Bastian tog några skedar till av grytan. Han var glad att Izana gillade maten och kände sig nog lika utsvulten som henne, men försökte ändå omedvetet behärska sig och äta propert som hans mamma tvingat honom till hela livet. Nu satt det i ryggmärgen. Han blev dock lite förvånad när hon frågade vad han ville. Kanske hade han inte tänkt på det…[Read more]
De verkade ha kommit till något ömsesidig förståelse vilket var skönt. Han verkade ha mjuknat och hon kände också att det fanns vissa saker som kunde släppas. Ironiskt bara att ofta lyckades de ta sig framåt efter att hennes kropp blivit skadad men mycket var ju hennes eget självförvållande så därför klagades det inte. De verkade bara växa mer…[Read more]
När Izana kysste hans hand och han slappnade av även om hennes ord inte riktigt fick vikten att släppa från hans axlar. Ibland undrade han om han tagit på sig för mycket när han föll för henne. Hon hade så mycket bagage, så mycket trauma och hade blivit hård som sten genom sina tuffa år. Men… Han hade aldrig känt likadant för någon annan. Det…[Read more]
Varför fick han alltid hennes bekymmer att sköljas iväg när han höll henne i sin famn, när hans händer smekte hennes hår och hy? Det fick henne alltid att släppa allt, att känna att inget annat längre är viktigt så länge hon fick vara i denna famn och känna just hans värme. Han var alltid så öm mot henne, inte som om hon skulle gå sönder men som…[Read more]
När Izana äntligen dök upp stannade Bastian omedelbart upp sitt vankande och såg på henne. Munnen var halvöppen som om han behövde hämta andan och kanske drog han in ett litet darrande andetag. Därpå sökte han igenom henne med blicken. Han ville försäkra sig om att hon var oskadd. Om hon bara kunde förstå hur orolig han varit, rädd att hon inte sk…[Read more]
Nästan med barnslig förtjusning såg Sandor på hennes reaktion då hon tog in stället. Det var ju trots allt spektakulärt i sin oväntade mångfald av besökare, och av storleken. Där verkade finnas något som passade alla, trots allt. Stolar och stop för att passa små brinker, vättar occh annat kort folk, en sektion som verkade mer som ett bad där me…[Read more]
Arand fnös lite över sättet Vargas pratade.
‘Klyva fienden itu.’ upprepade han, nästan lite sarkastiskt. Nå det var ju ett mål man kunde ha i livet, inte helt olikt hur hans egna liv sett ut om sanningen skulle komma fram. Men som mannen sa, så var det väl bara att vänta då i hopp om att något skulle hända, kanske få en inblick i vart de hade tagi…[Read more]
Ayperos suckade inombords över Nenyas kraftiga reaktioner. Visst var det den explosiva personligheten som gjort att han hållit henne vid sin sida, men ibland hade den en tendens att försvåra saker. De senaste veckorna hade det känts som om hon hade börjat kontrollera sina känslor mer och mer, men det verkade som om han gjort en missbe…[Read more]
“Öva? Som om jag skulle behöva öva!” fnös han, för att sudda bort sitt leende som inte verkade göra någon nöjd. Alla viskningar, flämtningar och svordomar som de verkade mötas av gjorde mörkeralven inte riktigt på bättre humör. Men de var enbart ute efter ett rum för natten. Pengar brukade sällan någon säga nej till.
“Om du beställer ett rum…[Read more]
Ter’ath var lite osäker på vad han skulle säga, för hotet tycktes känna Agaroth. Det hela fick honom något förbryllad och han rynkade lätt på ögonbrynen lite oroad över situationen. En snabb nick däremot för att bekräfta åt Agaroth att de faktiskt var där. Om inte Bains magi hade påverkat dem alla där. Fast det verkade vara en rätt glad stämnin…[Read more]
En liten suck lämnade Renns mun och hon var tyst en stund. Mest för att lugna sig själv och inte säga något dumt som hon skulle ångra sedan. Hon satte sina händer på var sin sida av höften för att se upp på Rhig som var något huvud längre än henne trots allt. Hon skakade på huvudet så det röda håret yrde och slog till den yngre kvinnan i bröstko…[Read more]
Orden från Verena gjorde Vinga något ledsen, och hon stod kvar och lät blicken vandra ner på sina skor. Ännu en gång var hon besviken. På vad var hon inte riktigt säker på. Livet i allmänhet kanske. Irriterat sparkade hon till en sten som försvann bortåt skogen för att sedan vända sig om och korsa armarna.
“Att skicka i väg dem nu skulle vara dö…[Read more]
Det var tur att Bastian inte följt efter, hon behövde verkligen tiden att få kyla ned sig helt och mjuka upp sina spända muskler efter allt som hänt. Få tänka igenom allt i lugn och ro utan massa ord som hela tiden petade på hennes inre, helvete vad de kunde peta på hennes inre, på ett sätt hon aldrig varit med om tidigare. Det var så nytt, så sv…[Read more]
Hela Bastian slokade när hon slog undan hans hand. Han såg uppriktigt sårad ut när hon så kraftigt stötte bort honom. Till viss del förstod han henne – hennes situation var förstås väldigt jobbig och påfrestande. Han önskade dock att hon kunde inse att de bara försökte skydda henne och hon behövde inte klara sig själv. Hon kunde tillåta deras omt…[Read more]
Hon älskade dem, dem älskade henne, de önskade bara henne bästa, detta var några av de orden som behövde hela tiden upprepas innanför pannbenet så att inte svärdet skulle dras och viftas med. Oavsett om de försökte respektera henne, lyssna på henne lyckades de ändå alltid att nedvärdera henne till en docka, en docka de försökte bestämma och sty…[Read more]
Det var mycket att ta in och Bastian lyssnade tålmodigt även om han önskade att Izana bara kunde säga rakt ut om hon var skadad eller inte. Han fick dra den egna slutsatsen att hon träffat Malia. Mycket av det som sades var nytt för honom, som att Bern hade tagit någon annans häst för att ge till henne. De hade båda hängivit sig totalt åt henne,…[Read more]
Bastian ville bara hennes bästa, precis som Bern men båda dem var också lite av anledningarna till varför saker hände henne. Detta skulle inte sluta eller förändras med hot och bestraffningar, kunde i vissa fall bara förvärra situationen då ännu fler skulle få bränsle till elden. “Ingen här ska åka någonstans, ingen här ska straffa någon, i…[Read more]
Bastian kunde lika gärna fått en örfil själv så som informationen från Bern slog honom plötsligt. Hans ögonbryn närmade sig om möjligt ännu mer varandra och det blev svårt att tyda om han var arg eller bekymrad – kanske för att han kände en stor blandning av båda känslorna. Han blev tvungen att bryta upp informationen i huvudet. Dels hade hon all…[Read more]
De båda verkade förvånad över Bastians närvaro men det tog ett tag för dem båda att släppa varandras blickar. Inte förrän Bastian satte sig på huk framför Izana släppte de blickarna och Bern snurrade frustrerat runt. Izanas blick mjukare något när den mötte Bastians men inget verkade lämna hennes läppar. Det var tyst ett kort tag innan Bern i stor…[Read more]
Vad i hela världen hade kan klivit in i nu? Bastian stannade tvärt innanför tältet och stängde det någorlunda bakom ryggen. Han hade hört röster i en otrevlig ton men inte kunnat urskilja vad som sagts. Något om hem. När han såg att Izana satt inne på sängen började han le per automatik men hans glada anlete mojnade snabbt när han kopplade att d…[Read more]