Drottningen log bara lätt åt utbytet mellan Villi och Ylva, kanske lite roat och drömmandes om ungdomens dagar själv. Däremot blev hon förvånad över Ylvas milda gest mot henne. Så pass förvånad att hon inte kom på sig själv att ha stirrat på sin hand en lång tid efteråt. Hon vaknade ur sin förlamning någon sekund senare för att hinna se Eiriks ku…[Read more]

Det fanns ett nöjt leende på Ranghildrs läppar, längtandes efter att få slå till den store klumpedunsen som dök upp på deras midvinterblot i krigsmundering. Fast hon var å andra sidan inte lika irriterad som Asgeir, för hon visste att hon snart kunde drämma till mannen för hans sätt. Ett roat leende fanns på läpparna när hon lät blicken vandra m…[Read more]

Ett svagt leende, som verkade finnas på Nenyas läppar allt för ofta, fanns där nu med. Hon lade sina händer på Isras kinder för att smeka dem milt och luta sig fram för att retsamt placera en kyss på hennes nästipp och lutade sin panna mot hennes för att se in i Isras vackra ögon med sina stormiga.

“Säg inte så mycket dumt om dig själv, Isra.”…[Read more]

Lite förvånad över hennes svar, höjde han på ögonbrynen, som om han var säker på att hon skulle ångra sig. Men när hon inte tog tillbaka sina ord hummade han lätt och drog fram sin ena kniv för att se på henne.

“Så, ni vill inte ha äran att lemlästa dem?” frågade han, kanske med en nonchalant ton för att sedan le svagt. Högtidligt höjde…[Read more]

Förvånad över sina söners kamp, eller för att vara helt ärlig, var hon mest förvånad över att Eirik hade varit den som inviterade till striden. En positiv överraskning, men också lite… stressande eller skrämmande. Fast när hon fick en uppmaning att vara domare, ryckte hon lätt på axlarna med ett leende för att röra sig ut i snön likaså.

“F…[Read more]

En glimrande blick fanns hos Nenya när Aeldir talade och även om hon först trodde att allt var ett spel för att få ut mer information. Kunde hon inte riktigt rå för att finna det intressant och längtade lite att få höra mer. Något generad såg hon på Aeldir och sänkte blicken.

“Åh, för att hela historien låter romantisk och kanske skulle ge mig sj…[Read more]

Sera hade inte ens hunnit tänka på Ithias fråga innan den främmande nya vännen dök upp. Ett brett flin fanns på hennes läppar och hon dunkade till Ithia i ryggen för att sedan se mot Amelyn. En som inte hade flytt fängelset? Stackars liten. 

Utan att riktigt tänka sig för greppade hon ett bestämt tag i både Amelyns och Ithias händer för att…[Read more]

Taktkänsla, det var något som Ranghildr inte hade. Däremot verkade hennes känsla och glädje sprida sig genom salen till den önskade effekten. Kroppen var svårare att få att lyda henne än vad den varit innan hennes nuvarande skador, men det var inget som hon visade utåt.  Även om hon bad åt Gudarna att musiken snart skulle tystna.

Äve…[Read more]

Innan Sera hann säga något mer, verkade det som om kvinnan hade försvunnit och hon ryckte på axlarna för att lägga sin arm kring Ithias axlar.

“Se så, upp med hakan! Du ser ut som en rädd hare vid min sida just nu.” påpekade Sera med en liten suck för att sedan låta blicken vandra mot Amelyn som rörde sig bort ifrån dem för att försöka dölja…[Read more]

Det dröjde inte långt innan en hand lade sig på Ithias hand och om hon skulle vända sig om var det en lång kvinna, ett huvud längre än de flesta män till och med. Vackert mörkt hår som böljade sig kring ansiktet och klarblåa ögonen som var svåra att missa. En lekfull, glad och obekymrad känsla låg över kvinnan. Ett litet skratt lämnade de rosen…[Read more]

