Hon hade aldrig sett Hannadon med sina egna ögon, och till en början hade hon inte misstänkt att det var dit deras färd tog dem, men i och med att timmarna gick och riktningen blev uppenbar även för henne så förstod hon vart de var på väg. Hon höll förstås sina tankar kring klokheten av detta val för sig själv, hon litade på att Ayperos visste…[Read more]

Lite krampaktigt nästan tog hon tag i vedträet och höll det i sin hand medan han funderade på vad han skulle svara. Rodnaden var tydlig på hans kinder, även om han gav ifrån sig ett litet generat skratt åt hennes kommentar. Han lade vedträet bland de andra – inte kanske lika prydligt som hon gjort förstås – men nästan rakt – för att med samma ha…[Read more]

Förvirrat stannade vätten upp. Låter perfekt? Det hela hade ju varit ett skämt – alla förstod väl det? Men ändå så verkade dvärgen babbla på. Hon var tvungen att rynka något på ögonbrynen och fokusera för att ens följa med på alla ord som lämnade hennes läppar.

“Llwyd” hälsade hon tillbaka till slut, nästan lite tafatt som om hon inte riktigt va…[Read more]

Något glansig var hennes blick fortfarande där den vilade på Elbereth där de satt, försiktigt hade hennes hand rört sig mot hennes och hon höll den milt. Det var ovanligt för Ninurith att vara tyst, men trots det verkade orden fattas henne nu.  En blandning av sorg, men även ilska som brusade upp inom henne. Allt som hon försökte att maskera med…[Read more]

“Det låter perfekt!” Svarade Gwyn enkelt och log åt Llwyd. “Min grej först, sedan din! Tyvärr vet jag inte exakt vart jag är på väg, men jag tror att arkivet har en hel del svar åt mig. Jag behöver bara lämna lite grejer hemma och hämta lite andra, så kan vi sedan bege oss. Jag skulle väl tro att min grej är klar om några veckor, så kan vi göra…[Read more]

Ett litet tag hade hon hoppats på att när dvärgen äntligen hade uppfattat vad det var för märke att hon skulle komma med på ett enkelt sätt och nickade entusiastisk när hon började berätta att hon kände igen märket. Däremot dröjde det inte allt för länge innan hennes ögonbryn drog ihop sig och flera rynkor dök upp i hennes panna.

“Ett tredj…[Read more]

Även han började vara medveten om faran de befann sig i. Kanske var det i slutändan det som skulle ta kål på honom – oförmågan att planera framåt. Med sin tunnelvision hade hans enda mål varit att nå Neila och hjälpa henne. Han hade inte lagt någon tanke på vad som skulle hända efter det. Här var de nu, och han hade ingen annan plan än att “det no…[Read more]

Omedveten om att det han gjort var något speciellt, ja åtminstone inte något annat än för han själv, låg han där och kände sig allmänt svag. Ja för honom var det ju en milstolpe, en faktiskt välgjord besvärjelse som läkt de mesta av Neilas skador. En lättnad sköljde över honom då han hörde hennes röst, även om han var något utmattad där han halv…[Read more]

Elbereth insåg i just den stunden att hennes vän kanske inte ens hade vetat om att Elbereth varit sjuk, inte ens nu flera år in i sjukdomen och hennes nyliga tillfrisknad. “Käraste,” Började hon och klev nära nog för att kunna hålla en öm hand mot sin väns kind, men med tillräckligt avstånd för att Ninurith inte skulle behöva böja huvudet för kr…[Read more]

Gwyn smällde sig på pannan och skrattade till när vätten förtydligade vad hon menade. “Det var DET du menade! Jag trodde du bara ville skryta om ditt smycke. Nu går allting ihop!” Hon flinade till och skakade lätt på huvudet. “Jag kommer såklart inte följa med, jag är på tok för upptagen, men jag beundrar ert arbete. Ni gör säkert en hel del got…[Read more]

Asgeir nickade uppmuntrande, lite imponerad över Ylvas ord. Så talade en sann kaldrländare, med ära och mening, med sanning.
‘En sann kamrat.’ konstaterade den unge prinsen, och sneglade mot Villi, kanske var han lite avundsjuk över bandet hon och Villi har, även om han förstod att det var ett flykigt band.
‘Alla skulle vilja ha en i sitt liv so…[Read more]

Paladinen andades tungt och snabbt över sin ilska, redo att attackera den som hade skadat Neila. Kanske inte den lugna bild man hade av paladinkrigare, men han var ju heller inte den traditionella sorten som hade full balans och harmoni i sig. Då kvinnan ställde sig mellan dem såg han på henne med en intensiv varnande blick, kanske något de skull…[Read more]

Ayperos mörka ögon fortsatte betrakta henne, tog in hennes känslor och kontrollerade sina egna. Det var bra att se att trots den delade oron och ilskan de kände över Nenyas försvinnande så kunde de båda hålla huvudet kallt. Tänka på nästa steg.
‘Du har så klart rätt, min kära.’ svarade Ayperos tankfullt. ‘Och jag tror jag vet exakt vart vi ska ri…[Read more]

“Ingen vet om det här! Mer än dina föräldrar och mig” viskade hon, för att låta blicken över fängelsecellerna. Ännu var de närmaste tomma och hon drog lätt efter andan. Försökte att samla sina tankar och tänka logiskt, hennes essä. Fast just nu verkade det inte riktigt gå. Istället kände hon enbart hur paniken började brusa upp i henne.

Speciell…[Read more]

Reaktionen förvirrade vätten och hon kunde inte rå för att stå kvar med medaljongen i sin hand, fortfarande dinglande framför sig. Det var som om hon fortfarande kunde känna hennes avtryck på axeln och stanken av bränd magi i luften. Inte förrän en dvärgs axel slog in i hennes sida vaknade hon till. Hon kisade med sina ögon i sin omgivning fö…[Read more]

Han svarade inte på hennes fråga om han gömde sig från henne, kanske hade hon redan hunnit för långt bort – men förmodligen snarare för han valt att inte höra det. Speciellt då kinderna fortfarande brände och var röda. Fast säkert var det bara kylan som fick det att bita i kinderna igen?

Med en duns släppte han ner veden, efter att skickligt bal…[Read more]

Demonens ilska fanns kvar i bakgrunden, som en pyrande glöd som fyllde henne både med beslutsamhet och fruktan, fruktan för vad detta hot skulle kunna innebära för Nenya, för dem alla. Denna alvkvinna, eller vad som nu fanns kvar av henne, verkade ha varit en kraft att räkna med och vad hade inte alla år inlåst gjort henne till?

D…[Read more]

Gwyn ryckte tillbaka lite från hur nära Llwyds smycke kom hennes ansikte, men så snart överraskningen hade lagt sig kunde hon inte annat än att beundra smycket och kom lite närmare det igen för att få en bättre titt. Hon tänkte inte så mycket på märket, hon kände igen det, men knappt, och fastnade istället på hur välgjort allting var. Nästan som…[Read more]

Någonstans hade alven hört hur hennes dolk trillat ur hennes händer och klattrade mot den kullerstensbeklädda marken. Ja, tur att hon inte huggit sig själv i fallet i alla fall. Luften hade flugit ur henne då hon landat på rygg, men hon ansträngde sig för att komma upp och få någon förståelse för vad som hände. Då hon väl verkade få skärpan tillb…[Read more]