Förstås fanns det något där i vad hon sa – den kittlande känslan när man tog ett steg utanför det trygga hemmet. Tanken på målet som inte fanns. Fötterna som ledde henne snarare än huvudet. Som vanligt verkade hon försvinna lite i sina egna tankar och vaknade inte förrän den absurda idén att blanda in Alienna och Aenya. Det fick henne att rynk…[Read more]

Tussie berättade allt hon visste om Iselem, vilket i och för sig inte var mycket.  Nära till noll, för att vara helt ärlig. Men när hon berättade om det målade hon upp det med sina händer med nästan förstora gester för den lilla kropp hon hade.

Sand överallt, både varm och kall när de små fötterna sjönk ner i den.  Solen gassade och var kan…[Read more]

Nej det var verkligen inget trevligt samtalsämne, och hon hoppades innerligt att det inte skulle vara för sent för Nenya. Trots allt hade hon kommit att bli en del av Isra lika mycket som Ayperos, de hade sammanflätat sina sinnen så pass länge att frånvaron av henne kändes som ett tomt, gapande hål i själen. Men det var som Ayperos sade, världen d…[Read more]

Ju längre tid som gick desto säkrare blev hon på att detta var ett misstag. Att bege sig ut mitt under rådande krig, under vad som var tänkt att vara ett avgörande drag i kampen mot Hrafn, för att jaga odöda… Allt för att hon ville få ett par extra ögonblick med monsterjägaren, och de skulle till råga på allt inte ens vara ensamma. Hon hade kommit…[Read more]

Orden fick Isra att vrida på sig av olust. Hur kunde någon besitta den makten över en annan, över Nenya? Nenya var stark och hennes kärlek för Ayperos var ännu starkare. Hur skulle den kunna glömmas bort så snabbt? Hon ville inte tro det, men hon visste mer än väl att Ayperos inte ljög, att hans hårda blick inte talade annat än sanning.

”Mi…[Read more]

Förvirrad och kanske lite förvånat, skrattade hon lätt över vad vännen sa för att skaka på huvudet åt allting. Egentligen var väl situationen inte så onormal – men hon hade lite isolerat sig från sådana här händelser innan så det kändes märkligt och främmande för henne.

“Mig?” skrattade hon vidare för att rycka lätt på axlarna över förslaget…[Read more]

Orden som Bain viskade mot honom, och sättet som Bain och Alienna lekte som unga alver gjorde att det stack till i hjärtat. Tath’nel var inte direkt beredd på att någon skulle dra ner honom, vilket gjorde att han kom hostandes upp till ytan. Utan någon större svårigheter lät han en av grenarna greppa tag i Bains fötter som drog upp honom så att B…[Read more]

Ännu ett litet pip – som om det kittlade – lämnade Nenyas läppar över hennes varma beröringar och hur hon drog henne närmare sig. Lite irriterat slog hon lite lekfullt till på axeln för att sträcka ut tungan. Trots allt tyckte hon inte om när sådant lämnade hennes läppar – det kändes så banalt, och så under henne på något vis. Speciellt inte nå…[Read more]

Alltid lika obehagligt att höra den äldre alvens röst i sitt sinne – även om det inte var första gången. Men man kände sig alltid så blottad och hade en tendens att riva upp sår som precis hade läkt. En kort nick mot honom som tack, för att se ner på den ljusa huden som nu syntes. Det kändes så bekant men också fel. Han svarade bara lite lätt humm…[Read more]

Milt såg hon på Athanishka, att hon började få lite färg på kinderna – och speciellt att hon lade lite mer tanke än att enbart röra sig i smutsiga pölar… Det var något som Nenya såg och uppskattade på henne och hennes smilgropar.  Komplimangen värmde förstås och drog lätt efter andan över hennes kyssar och strök sin tumme lite retsamt över Athas…[Read more]

Nästan en liten rodnad spred sig på Tussies kinder, som snarare var som små röda blommor som slog ut i den gröna mossan kring hennes kinder. Något som gjorde att hon hastigt såg bort. Trots allt hade hon inte riktigt tänkt att så många skulle vara ivriga att ha henne med.

