Ranghildr stannade upp när Fredryls ord nådde henne, den kalla luften bet svagt mot hennes kinder när hon sakta vände sig om. Hennes blick var vaksam, men det låg också en antydan till lekfullhet i dem, som om hon vägde hans ord med en blandning av nyfikenhet och förundran.
“En örn som försöker vara en korp…” upprepade hon med en låg, nästan me…[Read more]
Caspian stod kvar, högtidlig och stilla, men hans grepp om svärdets fäste hårdnade. Garnisonsmästarens ord ekade genom torget, starka och självsäkra, och fick publiken att mullra av reaktioner som på samma sätt ekade i hans sinne. Skratt, visslingar och ett par rop fyllde luften, och allt detta drunknade i Caspians öron. Publiken gled långsamt…[Read more]
Staden, Narelitha, låg med sina korallhus och slingrande gränder var ett mästerverk både ifrån Me’erisa och alviskt hantverk. Som en glimrande juvel vid mynningen av floden Ellendrí. Floden svepte sig genom Nela’thaënas skogar som en silverorm innan den nådde Narelitha och delade sig i hundratals små kanaler, som mynnade ut i det djupa havet.…[Read more]
Asgeir drog in den kalla, friska luften djupt i lungorna och lät den bränna som is och eld på sin färd genom kroppen. Han sträckte på sig i sadeln, lät axlarna rulla lite under den tunga manteln och sneglade på Ylva. Hon hade stannat, hästen stod orörlig i snön och hon såg sig omkring med ett smittsamt leende på läpparna. Ett leende som verkade,…[Read more]
Alla dessa rykten tycktes virra omkring de två som stod där. Caspian hade väl hört något ord här och där, men inte lagt så mycket uppmärksamhet på det – upptagen av sin egna värld som han var. Men då garnisonmästaren svarade tystnade orden, och det blev allt mer spänt omkring dem. Att vissa såg honom som ett tecken på eventuell räddning för de…[Read more]
Det hade gått några dagar sedan paladinen Caspian Astor anlänt till staden Iserion och träffat alven Neila, vars öde slagit honom orimligt starkt. Eller så kanske det var för att hon var en vacker alv. Han var förvirrad av känslor han inte tidigare brytt sig om – omtanke för andra, för någon annan än sig själv. Han hade alltid varit självupptagen…[Read more]
Sarethna betraktade sin brorsdotter med skärpt blick, hennes självlysande ögon borrade sig in i Nenayas som om hon försökte finna sanningen där, trots det tomma och förvirrade uttrycket, trots de ord som Athanishka yttrade som hon inte trodde en sekund på. Hennes läppar drogs ihop till en smal linje av irritation, men också beslutsamhet. De skulle…[Read more]
Ninurith lutade sig tillbaka mot den svala stenväggen och drog fingrarna genom det ångande vattnet i varmkällan framför sig. Hennes röst ekade mjukt i grottan när hon svarade, ett leende spelade på läpparna.
“Precis lika envisa och vresiga som alltid. Men också fulla av överraskningar. De utmanade mig på stenstapling, tro det eller ej. Och när…[Read more]
Blicken till Tath’nel följde den stilla rörelsen av Aliennas hand när hon lade den på hans egna. Den oväntade gesten av värme drog honom ur sina tankar, en skarp kontrast till den inre storm han annars försökte hålla dold. De fragment av minnen som hennes beröring förmedlade, kändes som en tröst han inte hade insett att han behövde. Det m…[Read more]
Rätterna serverades en efter en, kompletterat med goda drycker från det enorma alviska riket. Atmosfären var trevlig, något av en kontrast till de allvarliga samtalsämnen de hade. På samma vis kunde det vara svårt att tänka att de för bara några timmar sedan så gott som varit på flykt, och nu här i elitens kärna i en av de finaste restaurangern…[Read more]
Gera betraktade Fredryl med en lätt höjning av sitt ena ögonbryn när han nämnde hennes namn. Hans ord var artiga, men hans blick hade en eld som antydde att han inte var en man att tas lätt på. Hon log svagt, nästan roat, när Ranghildr gjorde sin anmärkning om hennes titel och nickade långsamt.
‘Fröken Gerda, minsann,’ sa hon lågt för sig sj…[Read more]
Ett roat leende fanns på Ranghildrs läppar över det etikett som fanns där hos den främmade mannen, och hur han kallade Gerda för fröken. Aldrig hade hon hört det förr på sin kusin. Som nästan alltid hade varit så gammal och fylld av mysterium. När hon lät blicken vandra mot hans ögon noterade hon elden, även om hon inte riktigt var så säker på ord…[Read more]
Tath’nels långa och smala fingrar lekte tankfullt med kanten på vinglaset, och de gråa ögonen stirrade tomt ut över bordet. Orden ifrån Alienna och Bains underliggande frustration var något han hörde och kände, men de fastnade inte riktigt. Han hörde vad de sa, men i sitt sinne var han långt borta, i minnenas dimma. Ord som ekade hat, ilska och…[Read more]
Orden ifrån hennes moster förvirrade henne – döda sina föräldrar? När var det…. varför? Själva syftet och dådet i sig verkade vara som bortblåst i Nenyas huvud och hon rynkade lätt på ögonbrynen. För att disträ stryka en hand över Athanishkas kind medan blicken vandrade mot sina släktingar. Något tomt i blicken, som om hon försökte att pussla…[Read more]
‘Du har ett nytt och ungdomligt perspektiv, jämfört med mig som är uppvuxen i denna roll, och Tath’nel som varit med sedan riket grundades, därför lägger jag stort värde på hur du ser saker och ting.’ erkände Alienna, som mötte Bains blick, tankfull om hur hon skulle svara därefter. Sanningen var ju att det var svårt att tänka sig världen ur e…[Read more]
‘Lite för mycket, kanske…’ erkände Arand som svar till Maeves ord.
Arand reste sig långsamt med Maeves hjälp, halkade i processen med en svordom, innan han kom upp, hans ben svaga och darrande efter den ansträngande användningen av magi, snarare än den fysiska ansträngningen att slåss mot dessa varelser med vapen och alla muskler han hade. Ha…[Read more]
( tråden fortsätter här: https://talanrien.com/forums/topic/kidnappad/page/5/#post-20328 )
Arand som rest sig och fått tillbaka sin hållning efter den våldsamma kampen tillsammans med Maeve såg på det hela som om tiden saktat ned, varje ögonblick insvept i ljudet av metall mot dött kött, vrål som ekade genom snön, och lukten av bränt kött när eld fick fyr på någon av de odöda nu då männen äntligen fattat galoppen och börjat göra som ha…[Read more]
Ayperos lät ett roat leende spela över sina läppar när han hörde Isras ord. Skuggan av ett mörkt skratt vibrerade i hans bröst. Hon hade lärt sig mycket i hans fiendes stad Dar Zakhar – diskretion, tålamod, intriger, skuggor och mörker och den kattliknande smidigheten som kom med att jaga i skuggorna. Han lutade sig tillbaka mot sätet i vagnen, be…[Read more]
Salim stod kvar, stadig som en klippa, men stormen i hans inre fick hans hjärta att slå hårdare. De smala ögonen rörde sig mellan Eshe och Idirath, medan hans käke knappt märkbart spändes vid Seras ord. Hennes passion var oförneklig, nästan skrämmande. Så mycket av hennes föräldrar fanns där, så mycket eld och envishet. Men det var hennes ord om j…[Read more]