Sera hade inte ens hunnit tänka på Ithias fråga innan den främmande nya vännen dök upp. Ett brett flin fanns på hennes läppar och hon dunkade till Ithia i ryggen för att sedan se mot Amelyn. En som inte hade flytt fängelset? Stackars liten. 

Utan att riktigt tänka sig för greppade hon ett bestämt tag i både Amelyns och Ithias händer för att…[Read more]

Kanske kunde hon inte spelet lika väl som hon trodde, men likväl irriterade det henne att Nenya tvingat henne att lägga sina kort på bordet, bara för att sen få sina frågor bortviftade som om de inte vore mer än irriterande flugor kring ett fruktfat.

Men utåt sett så log hon förstås bara ursäktande och böjde artigt på huvudet, fortsatte spel…[Read more]

Taktkänsla, det var något som Ranghildr inte hade. Däremot verkade hennes känsla och glädje sprida sig genom salen till den önskade effekten. Kroppen var svårare att få att lyda henne än vad den varit innan hennes nuvarande skador, men det var inget som hon visade utåt.  Även om hon bad åt Gudarna att musiken snart skulle tystna.

Äve…[Read more]

Hans svar kom som en förvåning. Hon hade väntat sig ett hånskratt och bojor av järn, men han verkade nästan avslappnad när han manade på sina män att gå i förväg. Hur enkelt skulle hon inte kunna hugga honom i ryggen? Trodde han att hennes egen heder skulle sätta stopp för det..? Visste hon själv ens svaret längre? Hon var inte säker, men hon…[Read more]

Innan Sera hann säga något mer, verkade det som om kvinnan hade försvunnit och hon ryckte på axlarna för att lägga sin arm kring Ithias axlar.

“Se så, upp med hakan! Du ser ut som en rädd hare vid min sida just nu.” påpekade Sera med en liten suck för att sedan låta blicken vandra mot Amelyn som rörde sig bort ifrån dem för att försöka dölja…[Read more]

Det dröjde inte långt innan en hand lade sig på Ithias hand och om hon skulle vända sig om var det en lång kvinna, ett huvud längre än de flesta män till och med. Vackert mörkt hår som böljade sig kring ansiktet och klarblåa ögonen som var svåra att missa. En lekfull, glad och obekymrad känsla låg över kvinnan. Ett litet skratt lämnade de rosen…[Read more]

Ett litet höjt ögonbryn fanns där i sköldmöns ärriga ansikte åt sin ena sons kommentar. Munter? Inte var hon så omunter så han hade behövt kommentera det så öppet. Blicken drogs långsamt mot Eirik, för att försöka få någon bekräftelse ifrån honom i frågan.  Till slut ryckte hon på axlarna åt det hela för att klappa hennes son Asgeir på axeln…[Read more]

“Kanske det vore en god idé. Nu när min riddare i skinande rustning erbjuder sitt sällskap och möjlighet att skydda en stackars man som mig själv.” sa han med ett svagt leende. Kanske det hade låtit som glåpord eller liknande i andras öron men för Kedath var det en vardag med kvinnor som var starkare än honom. En kort blick kastade han mot männe…[Read more]

Midvinterblot, Ranghildr hade alltid varit förtjust i det. Inte själva blotet i sig, men hur hela familjen alltid var samlad och stämningen. Men i år symboliserade det snarade när hon skulle bli ensam igen och innerst inne kliade det i fingrarna att vara kvar i högsätet själv. Som någon trött regent med en för stor bak. Precis som konung Iki…[Read more]

Att han gav henne en retsam, ond gjorde att hon kände sig lite mer nöjd med sig själv. Kanske det hade funnits någon mer vänskap där hos dem nu. Trots allt hade de rest tätt intill varandra några dagar. Främlingar var de inte längre i alla fall. Och hon kunde höra hans osäkerhet där i hans röst. Inte helt säker på om hon var lättad eller sk…[Read more]

När han inte svarade henne blev Vésiva lite obekväm och kliade sig själv i nacken. Nervöst. Hon hade aldrig trivts i tystnaden och var väl en av de saker som skillde henne och Neyir åt. Hon harklade sig, då hon fortfarande inte hörde något ifrån honom på några minuter och sparkade upp lite sand med sin ena fot.

