Omgiven av en tystnad hon inte haft på en väldigt lång tid i Akh’Nairfindës fångenskap hade gett drottning Alienna ovanligt mycket tid att reflektera. Fångenskap var det, även om de behandlat henne väl, där omgiven av rötter, jord och stenar under ett av de enorma träden i skogen som rebellernas magiker ristat in runor i stenarna vilka neutralise…[Read more]
Det som Ylva märkte kring hur andra rörde sig runtomkring honom och hans bror var inget han märkte. Det hade varit så nu i så många år så det hade blivit naturligt. Vid hennes ord nickade han, lite förstående. Han hade kanske många kamrater, trots allt var han den sociala prinsen, men ändå var det inte många man kunde lita helt på – de som var en…[Read more]
Sarethna hade inte den kopplingen till naturen som Ambrosina hade, där hon gjort sig till så gott som ett med naturen. Hennes syn på saker i sin omgivning var betydligt mer praktisk. Kanske var hon det som Amrbosina skulle kallat rationell, något som kanske gjorde att relationen mellan de två inte alltid var så lätt. Hennes frustration ökade…[Read more]
Gerda såg ut att knappt veta vart hon skulle börja med Sigrids trasiga kropp. Vad gjorde man först? Hur skulle de stoppa en blödning när varelserna bokstavligt talat tagit tuggor utav den stackars unga kvinnan? Hon gjorde sitt bästa och arbetade febrilt med sina händer. Lyckligtvis hade hon sin väska full av nödvändigheter för olyckor men det så…[Read more]
Athanishka stirrade in i Nenyas ögon som om det var nödvändigt för att söka genom hennes minnen. Inte en min rörde hon. De vita ögonen bara grävde djupare, sökandes efter hennes tankar som om de stod skrivna i Nenyas vackra blå ögon. Hon kände tårarna fukta mot de knotiga fingrarna, såg hur en utav dem rann ned över de kloliknande topparna. Men…[Read more]
Ansträngningen syntes inte utåt, men Ayperos skulle märka av den, även om hans uppmuntrande ord och kyss gjorde att det hela kändes lite mindre påtagligt. Lyckligtvis var det inte särskilt långt till värdshuset som Ayperos ordnat åt dem, men nog för att hon skulle hinna pusta ut en aning.
”Människornas egen hybris… Men som ni säger, käre mak…[Read more]
Repet började dra upp dom och Ise höll desperat fast i Sigrids lealösa kropp. Hon var inte troende men bad ändå en tyst bön att jägarinnan var vid liv. Hon hade inte tid att stanna upp och se efter, de måste bara komma bort från de där sakerna just nu. Efter vad som kändes som en evighet lättade dimman och när de nådde kanten på stupet rusade…[Read more]
Hon hade inte kunnat hoppats på ett bättre svar från sin vän. Elbereth sa ingenting mer om saken under resten av kvällen, utan försökte så gott det gick att bara roa sig i sin väns sällskap och mingla med de som kommit för att fira hennes tillfrisknad. Kvällen fortsatte utan konstigheter och slutade med att hon även berättade för Alethir om hen…[Read more]
Redan från början gissade Ninurith vart tanken skulle ta hennes vän. Men trots det kunde hon inte rå för att bli förvånad och ge ifrån sig ett litet skratt – inte mer än en hastig utandning och ett brett leende. För att placera päronet som hon hade hämtat innan i sin väns hand och stryka hennes handrygg milt. Det var sällan som kvinnan hade…[Read more]
Mitt i folkvimlet fanns en ung man. De mörka lockarna föll till öronen och de honungsfärgade ögonen var charmiga. Det var inte många unga kvinnor som inte tyckte om att möta hans blick. Den vanliga smutsen som brukade täcka hans kinder, näsa och armar var renskrubbade. Något som mannen själv inte var van med. För vem var han, utan sin egna dof…[Read more]
“Det gör jag inte alls…!” väste hon, lite mer argt mellan sina tänder. Nästan som en fräsande katt. Det fanns något menande där, som om hon kanske inte ens förstod något av vampyrismens mer djuriska natur. Ilskan och hatet fanns i blicken när hon tvingande att möta hennes ansikte igen.
