Sarethna betraktade sin brorsdotter med skärpt blick, hennes självlysande ögon borrade sig in i Nenayas som om hon försökte finna sanningen där, trots det tomma och förvirrade uttrycket, trots de ord som Athanishka yttrade som hon inte trodde en sekund på. Hennes läppar drogs ihop till en smal linje av irritation, men också beslutsamhet. De skulle…[Read more]

Ninurith lutade sig tillbaka mot den svala stenväggen och drog fingrarna genom det ångande vattnet i varmkällan framför sig. Hennes röst ekade mjukt i grottan när hon svarade, ett leende spelade på läpparna.

“Precis lika envisa och vresiga som alltid. Men också fulla av överraskningar. De utmanade mig på stenstapling, tro det eller ej. Och när…[Read more]

Blicken till Tath’nel följde den stilla rörelsen av Aliennas hand när hon lade den på hans egna. Den oväntade gesten av värme drog honom ur sina tankar, en skarp kontrast till den inre storm han annars försökte hålla dold. De fragment av minnen som hennes beröring förmedlade, kändes som en tröst han inte hade insett att han behövde. Det m…[Read more]

Rätterna serverades en efter en, kompletterat med goda drycker från det enorma alviska riket. Atmosfären var trevlig, något av en kontrast till de allvarliga samtalsämnen de hade. På samma vis kunde det vara svårt att tänka att de för bara några timmar sedan så gott som varit på flykt, och nu här i elitens kärna i en av de finaste restaurangern…[Read more]

Gera betraktade Fredryl med en lätt höjning av sitt ena ögonbryn när han nämnde hennes namn. Hans ord var artiga, men hans blick hade en eld som antydde att han inte var en man att tas lätt på. Hon log svagt, nästan roat, när Ranghildr gjorde sin anmärkning om hennes titel och nickade långsamt.

‘Fröken Gerda, minsann,’ sa hon lågt för sig sj…[Read more]

Ett roat leende fanns på Ranghildrs läppar över det etikett som fanns där hos den främmade mannen, och hur han kallade Gerda för fröken. Aldrig hade hon hört det förr på sin kusin. Som nästan alltid hade varit så gammal och fylld av mysterium. När hon lät blicken vandra mot hans ögon noterade hon elden, även om hon inte riktigt var så säker på ord…[Read more]

Aslögs närvaro fick håret att resa sig på Maeves armar, men det var mer än bara hennes uppenbara tillstånd som väckte fruktan hos henne, det var också det faktum att hon riskerade att avslöja deras redan så knaggliga lögn om att de inte kommit till Ranheim tillsammans… Lyckligtvis var Bodil och hennes män en liten bit bort, så de kanske inte hö…[Read more]

Elbereth flinade till och log varmt åt Ninurith när hon berättade om sitt besök till Brinkerna. Hon rätade lite på sig och såg mot sin vän. “Min kära vän, draken visar sig bara till de som behöver den eller som hotar deras hem. Du kan behöva återvända som alv i nöd eller erövrare, så kommer du säkert få se den!” Hon nickade vetande med en tän…[Read more]

Tath’nels långa och smala fingrar lekte tankfullt med kanten på vinglaset, och de gråa ögonen  stirrade tomt ut över bordet.  Orden ifrån Alienna och Bains underliggande frustration var något han hörde och kände, men de fastnade inte riktigt. Han hörde vad de sa, men i sitt sinne var han långt borta, i minnenas dimma. Ord som ekade hat, ilska och…[Read more]

Orden ifrån hennes moster förvirrade henne – döda sina föräldrar? När var det…. varför? Själva syftet och dådet i sig verkade vara som bortblåst i Nenyas huvud och hon rynkade lätt på ögonbrynen. För att disträ stryka en hand över Athanishkas kind medan blicken vandrade mot sina släktingar. Något tomt i blicken, som om hon försökte att pussla…[Read more]

Eshe höll sina händer framför sig vid sin midja, fingrarna sammanflätade för att visa tillit genom att inte vara redo för strid och strök ena handen med sin tumme medan hon lyssnade på först alven och sedan alla de andra i rummet. Många tankar snurrade under tiden, men hon gjorde så gott hon kunde för att inte bygga förutfattade meningar. De…[Read more]

‘Du har ett nytt och ungdomligt perspektiv, jämfört med mig som är uppvuxen i denna roll, och Tath’nel som varit med sedan riket grundades, därför lägger jag stort värde på hur du ser saker och ting.’ erkände Alienna, som mötte Bains blick, tankfull om hur hon skulle svara därefter. Sanningen var ju att det var svårt att tänka sig världen ur e…[Read more]

‘Lite för mycket, kanske…’ erkände Arand som svar till Maeves ord.
Arand reste sig långsamt med Maeves hjälp, halkade i processen med en svordom, innan han kom upp, hans ben svaga och darrande efter den ansträngande användningen av magi, snarare än den fysiska ansträngningen att slåss mot dessa varelser med vapen och alla muskler han hade. Ha…[Read more]

( tråden fortsätter här: https://talanrien.com/forums/topic/kidnappad/page/5/#post-20328 )

All stolthet var som bortblåst, de hade inte längre några problem att lyssna på Arand, inga tvivel, för helt klart så visste han vad han gjorde. Bodil betraktade eldens oväntade beteende med fascination och hennes nyfikenhet för vem denna Arand faktiskt var sköt i höjden, för det var en sak att hävda sig själv vara monsterjägare, det kunde vem som…[Read more]

Hennes tankar gick liksom hans till häxan som tagit Nenya och hon nickade medhållande till hans ord om att hon antingen var desperat, eller hade fått hjälp av någon eller något. Kanske… Men nej, om det var Lloth så borde de ha misstänkt det redan, eller? Hon bet sig i underläppen medan hon funderade, hennes grå ögon fästa på en punkt långt bo…[Read more]

Det var sällan Ismat kände sig vilsen, men i just detta sammanhang kände hon sig som ett bortkommet barn. Både Sera och Salim talade om henne som om hon var någon slags representant för deras tro, och hon som vanligen bara var van vid att viska förväntades nu tala med auktoritet inför dessa… Dessa barbarer. Och de hade ju trots allt rätt, hon…[Read more]

I stridens hetta var det lätt att glömma både tid och rum, och för en stund så var så fallet även nu, trots att fienden inte var levande. Ena stunden stod hon sida vid sida med Bodil, och i nästa var hon rygg mot rygg med monsterjägaren. I den stunden glömde hon bort var de var och i vilket sällskap, det var hon och han, kämpandes sida vid sida so…[Read more]

Ambrosina lutade huvudet åt sidan medan blicken vandrade mellan Nenya och hennes kidnappare samtidigt som hon klev närmare sin mor. Det kunde verka som om hon sökte skydd av henne, men sanningen var istället att hon hoppades skydda sin mor. Hon visste inte vilken slags magi de hade att göra med, men det gjorde henne nästan mer ivrig än nervös…[Read more]

Arand som rest sig och fått tillbaka sin hållning efter den våldsamma kampen tillsammans med Maeve såg på det hela som om tiden saktat ned, varje ögonblick insvept i ljudet av metall mot dött kött, vrål som ekade genom snön, och lukten av bränt kött när eld fick fyr på någon av de odöda nu då männen äntligen fattat galoppen och börjat göra som ha…[Read more]