“Det… det kommer bli mörkt snart.…[Read more]

Det var allt för mycket som skedde på en gång. Det var svårt att följa alla med blicken och när Finn kände något som kröp mot hans ben, sparkade han till Faegrim lite rädd med ett kort skrik. Som om han trodde att det skulle vara en av de där… krypen. Han var trots allt glad att de hade tagit sig in i barriären igen. Allesammans, men han blev me…[Read more]

Det var rent utsagt löjligt att behöva lägga energi, pengar, tid och dessutom sina egna militär på saken. Inte i oroliga tider som dessa. Hans blick var mörk och han hann inte riktigt säga något mer innan den unga flickan gav ifrån sig ett högt nej. Det var nog inte tanken att säga det högt, för hon höll en hand lite skrämd över sin egna mun. Tro…[Read more]

Vid Wreax ord om att inte vara bättre avlönad så brast hon ut i ett skratt, ett hjärtligt och klingande skratt som inte alls borde få komma från någon som henne. Det var nog för att få hennes ögon att tåras en aning, som om hon fann något särskilt roande, något som kanske bara hon visste vad det var.

När så väl skrattet klingat av så sk…[Read more]

Plötsligt var uppmärksamheten tillbaka på henne och hon kunde inte låta bli att rynka ogillande på ögonbrynen innan hon med en suck sträckte sig upp från sin tillbakalutade ställning och vände blicken mot alven som Vesvía kallat för Quaina.

”Det låter som om jag har två olika val”, sade hon sakligt innan hon lät blicken flyttas mot Wreax där han…[Read more]

Blicken till Vésiva blev ännu mer mörk och hon greppade ett hårdare tag om Quainas axel och sitt egna knä vid Wreax ord om hennes make. Ännu fler hot, men hon hade väntat sig det. Förstås var hon inte dum nog att inte lära sig av sina misstag. Hon släppte alvinnans axel och korsade sina armar framför sig med en fnysning.

“Neyir är bortom din r…[Read more]

Fortfarande förvirrat rynkade mannen på sina ögonbryn och lät sin blick kort vandra ner mot sina händer som var så delikata. Nästan som en dams. Han rörde dem lite lätt, nästan som om han inte var säker på om de skulle lyda honom efter alla månaderna… åren? Lite disträ nickade han till slut till mannens ord och verkade få en lite mer allvarlig g…[Read more]

Säg inget nu. Följ bara med. Orden var enkla att förstå men trots det var det svårt att följa det. Hennes huvud var fullt med frågor och för att vara ärlig bet hon hårt i sin tunga för att inte säga något tillbaka. För trots att hon var en kvinna som var rak på sak och sällan talade i onödan… Kunde hon inte rå för att känna en… nästan lättnad…[Read more]

Iris blev röd i ansiktet och för en kort sekund vek hon undan blicken från Nillas som om hon skämdes över att ha ställt frågan. Arlins mer lugna ord fick henne dock att se upp igen och le lite snett.

”J-Jag är inte dum. Tore har ingen ring, och den du bär är väl knappast en sådan man ger någon så vacker som dig”, svarade hon lågmält, ett leen…[Read more]

Eiriks ord fick henne att vända blicken mot honom. Det fanns besvikelse där, besvikelse för att han tog ut sin ilska, sorg och frustration på henne. Vad hade hon gjort annat än att försöka stå på hans sida? Trodde han att han var den enda som sörjde, den enda som kände sig sårad av sin moders handlingar? Det var själviskt, så fruktansvärt…[Read more]