Asgeir studerade vapnet uppskattande som han fick av Ylva, och gav henne på samma gång ett charmigt leende. Lite frågande betraktade han den rödhåriga figuren, men ryckte på axlarna över hans ord. Var det sagt att han skulle med kunde det knappast skada, speciellt inte efter vad de sett honom göra med Ranghildr. Kanske skulle hans förmågo…[Read more]

När de väl var framme vid ruinerna och underlaget var lite fastare än den mjuka sanden, släppte hon taget om fotleden på Sera och satte sig på en stor kvadratisk sten som en gång varit del av byggnaden de skuggades av. Hon böjde sig framåt och studerade Sera noga när hon presenterade sig, svärdet lutande mot stenen och händerna slutna i varandra.…[Read more]

“Eller hur, gott, vem hade kunnat tro!” Ambrosina nickade. “Det är troll!” Hon tog sig en tugga till och log stolt åt Nenya. “Det enda som krävs är att man kokar och torkar köttet ordentligt innan man steker det. Det hjälper också om de inte känner någon rädsla innan de dör. Lite som rådjur.” Hon slickade sig om fingrarna. Hon reste sig upp och…[Read more]

‘Demonernas fader?’ frågade han fundersamt för sig själv, alverna hade inte den synen på demonerna direkt, det fanns många mäktiga demoner nämnda vid namn snarare. Att de fanns, det var en självklarhet, men kanske hon visste något han inte gjorde. Han la demonerna bakom sig då han såg hennes reaktion på hans lekfullhet.
‘Gamling?!’ utbrast han…[Read more]

Ayperos slöt sina ögon, som om han frammanade bilden i sitt sinne som Nenya pratade om. Det äldre paret Saelorian, inte det som de var ute efter, men det kunde spela till deras fördel.
‘Intressant…’ sa han, och sträckte på sig igen då han delat hennes känsla om hennes farföräldrar.
‘Så berätta för oss, Nenya, hurdana är Damerin och Sanora Saelor…[Read more]

Det hade varit spännande och intensivt att följa med, inte bara för Aenya utan för alla inblandade. Sällan man såg magiker visa upp sina förmågor mot varandra på detta vis – än en gång fick hon erkänna att det fanns en viss rädsla i respekten man kände för makterna dessa två besatt. Mörkret Bain använt i hennes tält fyllde henne med obehag, men ho…[Read more]

“Slarv hade nog med saken att göra.” Hon skrattade till och skakade på huvudet. “Jag är jarl sedan ganska nyligt och ansvarade inte för säkerheten kring din mors fångenskap, men det skulle inte förvåna mig. Turin var lite virrig ett tag där, han tog nog inte de bästa besluten varje gång.” Hon ryckte lite på axlarna och sträckte ut sin arm sedan fö…[Read more]

Agaroths kropp värkte, varje steg påminde henne om just hur mycket skada hans senaste angrepp hade gjort, men hon var fortfarande beslutsam om att tvinga fram striden i honom hellre än att avsluta det på en gång. Det var trots allt ett test, även om hon hade önskat att det var slut vid det här laget. Mest för att hon ville bearbeta känslorn…[Read more]

‘Mardrömmar beror väl på vem man frågar?’ undrade Ayperos med en skämtsam ton, medan han betraktade de två damernas tillgivenhet till varandra. Istället lät han sig sedan sätta sig ned och lyssna på vad Nenya hade att berätta.
‘Så klart…’ hummade han med en handviftning, lite tankfull kring deras nästa steg. Det fanns trots allt många vägar…[Read more]

Hennes tankar var som ilningar när hon nu sökte efter båda hennes vänner, hur mycket hon än försökte korrigera tanken logiskt till att de var döda sedan länge så greppade en ensam liten känsla fast hårt om möjligheten att de tvåtusen år som följde kriget bara varit en dröm.

Snart nog såg hon dock Aenya och hon tillät sig själv tänka till ordentli…[Read more]

“Inte vad jag vet. Kanske. Hur vet jag det?” Hon började resa sig upp när Sera hade släckt törsten och tog sedan tag i hennes fotled med hennes fria hand, den som inte släpade på svärdet, och började dra Sera bakom sig i sanden, i riktningen Sera hade gått i. I den riktningen fanns det något, det visste Dottir.

“Fortsätt vila, men jag behöver få…[Read more]

Sloan var fokuserad på att ta några klunkar och noterade inte riktigt Vingas drömmande, själv var han inte så inne på att stanna kvar i gamla tankar och funderingar då de mest var smärtsamma. Då han var klar skruvade han på korken och gömde fickpluntan, då den kunde komma till nytta lite senare. Han nickade lite åt Vingas håll då hon gav stöd f…[Read more]

Synen av att mörkret kunde bekämpas av virveln var glädjande och hon log för sig själv medan hon slöt sina ögon för ett ögonblick och fokuserade på att expandera virveln ytterligare och samtidigt använda vinden för att försöka höra honom. Det var inte förrän hon kände doften av bränt gräs som hon öppnade ögonen igen och möttes då av en syn a…[Read more]

Dottir lutade på huvudet och betraktade henne där hon ganska ynkligt låg och vädjade om vatten. Det kändes som ett ganska otrevligt svar på en så intressant introduktion som Dottir hade gjort, men Sera såg också ganska illa däran ut så det gick inte att klandra henne för sin otålighet. Dottir böjde sig sedan ner på knä över Sera, ena foten på ena…[Read more]

“Åtrå är jag inte så bekant med. Jag är betydligt mer bekant med att vara osynlig.” Hon log åt Nenya. Hon hade kunnat nämna att hon föredrog just det, att vara anonym, i bakgrunden, det tillät henne att jobba mer med hennes konst och ägna mer tid åt sina tankar. Två saker hon verkligen trivdes med. När hon fick svar om hungern kom hon på hur hungr…[Read more]

Agaroth studerade förändringarna hos Bain och även om hon inte visste mycket om honom började hon förstå honom bättre. Åtminstone inbillade hon sig det. Hon såg sig om och bevakade det spridande mörkret omkring henne och lyfte sedan upp båda benen för att sätta sig i luften med benen sina i kors, svävande på plats för att minska träffytan och f…[Read more]

‘Armbågar är nog det minsta du behöver oroa dig över, kära bror.’ sa hon och klappade honom på armen lätt, ja kanske det var något av en lek och ett spel än, men det kändes bra att ha någon att retas snarare än att alltid vara den stora ledaren för upproret. Men hon fick anta en mer seriös min då Agaroth och Bain gjorde sig redo, och hon ställd…[Read more]

‘Det beror väl på hur fatal förlusten blir?’ kontrade konungen roat. ‘Även den mest stolte måste erkänna sin förlust, ifall den är uppenbar.’ stilla och stadigt stod han, för att låta sin blick följa hennes hand så ögonen nästan gick i kors då hon tog lövet från honom.
‘Åh nej, tänk om rikets medborgare skulle få se deras ledare med löv i hå…[Read more]

Caspian såg lite ställd ut över kommentaren, visst hade han väl delat bädd med damer då och då, men det var väl inget man diskuterade således? Så han gav ett litet ansträngt skrockande till svar över hennes lekfulla ord, och kände sig lyckligt lottad över att inte behöva gå in i detalj då hon kysste honom istället, en kyss han besvarade. Den mj…[Read more]