Bodil litade på sina folk, men det krävdes bara att en av dem tolkade en blick eller ett ord från henne fel, så kunde det bli otrevligt, även om hon inte trodde att det skulle bli farligt. Så hon lät sin blick vandra bland alla medan de åt. När hon hörde sitt namn vände hon fokuset till duon framför henne och log. Hon kunde känna hennes folks…[Read more]
“Mor,” Började hon lite förnärmad och log sedan åt henne. “Hur tror du jag tog mig ut och in ur vårt hem i hemlighet som ung? Eller lyckades leva i Faelgras en tid för den delen?” Hon såg upp mot muren och tyckte inte den verkade värre än trapporna och klipporna i jättarnas rike. Ambrosina var inte en tekniskt duktig klättrare, men hon hade aldri…[Read more]
Yian log ljust åt deras beslut och kände sig så stolt att hon kunde spricka. Hade hon förhindrat en strid? Den kunde fortfarande komma, det kunde vara en fälla eller så kunde de ångra sig om bara en liten stund även om de menade det de sa just nu… men Yian behövde tro på lite medmänsklighet i den här stunden och valde att lita på dem. Kanske…[Read more]
“Säg inte det,” började hon och log lekfullt mot sin vän. “Jag hade en nyktfull kväll i Agaroths sällskap vill jag minnas, under en av hennes manliga faser. Det skulle förklara varför ungen dröjer så, det måste vara förvirrande för en ofödd att komma från en hamnskiftare.” Skojade hon och ryckte på axlarna. “Det var dock mycket längre sedan ä…[Read more]
Ambrosina höjde ett ögonbryn åt förslaget och log för sig själv åt tanken av att smaka på något laddat med magi. Kanske var det precis vad hon behövde… eller så var det nästa beroende, nu när hon gått så länge utan att smaka på en älva.
“Vi kan prova några stenar först, kanske finns det någon vakt på samma ställe som smakar gott, så kanske…[Read more]
Samira ryckte till när någonting susade över huvudet på henne, hon kände vinden men lyckades inte uppfatta vad det var för något. En fågel säkert som hånade henne med sin ätbara kropp. Snart kom ett ljud dock som inte alls lät som en fågel och Samira blev genast spänd. Hon vände sig i ljudets riktning och en kyla betydligt värre än vad den kall…[Read more]
Bodil lyssnade intresserat på allt Arand hade att säga. Hennes glädje falnade när han nämnde mordet på Maeves bror Kettil, någonting som inte pratade om mycket i de här trakterna. Det var ingen hemlighet, men det var något många hade åsikter om, inte bara just Kettils död, utan metoden, lönnmord. Bodil kunde inte veta säkert hur mycket av den…[Read more]
Ambrosinas tidsuppfattning var en aning trasig, för när de väl anlände så att de kunde se Iserion kändes det som att de inte hade rest länge alls. Hon efter sin mors fråga såg upp mot skyn och försökte läsa himmelen, men efter en stund såg hon framåt igen, gnuggade sig i ögonen och ryckte lite på axlarna. “Vi är under rätt himmel, vi är när…[Read more]
“Härligt!” Sa hon muntert och lutade sig mot skrivbordet. Det verkade ha gått ganska enkelt att fånga hans intresse, så kanske det inte var så jobbigt att hon hade blivit skickad på den här rekryteringen. Kunde hon klandra honom, någon som han sökte säkert efter utmaningar och att utveckla sig, klättra i hierarkin som samhället är byggd på.
Tvillingarna Freja och Fe var långt hemifrån och kanske det bästa med att du inte hade någon aning egentligen om vart du var, var att du inte heller kunde veta vad det skulle finnas för mat att äta på de främmande platser de skulle komma till härnäst.
Freja älskade mat, inte bara för att släcka hungern, nej hon kunde vandra över lik för att p…[Read more]
Yian gnällde överraskat till från känslan det plötsliga rycket orsakade och hon blev genuint rädd, uppslukad i sina egna tankar bara för att snabbt upptäcka att det var Nuwa. Hon släppte andan hon inte insåg att hon hade hållit inne och slängde armarna hårt runt sin medresande, tacksam att hon inte var en rövare eller ännu värre, en ork, som vil…[Read more]
Bodil nickade, allvarlig för stunden när hon svarade Arand. “Vandrande döda känns som fel ord. Åter igen levande som vägrar efterlivet, eller något som vägrar dö helt.” Hon var säkert onödigt noga med semantiken, men det lät märkligt att kalla något för en vandrande död. “De är inte själlösa, de har känslor, hämtar njutning från andras smärta,…[Read more]
Mitra ryckte till överraskat när hon blev hårt tilltalad och hastigt satte hon sig upp när en stöt mot hennes ben knuffade dem av bordet. Hon flämtade till och log sedan när hon såg att det var han, reste sig omgående upp från stolen och rätade till sin skjorta. Hon föste bort några hårstrån till sidan från framför ögonen på henne och sträckte…[Read more]
“Dagen i ära kändes det lämpligt att vara lite mörk. Vi får inte glömma allvaret i resan jag beger mig på.” Hon log åt sin vän men strök sig sedan över magen då vännen nickade mot den. “Ska jag vara ärlig så minns jag inte. Jag antar att det blir ännu en överraskning när hen växer upp och man börjar se likheter med någon.” Hon flinade till och såg…[Read more]
“Det måste jag säga, jag hörde om slaget vid berget och hur hon besegrade kejsarens styrkor. Det var knappt att Orochi kom undan med livet i behåll och där har vi någon jag inte trodde kunde förlora slag.” Hon tänkte på det för sig själv en stund innan hon ryckte på axlarna och sträckte ut en hand för att också beröra klänningen som Toku verkade…[Read more]
Mitra har aldrig lagt mycket vikt och knappt någon tanke alls på sitt alviska arv, född till en mänsklig moder utan sin alviska fader i bilden eller ens känd vid namn hade hon ingen relation till sin art, utan visste bara livet som människa. Så fastän hon kunde förstå på en intellektuell nivå varför just hon blivit skickad för att leja den där…[Read more]
Agaroth log åt Tath’nel och gav honom en artig nick åt hans sparsamma ord, för att sedan stelna när Alienna berörde hennes kinder. I den stunden kändes hennes sinne klart, skarpt, hennes tankar tydliga och sammanhängande och hon undrade hur mycket av hennes komplicerade mentala tillstånd som var kopplat till Aliennas försvinnande och hennes f…[Read more]
Samiras mage skrek medan hon satt uppe i trädet och stirrade neråt; mat och särskilt känslan av att vara mätt hade börjat bli ett minne blott, men nu pirrade det i hela kroppen för att hon äntligen skulle få äta. Spåren hon hade upptäckt tydde på goda chanser att vildsvinet skulle passera under henne, så som det verkade ha gjort vid flera and…[Read more]
“Hur är det uppenbart?” Började Agaroth, genuint förvirrad över hans slutsats. Hur kunde han få ut allt det från att de dök upp här? Resten av det han sa gick inte bättre ihop i hennes huvud, för hur kunde det ha varit han som gjort allt, när han suttit bakom galler och fortfarande gjorde det när de var borta? Hon tog ett djupt andetag för att rät…[Read more]
Ännu en dag, ännu ett vunnet slag. Kamilla anlände till byns torg släpandes på säcken rikedomar som banditerna hade stulit från byns återvändande handelsmän och slängde den framför byns vaktvoluntärer. Hon lyfte sitt väldiga svärd upp i luften för att sedan hårt föra ner det i marken så att det stod på egen hand. Hon flåsade utmattat och såg ner…[Read more]