Han kunde inte låta bli att flina åt Ylvas torra kommentar om att inte pilla på saker man inte förstår sig på. Nå, skadan var skedd och det hade gått bra.

’Ja, ja, jag hör dig. Men någon måste ju vara den som tar riskerna. Annars kommer vi aldrig någonstans.’ Han skakade handen, fortfarande med den där märkliga känslan krypande upp längs armen, s…[Read more]

Arand stannade upp ett ögonblick och betraktade Aslögs rygg när hon fortsatte framåt, som om hon inte var medveten om att hon traskade genom terräong och hinder som om de inte existerade. Utan att tröttna. De andra, och inte minst han själv, var slitna efter striden och rörde sig långsammare. Det fanns något obehagligt i Aslögs gång, i de små ryck…[Read more]

Aeron hade intagit en bekväm position i soffan, benen avslappnat i kors och ena armen vilande mot ryggstödet. I den andra handen höll han sin brödbit som han betraktade medan han långsamt tuggade. Det var först när Elian påpekade att hans syster kunde ta illa vid sig som han såg upp. Ögonbrynen höjdes lätt när han granskade Elians uttryck – va…[Read more]

Alienna hade känt av något nytt i flera nätter nu. En förändring i atmosfären, som om skuggorna i hennes hem levde på ett sätt de inte borde. Eller kanske hade något förändrats med henne då hon blivit fångad av rebellerna, och sedan indragen i den allvarliga politiken? Läget var spänt i Nela’thaënas, milt sagt, och speciellt på den politiska sc…[Read more]

Trött slöt Eira ögonen igen och suckade lågt, inte av irritation, utan av en trötthet som kom inifrån. Det var alltid så här. Liv och hennes syner, hennes ivrighet. Hon bar världen inom sig, stormen som aldrig stillnade.

Eira, däremot, var av en annan sort. Hon hade lärt sig att lyssna, att låta saker få sjunka in innan hon kastade sig in i dem…[Read more]

Elian sneglade på Aerons bandagerade hand och kände en orimlig våg av skuld skölja över honom. Hade han orsakat det? När han svimmade, hade han då tappat koppen och sedan Aeron skadat sig på skärvorna? Hans tankar snubblade över varandra i ett försök att minnas, men det fanns bara ett töcken där hans minne borde ha varit.

Fingrarna slöt sig om f…[Read more]

Munkavel? Zaahl fnös roat och undrade vart den unga kvinnan som sovit i hans famn hela natten tagit vägen. Inte var hon här i alla fall. Men han gjorde inte annat än att skaka på huvudet åt hennes bitska gensvar. Hon hade en poäng i att han inte skulle välja något som drog till sig uppmärksamhet, så motvilligt vek han ihop plagget och lade tillb…[Read more]

Nasrin ångrade omedelbart sina ord. Hon sköt honom en sur blick, lika vass som den bruna märren brukade ge honom, och hade hon kunnat hade hon gärna huggit efter honom också. Istället blev det en grimas som doldes bakom sjalen, följt av ett lågt muttrande över hur han vältrade sig i sin egen självgodhet. Hon hade en känsla av att han skulle ta t…[Read more]

Eirik såg på sin bror en stund. Det var klart att något tyngde Asgeir, för även efter att ha grimaserat vände brodern ännu sin blick mot Villi. Men vad? Vanligtvis var Asgeir lätt att läsa. Han gjorde sällan stor mörda för att dölja sina känslor, och även när han försökte kände Eirik oftast sin bror väl nog att läsa av honom. Men då och då dök de…[Read more]

“På gott och ont, jag kan sakna dvärgarnas envishet och trofasthet. Inte för att vi alver är mycket värre. Gamla traditioner, fast i våra mönster, fast i vanföreställningen att allt kommer lösa sig med tiden. Vi är nog mer lika dvärgarna än någon är redo att medge. Se på människan, de uppfinner, utvecklar, bygger, river och bygger om som om de dör…[Read more]

