Först hade hon tänkt säga emot, skrika i hennes ansikte – men när hon drog handen över hennes kind, hals och bröst kunde hon inte rå för att kråma sig där under hennes beröring. Snabb som den vampyr hon var, höll hon ett hårt tag om hennes hand för att hindra henne ifrån att gå.

“Lämna mig inte…” viskade hon, det fanns en rädsla där. En r…[Read more]

Det var kanske först vid hans fråga som hon blev lite mera självmedveten. Tre dagar i en cell, inte illa behandlad men nog förnedrad. Utan att ha fått tvätta sig ordentligt, att behöva uträtta sina bestyr där. Säkert hade de räknat med att hon skulle mjuka upp då, men hon var en van resenär och lite smuts fick henne inte att gråta eller kuva si…[Read more]

Vad det var som dragit dit honom varken visste eller kände hon. Om hon inte var hämmad av runorna kanske hon hade kunnat känna vissa av hans intentioner. Men nu var hon bara en alv utan magi. Att han inte visste vem hon var riktigt var en tanke som knappt slog henne, då hon blivit så van med att alla behandlade henne enligt den titel hon bliv…[Read more]

Ambrosina höll om sin mor så längre som det tilläts och log under tiden. När de var färdiga sträckte hon sig igen och det lät från henne som om varje led knakade till, vilket fick henne att skratta till från hur behagligt det kändes. När hon sträckte sig blev det tydligt hur lång och smal hon var, en oproportionerlig syn som var lätt att glöm…[Read more]

Aliennas blå ögon betraktade figuren som närmade sig rötterna som separerade dem, och igenkänning väcktes i hennes blick. Hon hade inte bevittnat hela duellen, men hon hade sett och framförallt känt hans magi och spåren de lämnat efter sig. Nu med runorna som omgav hennes fängelse kände hon inget, men känslan var som fastetsad i henne. Långs…[Read more]

Han kände sig lite bättre till mods över hennes fnittrande, kanske något häpen över den alviska elegansen hon besatt. Ja alver hade han som sagt läst och hört om, sett några i förbifarten, men inte direkt konverserat med någon. Nästan som att vara i sagorna som han hört berättat hela livet. Med en kraftansträngning tog han bort blicken från h…[Read more]

Den kortväxta filuren höjde sina händer lite försvarande då hon hötte med sitt svärd, lite storögd betraktande på den vackra alvinnan. Kanske kom han på att hans stekpanna kunde vara lite hotfull, och släppte taget om den vilket fick den att trilla ned från huvudhöjd och landa på hans tå.
‘Ajjjj som fan!’ utbrast han och studsade runt på ett be…[Read more]

Den unge halvalven kunde inte rå att skratta lite.
‘Lite misstänksamhet, kanske, men det är inte ett brott att utföra förbjuden magi då man hittar sin kraft första gången. Vi kan inte kontrollera vad vi gör utan träning, men att därefter fortsätta utan att genomföra skolning… Det är förbjudet, så klart.’ han gjorde en handgest igen. Vad var p…[Read more]

Det som Ylva märkte kring hur andra rörde sig runtomkring honom och hans bror var inget han märkte. Det hade varit så nu i så många år så det hade blivit naturligt. Vid hennes ord nickade han, lite förstående. Han hade kanske många kamrater, trots allt var han den sociala prinsen, men ändå var det inte många man kunde lita helt på – de som var en…[Read more]

Sarethna hade inte den kopplingen till naturen som Ambrosina hade, där hon gjort sig till så gott som ett med naturen. Hennes syn på saker i sin omgivning var betydligt mer praktisk. Kanske var hon det som Amrbosina skulle kallat rationell, något som kanske gjorde att relationen mellan de två inte alltid var så lätt. Hennes frustration ökade…[Read more]

Ansträngningen syntes inte utåt, men Ayperos skulle märka av den, även om hans uppmuntrande ord och kyss gjorde att det hela kändes lite mindre påtagligt. Lyckligtvis var det inte särskilt långt till värdshuset som Ayperos ordnat åt dem, men nog för att hon skulle hinna pusta ut en aning.

”Människornas egen hybris… Men som ni säger, käre mak…[Read more]

Hon hade inte kunnat hoppats på ett bättre svar från sin vän. Elbereth sa ingenting mer om saken under resten av kvällen, utan försökte så gott det gick att bara roa sig i sin väns sällskap och mingla med de som kommit för att fira hennes tillfrisknad. Kvällen fortsatte utan konstigheter och slutade med att hon även berättade för Alethir om hen…[Read more]

Redan från början gissade Ninurith vart tanken skulle ta hennes vän. Men trots det kunde hon inte rå för att bli förvånad och ge ifrån sig ett litet skratt – inte mer än en hastig utandning och ett brett leende. För att placera päronet som hon hade hämtat innan i sin väns hand och stryka hennes handrygg milt. Det var sällan som kvinnan hade…[Read more]

Mitt i folkvimlet fanns en ung man. De mörka lockarna föll till öronen och de honungsfärgade ögonen var charmiga. Det var inte många unga kvinnor som inte tyckte om att möta hans blick. Den vanliga smutsen som brukade täcka hans kinder, näsa och armar var renskrubbade.  Något som mannen själv inte var van med. För vem var han, utan sin egna dof…[Read more]

“Det gör jag inte alls…!” väste hon, lite mer argt mellan sina tänder. Nästan som en fräsande katt. Det fanns något menande där, som om hon kanske inte ens förstod något av vampyrismens mer djuriska natur. Ilskan och hatet fanns i blicken när hon tvingande att möta hennes ansikte igen.

Hon försökte att dra sig loss, trots sin svaghet och…[Read more]

Duktig flicka. Nästan förnedrande ord, men ändå tycktes det nästan fylla henne lite med en hoppfull glädje. I vanligtvis hade hon fnyst åt det och be henne stoppa något i sitt arsle. Men istället hade hon samma drömmande leende, med något särade läppar så man kunde se hennes blodiga huggtänder. Beröringen fick henne att stryka sitt huvud något…[Read more]

Hon log åt kommentaren om livet de levde i Harvadar, det gjorde henne alltid glad att ha fel om saker hon hade negativa fördomar om. Ja varför skulle de inte leva goda liv, bara för att livet var enklare och annorlunda från alverna? Hon följde sin vän med blicken när hon sökte sig till någonting att äta och tålmodigt väntade på stämningen at…[Read more]

“Ett dygn…?” väste Nenya nästan fram mellan sina tänder, så att hon minsann inte trodde det hade gått ett dygn utan flera. För inte skulle så liten tid ge henne sådan stor hunger. Egentligen ville hon fortsätta att käfta emot – men det fanns inte direkt någon ork för det och sen fanns det något mycket mer spännande som hände när hon drog undan…[Read more]

Åt de sista orden innan hon stängde dörren visade hon sina tänder och väste något. Som för att visa sitt missnöje över orden – hon skulle nog kunna hålla sig. Det var åtminstone det som Nenya intalade sig själv där hon fortfarande stod stolt – med sin heder i behåll. Det som var timmar för Athanishka var som dagar för kvinnan i fångenskapen. K…[Read more]