“Inte? Du tänker inte be och böna inför Lloth?” frågade han och såg mot handen som smälte in i mörkret och rynkade lite på näsan. Det var inte svårt att känna att det var något mörkt med det – en förbannelse? Nej, inte något sådant…  Han snörpte på munnen något och funderade över namnet. Visst var det väl bekant?  Eller kanske det snarare var…[Read more]

En hälsning på, det som de här uppe såg som det mörka språket, var inte direkt något som han trodde sig stöta på. Skrämde honom snarare, men det var något med hennes sätt som gjorde att han avvaktade sin attack. Trots allt var de båda i månljuset nu, inte direkt mörkeralvernas essä. Att så tydligt lämna sin trygghet och den slöja mörker som…[Read more]

Andetagen som nästan hackade sig ur häxan fick Nenya att le. Hon hade alltid förstås tyckt om att leka med elden – speciellt när hon var nära att bränna sig på den. Men det var alltid intressant att se hur långt hon kunde gå innan det väl behärskade rasade och gav in. Den kalla stenytan fick hennes hy att knottra sig. Närheten som var så berusande…[Read more]

Det desperata skriket som lite ekade kring stenarna omkring dem fick Tath’nel att le något bredare. Kanske något lite mer ungdomligt bakom hans fasad av allvarligheter. Frågan som ynglingen ställde fick honom att spänna sig – ett ämne som han själv lite hade undvikit. Mest för att han var rädd för svaret. Mycket hade ändrats och var han egentligen…[Read more]

Förstås fanns det något där i vad hon sa – den kittlande känslan när man tog ett steg utanför det trygga hemmet. Tanken på målet som inte fanns. Fötterna som ledde henne snarare än huvudet. Som vanligt verkade hon försvinna lite i sina egna tankar och vaknade inte förrän den absurda idén att blanda in Alienna och Aenya. Det fick henne att rynk…[Read more]

Tussie berättade allt hon visste om Iselem, vilket i och för sig inte var mycket.  Nära till noll, för att vara helt ärlig. Men när hon berättade om det målade hon upp det med sina händer med nästan förstora gester för den lilla kropp hon hade.

Sand överallt, både varm och kall när de små fötterna sjönk ner i den.  Solen gassade och var kan…[Read more]

De två andra alvernas jargong fick henne att både himla med ögonen och skratta glatt medan hon nöjt simmade omkring i det behagliga vattnet. Precis vad hon behövde för att få musklerna att slappna av något efter den besvärliga tiden i fängelset. Efter att ha blivit förändrade till fåglar, och allt annat galet de varit med om de senaste daga…[Read more]

Felaërn tillät sig ett litet allvarsamt leende mot Almathira över hennes ord, som om hon förväntat sig att han skulle visat motstånd mot hennes planer.
‘Människorna är de riktiga fienderna. Om några av oss måste dö för en bättre framtid dör de som hjältar för sitt folk.’ han var ju redan radikaliserad i sitt tänk i och med sin tid med Nela’thaënas…[Read more]

Sarethna visade sin dotter att hon hört henne med en nickning. Hon skulle nog också behöva samla sina krafter, även om det betydde att någon behövde dö för det. Inte för att hon hade så stora samvetskval, hon var ändå en vampyr från en adelsfamilj och hade rätt stora förutsättningar för att anse sig överlägsen de flesta. Ändå fyllde pojkens märkl…[Read more]

‘Du har så klart rätt, vi måste hålla tankarna känslokalla och objektiva till vad som är realistiskt då vi väl finner henne.’ sa Ayperos och suckade lite, ett dystert samtalsämne.
‘Vår vision för framtiden, för världen, är viktigare än någon enskild individ, hur kär den än är, till och med om det är Nenya.’ de behövde så klart stålsätta sig f…[Read more]

Förvirrad och kanske lite förvånat, skrattade hon lätt över vad vännen sa för att skaka på huvudet åt allting. Egentligen var väl situationen inte så onormal – men hon hade lite isolerat sig från sådana här händelser innan så det kändes märkligt och främmande för henne.

“Mig?” skrattade hon vidare för att rycka lätt på axlarna över förslaget…[Read more]

Orden som Bain viskade mot honom, och sättet som Bain och Alienna lekte som unga alver gjorde att det stack till i hjärtat. Tath’nel var inte direkt beredd på att någon skulle dra ner honom, vilket gjorde att han kom hostandes upp till ytan. Utan någon större svårigheter lät han en av grenarna greppa tag i Bains fötter som drog upp honom så att B…[Read more]

Ännu ett litet pip – som om det kittlade – lämnade Nenyas läppar över hennes varma beröringar och hur hon drog henne närmare sig. Lite irriterat slog hon lite lekfullt till på axeln för att sträcka ut tungan. Trots allt tyckte hon inte om när sådant lämnade hennes läppar – det kändes så banalt, och så under henne på något vis. Speciellt inte nå…[Read more]

Felaërn som varit så fokuserad på sin egna strid hade inte märkt den strid Almithara kämpade på samma gång. Men hon hade ju gång på gång bevisat att hon klarade sig själv mer än väl. Inte helt medveten om vad som analkades, vilken roll han spelade i Almitharas plan. Där och då följde han bara order.

Då hon var vid hans sida igen nickade han, som…[Read more]

Aliennas långa ljusa hår var som ljust sjögräs på vattenytan då hennes huvud kom ovan ytan igen i det behagligt varma vattnet. Nu hade det redan en mer naturlig ljus färg än den smutsiga färg det blivit i fångenskapen.

‘Virvelvind kan du vara själv Tath’nel! Hoppa i nu ni två och sluta gapa där!’ sa hon högt åt de två där de stod på fast yta än,…[Read more]

Alltid lika obehagligt att höra den äldre alvens röst i sitt sinne – även om det inte var första gången. Men man kände sig alltid så blottad och hade en tendens att riva upp sår som precis hade läkt. En kort nick mot honom som tack, för att se ner på den ljusa huden som nu syntes. Det kändes så bekant men också fel. Han svarade bara lite lätt humm…[Read more]

Arand var också ärligt förvånad, men en färd ut i det öppna skulle ge dem lite möjlighet att samtala och fundera på vad nästa steg i denna galenskap var. Han verkade inte speciellt bekymrad över de odöda, även om han nog tog allt vad gällde monster allvarligt.
‘Något roligare…’ fnös Arand lite sarkastiskt road över Maeves inställning til…[Read more]

Gera var nog den enda kvinnan förutom Ranghildrs make som kunde ta Ranghildrs utbristande så lättsamt. Hon log bara, klappade drottningen lätt på kinden innan hon släppte taget och ställde sig sedan ett steg ifrån henne så de båda kunde se på riddaren i sin skinande rustning.
‘Se, han knäböjer till och med. Vi har med en ovanligt belevad och…[Read more]

‘Ja, hurra!’ skrattade brinken entusiastiskt och skålade med de två nyblivna resekumpanerna.
‘Skål för vår resa!’ sa han och tömde stopet för att slå ned det i bordet.
‘Och Iselem, bland ökenalver säger du? Vad är det för något, jag har inte hört om ökenalver förr?’ frågade brinken nyfiket, och såg entusiastiskt från Lia till Tussie.