Aslög studerade dem med tydlig osäkerhet, hennes ögon vandrande mellan Maeve och Arand innan hon plockade upp sin slägga igen och vilade den på axeln sin. Hon ryckte på den fria axeln och vände sig sedan för att gå mot varmvattenkällan, gestikulerande med sin andra hand åt dem att följa med, inte för att hon trodde att de inte skulle hitta utan h…[Read more]

“Socker är bra vintermat,” hade Zaahl instämt. De gav sina hästar socker om vintrarna för att de skulle klara det bördiga gräset där de släpptes på bete i väst om somrarna. Han var inte säker på att den bruna märren, som mer än en gång försökte ta en tugga av honom, förtjänade något sött dock. Hon verkade dessutom ha en försmak för alvblod. Nas…[Read more]

Zaahl hade rätt i att de behövde en trovärdig anledning till varför de reste tillsammans – både nu och senare. Handelsstaden kunde mycket väl krylla av män som var lojala till hennes farbröder, men det var ingenting jämfört med den fara som väntade i Talvirah. Nasrin nickade långsamt medan hon övervägde hans ord, blicken sänkt i en fundersam min…[Read more]

När Elian satte sig upp tycktes Aeron först vilja protestera, men han hejdade sig. Hans axlar sjönk och han slappnade av där han satt. På Elians begäran att han skulle äta med honom log han bara svagt och nickade kort, knappt märkbart. Han hade inte ätit under kvällen– något han ofta glömde– och nu gjorde sig hunger påmind.

Hans blick följde Eli…[Read more]

Zaahl satte sig upp och gnuggade sömndrucket ur sina ögon innan han såg på henne med samma intetsägande anlete som han ofta fick när han bara lyssnade eller funderade. Egentligen lyssnade han bara med ena örat, för den svaga strimman av gryningens varma ljus klättrade över horisonten och lade sig mjukt över Nasrins ansikte. Kanske gav andarna ho…[Read more]

Nelia

Det var som om avgrunden själv skapades framför deras ögon. Så mycket död och lidande. Hon sprang efter alven som tagit tag i hennes arm. Hon kände väl igen honom, hennes vän som Caspian tidigare träffat också. Hon visste att han hade haft ett gott öga till henne och han hade mer än en gång räddat henne ur trångmål eller fångat henne nä…[Read more]

Liv Hellvidottir

Hon höll tillbaka skrattet, fnissade lågt då hon inte ville väcka någon av de andra som fortfarande sov djupt.
Hon höll sig kvar, klamrade sig fast vid Eira tills hon gav upp och hon drog täcket mer över dem som för att skyla dem från världen. Hon kysste henne på kinden roat.
” Världens hjul är i rullning. Jag hörde den kna…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon nådde precis botten med huvudet ovanför vattenyta. Asgeir hade inga problem med djupet då han var betydligt längre än henne. Hon hoppades bara att det inte skulle bli djupare någonstans, eller att källan skulle vara knuten till någon annan vattenreservoar som kunde fylla på vattnet. Kläderna tyngde ner och gjorde det svårt…[Read more]

Han hade just dragit upp Ylva ur vattnet, hennes skratt blandade sig med hans eget, ekande genom den ångande grottan. Svårt att inte skratta över slumpen som fått dem att trilla i vattnet. Visst, det kom ju med andra problem med, men de fick de lösa snart.

Han skakade på huvudet, rufsade till sitt våta hår och sneglade uppåt. Hästarna stirrade…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Han ställde sig upp med sin hand fortfarande i hennes. Eller hennes i hans kanske var en bättre beskrivning. Hans enorma labbe hade lätt kunnat krossa hennes. Men han hade ett förvånansvärt mjukt handtag om det då han såg ned på henne.
Kylan påverkade henne inte alls längre, vinden kunde vina och yla bäst den ville. Såhä…[Read more]