört sig i hennes egna huvud. Vad kunde egentl…[Read more]

En ovanlig rodnad spred sig på hans mörkare hy. Goda vänner, eller minnen, var saker som han hade haft sparsamt om de senaste årtusendet Trots allt var han enbart en av många av hennes lärlingar och det kändes märkligt att hans lektioner var bland hennes fasta minnen. Samtidigt som en ära.

“Så många gånger du tvingade lära mig något?” reta…[Read more]

Svaret från den nästintill främlingen förvirrade henne – kunde det faktiskt vara så? Att hon hade någon inom dessa murar som hade kunnat hjälpa henne? Det var åtminstone en uppfriskande tanke och hon höll ner huvudet artigt som tack.

“Jag vet faktiskt inte…. riktigt vart jag ska börja. Men Okajis framfart i staden oroar mig.” påpekade…[Read more]

Elbereth såg på när de andra rådsmedlemmarna började lämna plattformen utan att säga ett ord till henne. Hon log för sig själv, men kunde såklart inte skaka hennes vänners många varningar och oro om att rådet inte tyckte om risken att eventuellt förlora sitt inflytande, vilket såklart skulle hända. Om Elbereth kom till makten skulle rådet be…[Read more]

Yian såg sig omkring när de vandrade över fältet och genom skogen, tagen av miljön som var både illavarslande och vacker. Under gången genom skogen kom hon på sig själv med att glömma andas flera gånger, då hennes huvud rusade kring potentialen skogen höll och särskilt när de började hitta husen mitt bland allting.

Nuwa sa någonting till…[Read more]

Hon flinade. “Förlåt, jag blev bara så glad av att träffa dig och dina lektioner är bland mina mest fasta minnen.” Hon såg ut över landskapet med ett varmt leende. “Jag är inte så bra på att hantera känslor korrekt något mer, inklusive reglera uppspelthet, en förmåga jag börjar tappa så som så många andra av mina förmågor. Mina vänner här i lägret…[Read more]

En märklig känsla – som om han skulle vara tillbaka till att vara en liten pojke igen. Som precis hade gjort något dumt som Agaroth ville lära honom något. Just som då, var det så många ord och saker att det var svårt att följa med. Eller kanske var det snarare en fråga om att han inte riktigt ville lyssna?

“Har du börjat prata ännu mer sen de m…[Read more]

Ambrosina studerade sin mor när hon satt sig på stammen och klev av sin häst för att låta den springa iväg med den andra. Hon såg ner på sin mor och blev faktiskt lite obekväm av hur liten hennes mor var i jämförelse när Ambrosina stod upp framför henne. Hon satt sig ner på marken mittemot Sarethna med benen i kors och sina händer knutna mellan…[Read more]

En rysning gick ner längst hennes ryggrad. Åtminstone hade Ayperos låtit henne ha hennes tankar ifred, eller var tillräcklig diskret med att få henne att tro annat. Vattnet som skvätte runt foten fick henne att grimasera något. Försökte så gott det gick att undvika dess droppar. Åt ordet med barn fnös hon. En längtan var inte direkt kanske det h…[Read more]

“Det gjorde jag inte, ingen av oss har sagt någonting! Allt det här är i våra huvuden. Jag bara tänkte så att du hörde.” Sa hon skämtsamt och flinade åt honom men höll hårdare om handen hans när hon kände hans hårdare grepp. “Men det låter som att du har någonting obearbetat där, som du verkligen behöver granska. Dina känslor kring henne hämmar…[Read more]

“Makt?” skrockade han, ännu en gång som en fnysning för att skaka på huvudet med ett litet roat leende. För att låta blicken vandra mot den vackra omgivningen. Ett sting av saknade inom honom. Vad kunde det egentligen blivit? Om saker hade varit annorlunda. Han suckade lätt.
“Makt har aldrig varit något jag begärt. Snarare kunskap, och nyfikenh…[Read more]

Ni-hin blinkade vetande åt Toku. “Smart, spela dum. Man vet aldrig om jag är skickad för att faktiskt få reda på svaret på den frågan. Att genom ditt tonläge antyda att du kanske bara låtsas att du har en plan lämnar mig gissandes.” Hon flinade åt Toku och lade sig sedan ner på gräset bredvid henne och stirrade upp i skyn.

“Oavsett har du mig.…[Read more]

Agaroth höll sin hand under en vacker gul blomma som växte ut ur stammen på ett träd intill dem och studerade den noga, medan hon reflekterade över hans ord. “Det kan jag förstå. Ibland är makt ett väldigt komplicerat ämne. Din hunger för det dog visst aldrig ut. Är du mättad?” Hon vände blicken mot honom och log svagt, hennes känslor bland…[Read more]

Först hade han sett sig omkring, som om han hade svårt att riktigt förstå vart han var någonstans. Som om allt det som hänt, alla de sekler hade varit en mardröm. Det var nästan som om han hade tänkt förklara för sin mästare om drömmen. Fast… det var ingen dröm. Det märkte han snart nog och han skakade på huvudet för att vakna till något med s…[Read more]

Agaroth beslutade sig för att läget inte var det bästa för att lära känna sin gamla vän på nytt, hon ville inte gärna prata med någon genom gallret på en cell, så hon valde istället att utnyttja den tillfälliga sårbarheten som den magilösa ytan innebar för vännen hennes och svepa in honom i en drömvärld. Så hon satt sig ner i en meditativ ställni…[Read more]

Tiden hade passerat långsamt i cellen. Inte för att han vanligtvis brukade fundera över tiden när den hade en tendens att inte vara så rak som många ansåg den var. Men i den mindre cellen hade han första gången på länge känt sig uttråkad och en aning nervös. Alienna var så förbannat naiv ibland. Som om hon inte såg motpartens illvilja. Or…[Read more]

“Jag minns inte att jag lärde dig hur man blev tillfångatagen.” Skojade Agaroth samtidigt som hon klev framför Tathnels cell av sten, jord och grenar. “Det är jag, Agaroth!” Hon höll en hand mot sitt hjärta och log åt honom, innan hon också höjde lite på sin stora hatt med ena handen för att se honom tydligare. Hon fnittrade till lite när en eko…[Read more]

Orden fick henne att humma lätt medan hon funderade. Inte för att hon själv hade fått mycket sömn av allt ljud. Eller för den delen, tanken på Solfalkarna som skulle hamna i trubbel å hennes vägnar. Kunde inte Okaji få sina tankar och förnuft till det bättre? I slutändan var hon ju inget mer än en gammal kammarjungfru. Eller nå, hon han väl knappt…[Read more]

Nervöst stod Ninurith och drog i sin klänning. Varför var hon inte helt säker på – för i centrum var hon van med att vara. Faktum var att hon trivdes i det. Kanske det snarare var ämnet och nervositeten för sin vän. Förstås klarade sig Elbereth väl. Ett vackert tal som gjorde precis vad det skulle – väcka tankar, känslor och diskussion. B…[Read more]