Kanske kunde hon inte spelet lika väl som hon trodde, men likväl irriterade det henne att Nenya tvingat henne att lägga sina kort på bordet, bara för att sen få sina frågor bortviftade som om de inte vore mer än irriterande flugor kring ett fruktfat.

Men utåt sett så log hon förstås bara ursäktande och böjde artigt på huvudet, fortsatte spel…[Read more]

Felaërn var helt omedveten om hur han uppfattades av de omkring sig, att hans samlade yttre kunde väcka frustration. Han var som han var, helt enkelt. Hennes förslag om skogen förvånade honom något, som om han inte förväntat sig att det fanns skog där eller att hon någonsin skulle vilja lämna denna gudsförbannade håla.

‘Verkligen?’ frågade han.…[Read more]

Asgeir hade nog gissat att Ylva inte skulle tacka nej till dansutmaningen, och vad var skadan då det spred mycket glädje i salen? Relativt bra klarade han sig utan att sparka till muggar och annat, men lite spill hörde ju till då man dansade på ett kaldrländskt bord. Musiken blev mer intensiv ju längre denna inledande dans pågick, och snart s…[Read more]

Vätten tycktes lite road av hans svar och uppsyn, och lutade armbågen mot baren och huvudet mot sin hand medan hon betraktade honom.
‘Stanna för ett stop hinner man väl alltid med?’ konstaterade hon lite roat åt hans dryck.
‘Men inte ett bad? Det känns som om prioriteringarna var lite missplacerade där.’ retades hon.
‘Eller kanske det var ett st…[Read more]

Taktkänsla, det var något som Ranghildr inte hade. Däremot verkade hennes känsla och glädje sprida sig genom salen till den önskade effekten. Kroppen var svårare att få att lyda henne än vad den varit innan hennes nuvarande skador, men det var inget som hon visade utåt.  Även om hon bad åt Gudarna att musiken snart skulle tystna.

Äve…[Read more]

Hans svar kom som en förvåning. Hon hade väntat sig ett hånskratt och bojor av järn, men han verkade nästan avslappnad när han manade på sina män att gå i förväg. Hur enkelt skulle hon inte kunna hugga honom i ryggen? Trodde han att hennes egen heder skulle sätta stopp för det..? Visste hon själv ens svaret längre? Hon var inte säker, men hon…[Read more]

Ithia såg lite eftertänksamt efter Amalyn då hon skyndade iväg, och sedan på Sera. En liten axelryckning gav hon den andra unga kvinnan.
‘Vi får väl se om hon dyker upp, kanske jag skrämde bort henne? Jag försökte bara vara trevlig, hon verkar inte ha det så lätt här, och vi vet båda hur det är att vara ny och konstig här. Nå… konstigare.’ de…[Read more]

Innan Sera hann säga något mer, verkade det som om kvinnan hade försvunnit och hon ryckte på axlarna för att lägga sin arm kring Ithias axlar.

“Se så, upp med hakan! Du ser ut som en rädd hare vid min sida just nu.” påpekade Sera med en liten suck för att sedan låta blicken vandra mot Amelyn som rörde sig bort ifrån dem för att försöka dölja…[Read more]

På en hög barstol intill den smutshåriga alven satt en munter figur med ett stop som såg allt för stort ut i dennes händer. Stopet i sig var väl inte så stort, men figuren var inte speciellt lång även om denne nu var i ögonhöjd med alven som precis anlänt. Något ovanligt satt en kvinnlig vätte där, med vårgrön hy, klara gulbruna ögon som tog in a…[Read more]

Ithia hade precis tänkt svara då en bekant närvaro rörde vid henne och fångade hennes uppmärksamhet. Det var uppenbart att både den nya kvinnan och Ithia var från samma härkomst, även om dom på sina sätt var som natt och dag med hårfärgen. Ithia log lite snett, även om hon var bekväm kring Sera var det alltid en märklig känsla att vara där med…[Read more]

Det dröjde inte långt innan en hand lade sig på Ithias hand och om hon skulle vända sig om var det en lång kvinna, ett huvud längre än de flesta män till och med. Vackert mörkt hår som böljade sig kring ansiktet och klarblåa ögonen som var svåra att missa. En lekfull, glad och obekymrad känsla låg över kvinnan. Ett litet skratt lämnade de rosen…[Read more]

Asgeir flinade lite över Ylvas sätt att tala till hans mor. Ja de hade nog båda vassa tungor, en viss likhet där – åtminstone då Ranghildr var på humör för sådant. Han skulle ändå tro att de två kunde komma överens, och att Ylva genom att lära känna drottningen lite kunde få det hon önskade sig – gården hon nämnt att hon drömde om då de tal…[Read more]

Livet var som vanligt i Caras Idhrenin, denna tid på året var det dessutom blåsigt och kallt då skolan befann sig omringad av vatten i Nírsjön. Karm var inte direkt den kallaste platsen i världen, men många gånger kunde Caras Idhrenin kännas som den mest regniga och blåsiga stället. Nu hade dock en frostbiten kyla lagt sig över skolan, all…[Read more]

Ett litet höjt ögonbryn fanns där i sköldmöns ärriga ansikte åt sin ena sons kommentar. Munter? Inte var hon så omunter så han hade behövt kommentera det så öppet. Blicken drogs långsamt mot Eirik, för att försöka få någon bekräftelse ifrån honom i frågan.  Till slut ryckte hon på axlarna åt det hela för att klappa hennes son Asgeir på axeln…[Read more]

“Kanske det vore en god idé. Nu när min riddare i skinande rustning erbjuder sitt sällskap och möjlighet att skydda en stackars man som mig själv.” sa han med ett svagt leende. Kanske det hade låtit som glåpord eller liknande i andras öron men för Kedath var det en vardag med kvinnor som var starkare än honom. En kort blick kastade han mot männe…[Read more]

Asgeir log bara muntert åt Ylvas pik.
‘Vad annat än en komplimang kunde det vara, ett hedrande för din yrkesskicklighet, precis som er plats här?’ undrade han med en gest över platsen där de satt, där de hade full överblick över hela salen och alla kunde se dem. Han viftade bara åt hennes anspråkslösa ord.
‘Så klart, allt vår kunnande är e…[Read more]

Midvinterblot, Ranghildr hade alltid varit förtjust i det. Inte själva blotet i sig, men hur hela familjen alltid var samlad och stämningen. Men i år symboliserade det snarade när hon skulle bli ensam igen och innerst inne kliade det i fingrarna att vara kvar i högsätet själv. Som någon trött regent med en för stor bak. Precis som konung Iki…[Read more]

Asgeir Ulfhedna hade alltid funnit midvinterblotet en trevlig och nostalgisk fest. Från barndomen mindes han det mest som en intim fest med sin familj i den lilla stugan han vuxit upp med, trots allt hade Kaldralnds och Frostheims före detta ledare alltid hållit firandet i Sätet exklusivt för de jarlarna och deras familjer, snarare än att göra…[Read more]

Felaërn var nästan lika förvånad själv, trots allt hade Almithara en förmåga att få alla att tro att hon var oövervinnerlig. Men han hade fått in rätt träff vid rätt tillfälle, det kunde lika väl varit hon som vunnit denna då det varit så jämnt. De flesta andra hade kanske flinat brett i skadeglädje och gnuggat vinsten i motståndarens ansi…[Read more]