Hon försökte att dra sig loss, trots sin svaghet och…[Read more]
Om minnesbilderna från Nenyas stora förälskelser påverkade Athanishka lät hon det inte synas utåt. Likgiltigt satt hon med sin till synes blinda blick och spände den i Nenyas eldiga, isande blå ögon. Inte förrän hon lyckades klippa sina tankar kort och hindrade dem från att spelas upp för Athanishka rördes häxans bleka ansikte. Hon ryckte diskret…[Read more]
Duktig flicka. Nästan förnedrande ord, men ändå tycktes det nästan fylla henne lite med en hoppfull glädje. I vanligtvis hade hon fnyst åt det och be henne stoppa något i sitt arsle. Men istället hade hon samma drömmande leende, med något särade läppar så man kunde se hennes blodiga huggtänder. Beröringen fick henne att stryka sitt huvud något…[Read more]
Ett svagt leende skymtade på Athanishkas läppar när Nenya kom närmare. Hon såg på henne hela tiden, hur hon hade blicken fäst mot handleden likt besatt. Det spelade ingen roll om Athanishka litade på henne eller ej. Hon tycktes inte alls rädd, snarare tillfreds där hon satt lugnt och sansat på sängkanten och betraktade vampyren. Så simpla, dess…[Read more]
Hon log åt kommentaren om livet de levde i Harvadar, det gjorde henne alltid glad att ha fel om saker hon hade negativa fördomar om. Ja varför skulle de inte leva goda liv, bara för att livet var enklare och annorlunda från alverna? Hon följde sin vän med blicken när hon sökte sig till någonting att äta och tålmodigt väntade på stämningen at…[Read more]
“Ett dygn…?” väste Nenya nästan fram mellan sina tänder, så att hon minsann inte trodde det hade gått ett dygn utan flera. För inte skulle så liten tid ge henne sådan stor hunger. Egentligen ville hon fortsätta att käfta emot – men det fanns inte direkt någon ork för det och sen fanns det något mycket mer spännande som hände när hon drog undan…[Read more]
Athanishka låste upp dörren och klev in i sovrummet. Hon stängde dörren mjukt efter sig och höll hela tiden ögonen på Nenya. Märkena på väggen undgick henne dock inte, men så fanns det inte mycket till detaljer i rummet till att börja med vilket fick det mesta att stå ut. Den djuriska sidan som tycktes ha tagit över Nenya tycktes inte påverka…[Read more]
Den stora varelsen som såg ut som en korsning mellan människa och lejon stod och iakttog en kvinna med två små barn som skulle handla mat vid ett stånd. De försökte pruta priset av säljaren men mannen vägrade, tyckte att hon skulle ha råd att försörja sina barn eller göra sig av med dem. Detta var något som gjorde Praasox ond,…[Read more]
Åt de sista orden innan hon stängde dörren visade hon sina tänder och väste något. Som för att visa sitt missnöje över orden – hon skulle nog kunna hålla sig. Det var åtminstone det som Nenya intalade sig själv där hon fortfarande stod stolt – med sin heder i behåll. Det som var timmar för Athanishka var som dagar för kvinnan i fångenskapen. K…[Read more]
Sårad en gång var en underdrift utan dess like. Athanishka hade suttit instängd djupt inne i mörka, kalla berg i otaliga livstider. Vad Nenya såg som hela sitt liv var tidsmässigt bara en liten pust i en lång enslig tidslinje för Athanishka. Ensam hade hon suttit där, vant sig vid mörkret, blivit galen flera gånger om innan hon hittat sig själv.…[Read more]