Som vanligt brukade Ranghildr röra sig på morgonkvisten. Ett perfekt tillfälle för att slippa undan både plikter och folk. Fast inte idag tycktes det. En liten suck lämnade hennes läppar. Fast kanske var det lika bra att inte vara ensam med sina oroliga tankar. Alla i hennes familj var utanför Frostheim nu – och hon en rastlös krigare kvar att…[Read more]

En varm rodnad fanns på Tokus kinder. Som om hon precis hade hittat dilemmat där hon var i. Men kanske hade hon till slut insett att trots allt damm, smuts och enkla kläder… var det kanske just sällskapet som gjorde livet värt att leva. Frågan var om hon hade förstått det sent nog.

“Tillbaka till gamla dar, antar jag. Men ja. En liten guldkan…[Read more]

Gerdas blick studerade honom nyfiket, de flesta brukade reagera på hennes närvaro på något vis men denna… ja, drake… verkade ha ett hårt skal. Men att ha en mäktig krigare som han allierad som han på sin sida vore en bra sak, en bra sak för Frostheim och en bra sak i gudarnas ögon.
‘Jag är säker på att kungafamiljen Ulfhedna är mer än villi…[Read more]

Väl på marken i sin rätta skepnad igen lät Tath’nel borsta av sina kläder och rätta till sitt hår. För att sedan hjälpa Alienna få bort någon gren ifrån sitt hår. Inte svårt att se hans ömhet mot alvinnan där. För att sedan vända en kort blick mot Bain, ett hastigt och vänligt leende. Kanske till och med lite roat.

“Tack för presentationen, Bai…[Read more]

Mörkrädd var förstås inte Nenya, men en fin dam som hon trots allt var, kunde hon inte rå för att rynka lite på näsan över den hemliga gången. Nästan på tår gick hon genom de underjordiska gångarna som nästintill var som kloaker. Lika illaluktande åtminstone. Fastän lite nyfiken ändå, trots allt var det sällan hon såg allt för många nya platse…[Read more]

De mörka ögonen som så många vek undan för betraktade henne, visst var de farliga, men det fanns något ömt i hur hans ansikte formade sig där och då när han såg på henne – något som verkade bli kvar efter deras stund.
‘Om bara den stunden vore nu. Jag kan knappt vänta.’ sa han, och om han hade väntat. Det kändes som om hans livsverk och vi…[Read more]

Ayperos nickade över parallelen hon drog, imponerad över att hon kände det, och avslutade sitt insugande av kraften nästan lite skyldigt. Men ändå inte. Av kraftens effekt såg han yngre ut, friskare ut, även om han för det mesta såg rätt tidlös ut.
‘Ja, du har rätt.’ höll han med, inte något han direkt tänkt på då allt det där gällande energiern…[Read more]

Ayperos nickade över hennes beskrivning.
‘Ja, bra, gräv djupare. Död… lidande, koncentrerat. Vi kan använda det, för att göra oss starkare. Dra åt dig känslorna, låt kraften inom dig fyllas av känslorna du känner. Inte märkligt dessa energier, så många liv som släcktes den dagen. Det lämnar spår, även om skeptikerna i Caras Idhrenin förnekar…[Read more]

Nyfiken över den berättelsen höjde hon ett ögonbryn, men pressade honom inte till att berätta mer om han ville hålla det för sig själv. Möten med gudar var inte att ta lättsamt, och deras syften svåra att tyda rätt.
‘Heder och vänner.’ konstaterade hon, det hade hon kunnat gissa sig till men det var ändå intressant. Nog fanns det de som stred för…[Read more]

‘Åh ja, men mest i andevärlden.’ förklarade hon simpelt – som om det inte var ett påstående som skulle få folk att se snett på henne, vilket så klart var lika riktigt som den fysiska världen för de som levde i båda världarna som hon. Men hon såg lite finurlig ut samtidigt.
‘Men en av gudarna har rört sig bland oss på senare tid, i rollen som en…[Read more]

Roat skakade Ninurith på huvudet. Inte en omöjlighet i för sig. För att sedan sätta sig ner på en liten stubbe som var formad som en vacker bänk där i närheten. Över frågan lät hon blicken vandra över alverna som passerade de.

“Nå, ingen utav kvinnorna och barnen i alla fall.” sa hon med ett roat flin för att sedan klia sig lite på sin haka me…[Read more]

Völvan såg lite finurlig ut, som om hon visste något han inte visste. Men hon var nyfiken också på denna främmande man med sina hemligheter och för Kaldrland märkliga utseende och utstyrsel. Hans rustning hade definitivt en historia, och hade inte varit billig. Men sådana värdsliga saker, så som om han var av adlig börd eller något annat intres…[Read more]

Gerda betraktade honom, ögon som sa något liknande som hans. En uråldrig styrka och kunskap, men den kom snarare inifrån som om hennes själ var äldre än hennes kropp – eller kanske en gåva från gudarna om man trodde på sådana saker. Ett litet leende väcktes på hennes läppar då hon nickade över hans förslag, ett leende som fick hennes tidigare…[Read more]

Precis som hon gissade höll han på att elda upp sig sekunden hon talade på sitt retsamma vis, fortfarande sjudande men för tillfället avväpnad av hennes tekok och handgest. Hans fot stampade i golvet i en hetsig takt, hans armar låg i kors över den breda bröstkorgen.

‘Så, det är sant? Du kallar honom vid förnamn. En människa.’ tanken var osannoli…[Read more]

Zanas närvaro verkade fylla hennes lilla skjul. Orolig var han, vilket resulterade i ilska och frustration på grund av hans oro. Som om han krävde att hon skulle veta bättre än att hamna i trubbel. Snabbt var han vid hennes sida, nere på en ranglig pall som knarrade under hans tyngd, förvånad över att hon inte var så döende som ryktena påstod.
‘A…[Read more]

Tur var det att Gerda varnat gardet, så de var förberedda i tid för att ta emot det främmande skeppet och hjälpa dem surra fast vid piren. Det blev ett himla liv, med stadens väktare som skulle söka genom skeppet och förhöra kaptenen – kanske förståeligt i krigstider – men de vågade inte störa völvan som tog emot Fredryl. Geras  gulgröna ögon…[Read more]

Sarethna hummade lite över dotterns märkliga svar, och hon hade ju så klart märkt att hennes energi var låg – som vilken moder som helst skulle göra.
‘Nej, alverna behandlar de som smuts och ohyra, få av dem får någonsin chansen att utveckla sina magiska kompetenser även om de hade potential. En död alv skulle ingen sakna, och jag kan också behö…[Read more]

Arand lyssnade på Bodils förklaringar om Turin, inget som direkt övertygade honom – men han hade ju en butter och personlig inställning från början och skulle knappast vara den som skulle se Turins goda sidor även om de visades framför hans näsa. Istället gav han ifrån sig ett buttert hummande, som betydde att det var dags för mat och dryck. Vad…[Read more]