Caspian kunde inte annat än att le lite, galenskap hade nog de båda drabbats av. Två världar som krockade, och i hans del var det inte bara en del av honom. Delvis den adliga sidan, delvis sidan som paladin. Varkendrea gick ihop med denna typ av relation, men just då gav han det lite tanke. Färdigt bäddat för katastrof, men så var det. Han åt k…[Read more]

Elbereth log åt sin vän. “Jag mår bra nu, du behöver inte försöka muntra upp mig. Att däremot berätta hur mycket sämre andra har haft det än mig är kanske inte den bästa strategin för att få mig att må bättre dock.” Hon flinade till och skakade sitt huvud. “Det finns så mycket vårt folk skulle kunna göra för världen. Vi har sådana talanger blan…[Read more]

“Vi ska hitta Tharûks hammare.” Svarade hon muntert och log åt sin nya vän. Hon lade märke till förvirringen som vätten visade, även om hon var duktig på att maskera det. Kanske var det de skarpa ögonen hon blivit välsignad genom sin nya magi, men hon kunde absolut observera vissa detaljer bättre än hon tidigare kunnat.

“Jag blöder lite magi oc…[Read more]

Han fnös lite föraktfullt, nästan som om det inte var värt att komma ihåg hennes namn. Trots allt, gjorde han det skulle hon kanske bli mer än ett föremål som bara skulle föras till rätt. Bäst att hålla sig borta från all typ av personifiering.
‘Undvika det, säger du?’ undrade han, trots allt hade han känt hennes magi. ‘Det verkar inte gå så bra…[Read more]

Orden skar in i henne, som glasskärvan skar in i kvinnan. Fast hon inte försökte visa hur de påverkade henne, kunde hon inte rå för att ge ifrån sig ett förvånat läte när hon trycktes upp mot väggen.  Blicken vandrade mot blodet vilket fick henne lite motvilligt att stryka sin smala tunga över hennes huggtänder. Hungern fanns inom henne – specie…[Read more]

Hon hade aldrig sett Hannadon med sina egna ögon, och till en början hade hon inte misstänkt att det var dit deras färd tog dem, men i och med att timmarna gick och riktningen blev uppenbar även för henne så förstod hon vart de var på väg. Hon höll förstås sina tankar kring klokheten av detta val för sig själv, hon litade på att Ayperos visste…[Read more]

Lite krampaktigt nästan tog hon tag i vedträet och höll det i sin hand medan han funderade på vad han skulle svara. Rodnaden var tydlig på hans kinder, även om han gav ifrån sig ett litet generat skratt åt hennes kommentar. Han lade vedträet bland de andra – inte kanske lika prydligt som hon gjort förstås – men nästan rakt – för att med samma ha…[Read more]

Förvirrat stannade vätten upp. Låter perfekt? Det hela hade ju varit ett skämt – alla förstod väl det? Men ändå så verkade dvärgen babbla på. Hon var tvungen att rynka något på ögonbrynen och fokusera för att ens följa med på alla ord som lämnade hennes läppar.

“Llwyd” hälsade hon tillbaka till slut, nästan lite tafatt som om hon inte riktigt va…[Read more]

Något glansig var hennes blick fortfarande där den vilade på Elbereth där de satt, försiktigt hade hennes hand rört sig mot hennes och hon höll den milt. Det var ovanligt för Ninurith att vara tyst, men trots det verkade orden fattas henne nu.  En blandning av sorg, men även ilska som brusade upp inom henne. Allt som hon försökte att maskera med…[Read more]

“Det låter perfekt!” Svarade Gwyn enkelt och log åt Llwyd. “Min grej först, sedan din! Tyvärr vet jag inte exakt vart jag är på väg, men jag tror att arkivet har en hel del svar åt mig. Jag behöver bara lämna lite grejer hemma och hämta lite andra, så kan vi sedan bege oss. Jag skulle väl tro att min grej är klar om några veckor, så kan vi göra…[Read more]

Ett litet tag hade hon hoppats på att när dvärgen äntligen hade uppfattat vad det var för märke att hon skulle komma med på ett enkelt sätt och nickade entusiastisk när hon började berätta att hon kände igen märket. Däremot dröjde det inte allt för länge innan hennes ögonbryn drog ihop sig och flera rynkor dök upp i hennes panna.

“Ett tredj…[Read more]

Även han började vara medveten om faran de befann sig i. Kanske var det i slutändan det som skulle ta kål på honom – oförmågan att planera framåt. Med sin tunnelvision hade hans enda mål varit att nå Neila och hjälpa henne. Han hade inte lagt någon tanke på vad som skulle hända efter det. Här var de nu, och han hade ingen annan plan än att “det no…[Read more]

Omedveten om att det han gjort var något speciellt, ja åtminstone inte något annat än för han själv, låg han där och kände sig allmänt svag. Ja för honom var det ju en milstolpe, en faktiskt välgjord besvärjelse som läkt de mesta av Neilas skador. En lättnad sköljde över honom då han hörde hennes röst, även om han var något utmattad där han halv…[Read more]

Elbereth insåg i just den stunden att hennes vän kanske inte ens hade vetat om att Elbereth varit sjuk, inte ens nu flera år in i sjukdomen och hennes nyliga tillfrisknad. “Käraste,” Började hon och klev nära nog för att kunna hålla en öm hand mot sin väns kind, men med tillräckligt avstånd för att Ninurith inte skulle behöva böja huvudet för kr…[Read more]

Gwyn smällde sig på pannan och skrattade till när vätten förtydligade vad hon menade. “Det var DET du menade! Jag trodde du bara ville skryta om ditt smycke. Nu går allting ihop!” Hon flinade till och skakade lätt på huvudet. “Jag kommer såklart inte följa med, jag är på tok för upptagen, men jag beundrar ert arbete. Ni gör säkert en hel del got…[Read more]

Asgeir nickade uppmuntrande, lite imponerad över Ylvas ord. Så talade en sann kaldrländare, med ära och mening, med sanning.
‘En sann kamrat.’ konstaterade den unge prinsen, och sneglade mot Villi, kanske var han lite avundsjuk över bandet hon och Villi har, även om han förstod att det var ett flykigt band.
‘Alla skulle vilja ha en i sitt liv so…[Read more]

Paladinen andades tungt och snabbt över sin ilska, redo att attackera den som hade skadat Neila. Kanske inte den lugna bild man hade av paladinkrigare, men han var ju heller inte den traditionella sorten som hade full balans och harmoni i sig. Då kvinnan ställde sig mellan dem såg han på henne med en intensiv varnande blick, kanske något de skull…[Read more]

Ayperos mörka ögon fortsatte betrakta henne, tog in hennes känslor och kontrollerade sina egna. Det var bra att se att trots den delade oron och ilskan de kände över Nenyas försvinnande så kunde de båda hålla huvudet kallt. Tänka på nästa steg.
‘Du har så klart rätt, min kära.’ svarade Ayperos tankfullt. ‘Och jag tror jag vet exakt vart vi ska ri…[Read more]