Signe satt där i Garions varma, trygga famn och bara njöt. Hon hade nickat lite som svar på att jo, badtunnan behövde värmas, men inte riktigt än. Mysa först.

När de kände sig redo lösgjorde sig Signe från Garions famn. Han gick för att värma tunnan och Signe stannade kvar i stugan för att städa undan frukosten. När vattnet väl var varmt nog fö…[Read more]

Airikr Vidarsson

Han blev avbruten mitt i ett hopp och tittade up mot var rösten kom ifrån. En aura fångade hans intresse innan figuren ens syntes. Han stannade till och la huvudet på sned en aning och tog in figuren. En liten, runt en meter hög skulle han gissa på om hans ögonmått inte var helt felvridet.

Regnet rann i ansiktet på honom oc…[Read more]

Nelia

Hennes hjärta värkte då hon såg hur plågad han var över det som skett. Över vad de tillsammans startat. Endast framtiden skulle utvisa om de kom ur det här som hjältar eller ondskefulla monster. Hennes erfarenhet sa henne att hon skulle utmålas som det monstruösaste av monster, som förvred en mänsklig paladin att starta ett sådant blodi…[Read more]

Ylva

Säg något! Gör något! Vad som helst nu. Du kan inte bara sitta här och göra ingenting!

Hennes inre skrek åt henne att agera men hon kunde inte. Hon hade aldrig känt en sådan kluven känsla, en sådan rädsla och sådan iver på samma gång. Det var som om alla tankar och känslor var som en enda stor myrstack där alla myrorna övermannade vara…[Read more]

Ylva

Hon mötte Asgeirs blick först när hon kom fram då han hälsade på henne med sina varma ord. Hon kunde se där ett leende spela precis under ytan. Den fanns där i hans blick även om den aldrig riktigt nådde läpparna. Det här var en allvarsam stund alltså och hon kände hur hon skärpte sina sinnen och lyssnade till det som sas.
Magiska f…[Read more]

…

Garion höll henne tätt och lät sin andning långsamt sjunka i takt med hennes. Svetten på hans hud svalnade mot hennes, men värmen mellan dem dröjde kvar som glöd under aska. De satt fortfarande kvar på stolen vid bordet intill fönstret. På bordet låg Signes klänning, och resten av deras kläder var utspridda över golvet.

Han strök en hand lä…[Read more]

“Vi börjar med tvivlarna.” Hennes blick svepte över de arbetande männen med samma fokus som ett rovdjur mäter sitt byte, och hon nickade godkännande åt Maevan.

“Ingen lämnar grottan innan jag är tillbaka.” Hon gick med självklar pondus mot arbetsbordet, letade fram en vacker, ceremoniell dolk med svart blad och lät den sjunka ned i skuggan v…[Read more]

Ville hon tappa tänderna? Nej tack. Hon log försiktigt åt svaret.

“Jag hade nog drunknat i frid, ja.” Hon fnyste till och gned sig längst näsryggen, ögonen slutna tungt från en huvudvärk hon hindrade från att slå till. Hennes andra hand höll hårt om det nu tomma glaset. Skönt som det var att prata skit om resten av besättningen, så var det inte d…[Read more]

Nenyas ord fick henne att rynka lite på näsan, men hon hann inte säga något innan Ayperos gjorde det och hans ord lättade upp stämningen en aning, även om de speglade något mörkt, något som de flesta kanske inte skulle kalla för uppmuntrande.

Likaså fick Tipums ord henne att flina lite och hon nickade tacksamt åt honom. Även om Ayperos hade…[Read more]

Hon hade spenderat natten djupt försjunken i tankar, tankar som då och då avbrutits av en påtvingad slummer när hennes kropp slutligen krävde det. Hon visste att gryningen skulle komma förr eller senare och med den skulle också hennes eget öde avgöras.