Ett litet höjt ögonbryn fanns där i sköldmöns ärriga ansikte åt sin ena sons kommentar. Munter? Inte var hon så omunter så han hade behövt kommentera det så öppet. Blicken drogs långsamt mot Eirik, för att försöka få någon bekräftelse ifrån honom i frågan.  Till slut ryckte hon på axlarna åt det hela för att klappa hennes son Asgeir på axeln…[Read more]

“Kanske det vore en god idé. Nu när min riddare i skinande rustning erbjuder sitt sällskap och möjlighet att skydda en stackars man som mig själv.” sa han med ett svagt leende. Kanske det hade låtit som glåpord eller liknande i andras öron men för Kedath var det en vardag med kvinnor som var starkare än honom. En kort blick kastade han mot männe…[Read more]

Midvinterblot, Ranghildr hade alltid varit förtjust i det. Inte själva blotet i sig, men hur hela familjen alltid var samlad och stämningen. Men i år symboliserade det snarade när hon skulle bli ensam igen och innerst inne kliade det i fingrarna att vara kvar i högsätet själv. Som någon trött regent med en för stor bak. Precis som konung Iki…[Read more]

Att han gav henne en retsam, ond gjorde att hon kände sig lite mer nöjd med sig själv. Kanske det hade funnits någon mer vänskap där hos dem nu. Trots allt hade de rest tätt intill varandra några dagar. Främlingar var de inte längre i alla fall. Och hon kunde höra hans osäkerhet där i hans röst. Inte helt säker på om hon var lättad eller sk…[Read more]

När han inte svarade henne blev Vésiva lite obekväm och kliade sig själv i nacken. Nervöst. Hon hade aldrig trivts i tystnaden och var väl en av de saker som skillde henne och Neyir åt. Hon harklade sig, då hon fortfarande inte hörde något ifrån honom på några minuter och sparkade upp lite sand med sin ena fot.

“Det… det kommer bli mörkt snart.…[Read more]

Det var allt för mycket som skedde på en gång. Det var svårt att följa alla med blicken och när Finn kände något som kröp mot hans ben, sparkade han till Faegrim lite rädd med ett kort skrik. Som om han trodde att det skulle vara en av de där… krypen. Han var trots allt glad att de hade tagit sig in i barriären igen. Allesammans, men han blev me…[Read more]

Det var rent utsagt löjligt att behöva lägga energi, pengar, tid och dessutom sina egna militär på saken. Inte i oroliga tider som dessa. Hans blick var mörk och han hann inte riktigt säga något mer innan den unga flickan gav ifrån sig ett högt nej. Det var nog inte tanken att säga det högt, för hon höll en hand lite skrämd över sin egna mun. Tro…[Read more]

Blicken till Vésiva blev ännu mer mörk och hon greppade ett hårdare tag om Quainas axel och sitt egna knä vid Wreax ord om hennes make. Ännu fler hot, men hon hade väntat sig det. Förstås var hon inte dum nog att inte lära sig av sina misstag. Hon släppte alvinnans axel och korsade sina armar framför sig med en fnysning.

“Neyir är bortom din r…[Read more]

Fortfarande förvirrat rynkade mannen på sina ögonbryn och lät sin blick kort vandra ner mot sina händer som var så delikata. Nästan som en dams. Han rörde dem lite lätt, nästan som om han inte var säker på om de skulle lyda honom efter alla månaderna… åren? Lite disträ nickade han till slut till mannens ord och verkade få en lite mer allvarlig g…[Read more]

Säg inget nu. Följ bara med. Orden var enkla att förstå men trots det var det svårt att följa det. Hennes huvud var fullt med frågor och för att vara ärlig bet hon hårt i sin tunga för att inte säga något tillbaka. För trots att hon var en kvinna som var rak på sak och sällan talade i onödan… Kunde hon inte rå för att känna en… nästan lättnad…[Read more]