Samiras mage skrek medan hon satt uppe i trädet och stirrade neråt; mat och särskilt känslan av att vara mätt hade börjat bli ett minne blott, men nu pirrade det i hela kroppen för att hon äntligen skulle få äta. Spåren hon hade upptäckt tydde på goda chanser att vildsvinet skulle passera under henne, så som det verkade ha gjort vid flera and…[Read more]
“Hur är det uppenbart?” Började Agaroth, genuint förvirrad över hans slutsats. Hur kunde han få ut allt det från att de dök upp här? Resten av det han sa gick inte bättre ihop i hennes huvud, för hur kunde det ha varit han som gjort allt, när han suttit bakom galler och fortfarande gjorde det när de var borta? Hon tog ett djupt andetag för att rät…[Read more]
Ännu en dag, ännu ett vunnet slag. Kamilla anlände till byns torg släpandes på säcken rikedomar som banditerna hade stulit från byns återvändande handelsmän och slängde den framför byns vaktvoluntärer. Hon lyfte sitt väldiga svärd upp i luften för att sedan hårt föra ner det i marken så att det stod på egen hand. Hon flåsade utmattat och såg ner…[Read more]
“Bain.” Agaroth bröt plötsligt deras mentala drömförbindelse och båda återvände till den vakna världen. Agaroth var van med sina återblickar in i forna minnen, men det kanske kunde bli lite omskakande för Tathn’el om han inte var van med vakna drömmar att helt plötsligt vara tillbaka i Nela’thaenas och nutiden. Hjärnan visste att de var vakna, s…[Read more]
Bodils ögon lyste upp när hon hörde lite mer om honom, den osannolika slumpen att de två skulle vara här samtidigt helt oviktig för henne i skuggan av faktumet att han var en monsterjägare. Hade hon brytt sig hade hon ägnat lite fler tankar åt deras mycket osannolika möte, men istället tittade hon mot bergen och bortom Ranheims murar. “Vi behöve…[Read more]
“Jag skojar! Jag hade inte kunnat göra om talet om jag så hade önskat, jag talade från hjärtat och det är svårt att repetera.” Hon ryckte lite på axlarna och när det värsta av surret började avta, gick hon närmare trapporna ner från plattformen med avsikt att gå ut bland folket.
“Trots min vinkliga gångstil så är jag dock inte helt försvarslös…[Read more]
“Med tid skulle jag kunna lära dig att skydda ditt sinne. Det finns tekniker som tillåter dig att fragmentera ditt sinne och endast släppa in yttre krafter dit du väljer. Det är en metod de främsta av magiker använt för att ge tankeläsande spioner fel information utan att de inser det. Det är inte en garanti mot sådana som henne såklart, m…[Read more]
“Det pågår inga stridigheter. Hon håller för det mesta bara folk vakna och väcker dem om nätterna. Det har blivit några sammandrabbningar som jag förstår det när vakter jagat hennes folk. Ingen fångad ännu som jag fått höra om. Jag tror hon hoppas hålla på länge nog att folket börjar skylla på kejsaren istället för henne för situationen.” Hon ryc…[Read more]
Elbereth såg på när de andra rådsmedlemmarna började lämna plattformen utan att säga ett ord till henne. Hon log för sig själv, men kunde såklart inte skaka hennes vänners många varningar och oro om att rådet inte tyckte om risken att eventuellt förlora sitt inflytande, vilket såklart skulle hända. Om Elbereth kom till makten skulle rådet be…[Read more]
Yian såg sig omkring när de vandrade över fältet och genom skogen, tagen av miljön som var både illavarslande och vacker. Under gången genom skogen kom hon på sig själv med att glömma andas flera gånger, då hennes huvud rusade kring potentialen skogen höll och särskilt när de började hitta husen mitt bland allting.
Nuwa sa någonting till…[Read more]
Hon flinade. “Förlåt, jag blev bara så glad av att träffa dig och dina lektioner är bland mina mest fasta minnen.” Hon såg ut över landskapet med ett varmt leende. “Jag är inte så bra på att hantera känslor korrekt något mer, inklusive reglera uppspelthet, en förmåga jag börjar tappa så som så många andra av mina förmågor. Mina vänner här i lägret…[Read more]
Ambrosina studerade sin mor när hon satt sig på stammen och klev av sin häst för att låta den springa iväg med den andra. Hon såg ner på sin mor och blev faktiskt lite obekväm av hur liten hennes mor var i jämförelse när Ambrosina stod upp framför henne. Hon satt sig ner på marken mittemot Sarethna med benen i kors och sina händer knutna mellan…[Read more]
“Det gjorde jag inte, ingen av oss har sagt någonting! Allt det här är i våra huvuden. Jag bara tänkte så att du hörde.” Sa hon skämtsamt och flinade åt honom men höll hårdare om handen hans när hon kände hans hårdare grepp. “Men det låter som att du har någonting obearbetat där, som du verkligen behöver granska. Dina känslor kring henne hämmar…[Read more]
Ni-hin blinkade vetande åt Toku. “Smart, spela dum. Man vet aldrig om jag är skickad för att faktiskt få reda på svaret på den frågan. Att genom ditt tonläge antyda att du kanske bara låtsas att du har en plan lämnar mig gissandes.” Hon flinade åt Toku och lade sig sedan ner på gräset bredvid henne och stirrade upp i skyn.
“Oavsett har du mig.…[Read more]
Agaroth höll sin hand under en vacker gul blomma som växte ut ur stammen på ett träd intill dem och studerade den noga, medan hon reflekterade över hans ord. “Det kan jag förstå. Ibland är makt ett väldigt komplicerat ämne. Din hunger för det dog visst aldrig ut. Är du mättad?” Hon vände blicken mot honom och log svagt, hennes känslor bland…[Read more]
Agaroth beslutade sig för att läget inte var det bästa för att lära känna sin gamla vän på nytt, hon ville inte gärna prata med någon genom gallret på en cell, så hon valde istället att utnyttja den tillfälliga sårbarheten som den magilösa ytan innebar för vännen hennes och svepa in honom i en drömvärld. Så hon satt sig ner i en meditativ ställni…[Read more]
Utan skyddet från sin magi i cellen som höll Tath’nel var det inte så svårt för Agaroth som följd av deras beröring att lokalisera hans sinne och hämta in honom i en drömvärld, då fältet endast hindrade magi från att skapas där inne, men inte magi från att ta sig in dit. Utåt såg det ut som att de bara satt sig till ro och mediterade eller…[Read more]
“Jag minns inte att jag lärde dig hur man blev tillfångatagen.” Skojade Agaroth samtidigt som hon klev framför Tathnels cell av sten, jord och grenar. “Det är jag, Agaroth!” Hon höll en hand mot sitt hjärta och log åt honom, innan hon också höjde lite på sin stora hatt med ena handen för att se honom tydligare. Hon fnittrade till lite när en eko…[Read more]
“Sekt eller inte, om ni hjälper medmänniskor när ni får chansen borde ingenting mer förväntas av er. Jag förstår att det är naivt, men kejsaren våran borde önska inget mer eller mindre från sitt folk än just det. Min by så som så många andra odlar mat åt kejsarens trupper så väl som folket i Masei och om ditt folk kan rädda den, så som ni vald…[Read more]
Ni-hin nickade. “Hon gör sig inga tjänster just nu. Snart kommer kejsaren tröttna, stänga portarna till staden och börja hetsa fram henne och hennes folk med alla medel. Du kanske är värt det, dock, men hon gör sig fiender både inom och utanför palatset. Jag sover väldigt lätt, så det där hornet de blåser i varje natt driver även mig lite galen.…[Read more]