Och gryningen kom, och med den kom också Arand tillbaka till deras lilla läger. Han såg trött u…[Read more]

Kathtyn flämtar till! “Nej, gå inte, inte å mina vägnar!” Hon ser lite skamset på Faegrim. “Det är sant. Han förslog att vi rörde hos hitåt.
Hon skrockar lite. “Vi trodde det var enbart på grund av att vi kunde finna en mäktig magiker här men jag börjar se att du kan ha varit en del av varför vi kom just hit Tussie.”
Hon Suckar och slappnar av n…[Read more]

Galather såg långsamt upp från maten, såg sedan länge på främlingen framför sig utan ett ord. Hade resan varit tung? Det kunde man väl säga, men det tyngsta var inte resan i sig, det var vampyren han stött ihop med innan han gav sig iväg. Den som fått honom på resande fot trots allt, för vem ville vara någonstans där en sådan sadist härjade? F…[Read more]

Faegrim såg på diskussionen mellan de två, lite generat och förvirrat på samma gång, som om han inte riktigt visste hur han skulle bete sig. Han var så klart dragen till Tussies närvaro, men ville heller inte att hon skulle tro det fanns något romantiskt mellan honom och den unga kvinnan. Ja, den unga kvinnan som dessutom hade en identite…[Read more]

Blicken vandrade mot Faegrim kort, leendet inte alls lika roande som han tycktes tro och hon lät sin svans långsamt dras undan ifrån honom. För att fnysa lätt.

“Jag som trodde att du var här för mig.” sa hon och korsade sina armar för att göra en gest framför sig. Inte direkt något som  skulle vara prioritering just nu. Inte just nu.

“Nu ta…[Read more]

Varje steg var en pina, men smärtan till trots fortsatte Zaahl att sätta ena foten framför den andra. Han var skyldig Nasrin det efter allt hon riskerade för hans skull. Det fanns även en till han stod i skuld till och hon kom mot dem genom röken. Shaariel. Hon skulle belönas rikligt för sin modiga manöver, men även få en reprimand angående h…[Read more]

Kathryn blinkar hastigt och torkar vah hon kan av sina tårar. “Åh.. god kväll frök.. fru Tussie? ehh.. förlåt jag har aldrig träffat ett skogstroll förut.”

Hon tar ett djupt andetag. “Ja… magiska bekymmer. Vi har rest ganska långt och..” hon suckar “nej, det är inte det magiska bekymret som har mig upprörd nu. Finn följde med mig på resan tr…[Read more]

Faegrim satt kvar, stilla som om han höll på att vägas av två vindar från olika håll. Han kände Tussies svans slingra sig runt hans ben, en varm och välbekant tyngd som fick gamla minnen att vakna som slumrande kol under aska. Samtidigt såg han på Kathryn, där hon satt med ryggen spänd som en bågsträng, ögonen vaksamt fästa på den märkliga gestalt…[Read more]

Uppenbarligen var Tussie inte allt för road av situationen. Människor hade alltid en tendens att krångla till det och hur de alltid tycktes tro sig vet bäst. Dessutom allt för otrevliga. Hon höll täcket som en mantel kring sin rygg när hon kröp upp mot Faegrims sida så att han var emellan de båda kvinnorna. Obrydd över hur hennes kropp var naken d…[Read more]

Garion hann knappt reagera innan hon satt där, lätt och självklar i hans knä, och den lilla försiktigheten som hängt kvar mellan dem de senaste dagarna försvann som dimma i sol. Hennes värme mot honom, hennes doft av lavendel och något eget som han kände igen utan att kunna sätta ord på, slog honom med en nästan bedövande trygghet.

Nä…[Read more]

Hon höll nästan andan när han sade hennes namn och sedan satte ord på sina tankar. Hon såg på honom medan han talade, lät orden sjunka in så hon kunde begrunda dom. Struntar i att du är sierska… enda som spelar roll är att du är här… orden värmde, läkte sprickan som bildats i hennes hjärta. Sakta log Signe, försiktigt men hoppfullt. Hon…[Read more]