Hon stod där vid hjorten och fixade med en av väskorna, som om att hon letade efter något som skulle vara behjälpligt.
Kastade en blick på honom, till och från som om att hon inte ville släppa honom helt eftersom hon knappast visste vem han var som slogs mot odöda monster. Hon kände inget från den som låg där på marken, ovanligt då hon aldrig ri…[Read more]

Zaahl ville slita det belåtna ansiktet av Kahel. Förmodligen kunde man ana det i hans blick som blev kylig då han såg mot mannen. Ändå gjorde han som han gjort varje sekund sedan han hamnat i detta fångenskap. Han kontrollerade sin andning, snärjde sina mordiska tankar och lät den inre tystnaden skölja över honom.

Det var nästan förgäves då…[Read more]

“Tills din självkänsla är helt återställd är det viktigt att åtminstone en av oss är nöjda med dig.” Hon flinade åt honom och justerade det sista med hennes kläder. Hon strök fingrarna sina genom håret sitt en sista gång för att rätta till det och såg sedan mot öknen i riktningen de förväntades resa. Hon tog ett djupt andetag, stretchade lite och…[Read more]

Istilwys sänkte vävkammen, släppte ut ett andetag hon inte insett att hon hållit på och slöt sina ögon. Hon övervägde för ett ögonblick att begrava lyan i illusioner och driva inkräktaren till vansinne, men hon valde fredsmäklarens väg och reste sig istället upp. För en inkräktare fanns det, det kändes i luften. Stor som grottan var kände hon sig…[Read more]

Det var bara att följa, ungefär som då hon hjälpt honom navigera i staden någon dag innan. Men då hade inte staden varit ett slagfält, och de hade inte behövt slinka bland gränder som rädda krakar. Han såg sig omkring lite vaksamt då de kom till gömstället, som om han gissade att de skulle attackera dem. Men så gick det inte, och Caspian satt t…[Read more]

Hade situationen varit en annan så hade hon troligtvis noterat Tipums förvåning, och mest troligt hade hon också varit trevligare mot honom, men som det var nu så var hon helst enkelt för distraherad av allt annat. Hon noterade dock den ton han tog mot Ayperos och hon rynkade lite på näsan åt det hela, delvis för att hon inte ville att han skull…[Read more]

Edda betraktade henne nyfiket och log för sig själv efter att ha låtit ögonen vandra över varenda detalj, först hennes, sedan hjorten. Det var ett märkligt djur att färdas med, men han hade sett märkligare, så han var inte helt överraskad annat än vid första anblick. Han tog hand om sina knivar, drog dem tills torra mot ett tygstycke och lindade…[Read more]

Joij fuktade läpparna med en skär tunga, lugnt och stilla såg hon sig omkring där inne som om att hon nästan kände på sig att något var på väg att hända.

Att någon här nu önskade resa till fots var väl inte att föredra, hon kunde ju erbjuda men så blev det att hon då blev tyst för att det var ingen idé att ens ge sig på förslaget. Nej, det…[Read more]

Nasrin hade stannat ett par steg in i rummet. Flera ögonblick passerade då hon bara stirrade på Zaahl. Det var ofattbart. Hon var tvungen att knyta nävarna för att dölja hur hennes fingrar darrade. Men hon kunde inte dölja ilskan i sin röst när hon såg sig över axeln, på Kahel som stod lutad mot dörrkarmen, armarna i kors och med belåten upps…[Read more]

Ljudet av dörren som öppnades fick Zaahl att blinka till. Det var hans enda livstecken där han hängde i sina pryglade händer som knappt höll uppe hans vikt. Så, det var dags igen. Blicken låg slött kvar mot golvet, på bevisen som avsåg att bryta ned honom. Tids nog skulle de dock inse att det inte gick att knäcka denna alv, utan att döden var e…[Read more]

Dar Zakhar.
Namnet var en väsning i hans sinne, en skugga som trängde sig genom det eviga mörker han som blivit hans tillvaro och existens. Han levde i en konstant skugga, ett mentalt dis, men ändå bar han vrede i sin själ, så stark att bergen nästan kunde skälva.

Izotar, som en gång varit mörkeralv och son till Ziyaté, vandrade åter bland Dar Za…[Read more]

Jezeral sa inget. Istället vred han lätt på huvudet när Llwyd prompt deklarerade att de skulle resa till fots – vilket inte överraskade honom det minsta.

“Såklart.” mumlade han torrt.
“Du och din höjdskräck. Men det passar bra, för vi har fått rapporter om försvunna betesdjur och hästar kring området, så vi reser ändå mer anspråkslöst till fots.…[Read more]

Ayperos började se ut som om han inte hade mycket krafter kvar. Irriterande, tänkte han, att vara bunden till en fysisk kropp som hade sådana begränsningar som var så gott som omöjliga att komma ifrån. Nu skrek varje muskel och fiber inom honom efter vila, gjorde honom svag och sårbar. Och han gillade inte närvaron at Tipum, men den som finner v…[Read more]

“Vi färdas till fot.” sa Llwyd, för hon vägrade sätta sig på något jävla djur. Alldeles för höga och vanligtvis så.. oförsiktiga och vem vet vad de skulle ta sig till? Hon korsade sina armar och blängde på dem båda och verkade svår att övertala på den punkten.

“Vilken dörr tar oss till Kaelred?” frågade hon barskt mot Rushla som sneglade mot k…[Read more]

Lite förvånad över Isras reaktion höjde Tipum på sitt egna ögonbryn. En blandning av irritation, förvåning och kanske nästan sorg fanns där i hans ögon. En sorg som han förbannade sig själv att ha visat ens en sekund för någon av dem där. Kanske hade han hoppats på en liknande Isra som han hade mött för… hur många månader eller år det nu kund…[Read more]

Nasrin fnös bara åt alvinnans ord. De var verkligen ett fräckt släkte, ökenalverna. Men, hon visste innerst inne att hon redan förlåtit Shaariel, enkom av det faktum att hon hjälpte med att rädda Zaahl. Även om Nasrin aldrig skulle erkänna det högt.

Med en lång suck la hon sig ned i sängen och stirrade upp i taket. Här låg hon i en mjuk säng, n…[Read more]

Bodil hade legat och stirrat på Aslög bra länge nu, hon hade vaknat av ett bett från korpen som sedan flugit sin väg, hennes män fortfarande slumrande eller åtminstone låtsades göra det. Hon följde Aslög med blicken, fram och tillbaka, fram och tillbaka, runt och runt, upp för höjderna och ner till den varma källan igen. Aslög verkade inte h…[Read more]

Hon kunde se hur han kastades omkring, förvånad över herrens styrka att lyckas ens hålla sig kvar där uppe på besten. Hon om någon visste exakt hur svårt det kunde vara att tampas med det och blev förvånad.
Det är först som hon märkt av hur besten föll, livlös till marken som hon vågade tänka på det! Eller hade den ens varit vid liv från första b…[Read more]

Edda flängde omkring som om han höll fast i en vildhäst och såg tacksamt hur räddaren hans försökte bekämpa vargen och gjorde ett riktigt bra jobb med det. Vargen slutade fokusera på honom och tog aktiv strid med kvinnan inför dem, vilket gav Edda tillfälle att dra ännu en kniv och drev även den in mellan skuldrorna. I det stora hela bidrog han i…[Read more]