“Kanske en liten bit då…” påpekade hon och försökte dölja rodnade genom…[Read more]

När kusinen tog tag i hennes ansikte grimaserade hon för att försöka bryta sig loss ifrån greppet. Inte direkt nöjd över att hon höll på där – så öppet. Bland främlingar.

“Vid Hel, sluta nu!” röt hon ifrån och korsade sina armar ilsket, för att sedan nyfiket låta blicken vandra mot främlingen som snabbt var nere på knän och gjorde en liten ges…[Read more]

Kanske överförde han en del av sina tankar om framtiden till henne utan att mena det, eller så speglade de hennes egna så exakt att de fann varandra däri. Oavsett vilket så fick hans ord också henne att drömma sig bort, till en värld som var deras, där ingen skulle kunna ifrågasätta henne eller hennes framtida barn. Tanken på det hela fick henne a…[Read more]

Kanske förvånade det henne en aning att Bodil gick med på förslaget så utan vidare, men den andra kvinnan hade ju rätt i det hon sade. Den enda som hade något att förlora på att hon gick och dog, eller för den delen lyckades dräpa den eller de odöda som hemsökte Ranheim, var hon. Varför Arand föreslagit det hela visste hon inte, kanske för att…[Read more]

Handen var förstås rätt stor för Tussies mindre, men artigt skakade hon den. Nästan som ett barn som hälsade på en vuxen, men inte något som hon verkade bry sig om. Istället såg hon lite förvånad ut över orden.

“Äventyr, minsann! Åh, jag vet inte riktigt…” hummade hon sedan för att dra tillbaka sin hand till sig och hoppa upp på en stol bred…[Read more]

Som vanligt brukade Ranghildr röra sig på morgonkvisten. Ett perfekt tillfälle för att slippa undan både plikter och folk. Fast inte idag tycktes det. En liten suck lämnade hennes läppar. Fast kanske var det lika bra att inte vara ensam med sina oroliga tankar. Alla i hennes familj var utanför Frostheim nu – och hon en rastlös krigare kvar att…[Read more]

En varm rodnad fanns på Tokus kinder. Som om hon precis hade hittat dilemmat där hon var i. Men kanske hade hon till slut insett att trots allt damm, smuts och enkla kläder… var det kanske just sällskapet som gjorde livet värt att leva. Frågan var om hon hade förstått det sent nog.

“Tillbaka till gamla dar, antar jag. Men ja. En liten guldkan…[Read more]

Väl på marken i sin rätta skepnad igen lät Tath’nel borsta av sina kläder och rätta till sitt hår. För att sedan hjälpa Alienna få bort någon gren ifrån sitt hår. Inte svårt att se hans ömhet mot alvinnan där. För att sedan vända en kort blick mot Bain, ett hastigt och vänligt leende. Kanske till och med lite roat.

“Tack för presentationen, Bai…[Read more]

Mörkrädd var förstås inte Nenya, men en fin dam som hon trots allt var, kunde hon inte rå för att rynka lite på näsan över den hemliga gången. Nästan på tår gick hon genom de underjordiska gångarna som nästintill var som kloaker. Lika illaluktande åtminstone. Fastän lite nyfiken ändå, trots allt var det sällan hon såg allt för många nya platse…[Read more]

Kanske var det viset på vilket han såg på henne med stolthet och glöd i blicken, eller så var det hans ord om hur hon hade rätt, om hur de inte skulle misslyckas. Du och jag. Oavsett vilket så gjorde det henne starkare, mer säker i sin roll och i sina planer, och det gjorde henne… Varm? Hon var inte helt säker på att det var rätt känsla, men…[Read more]