Nuwa nickade mjukt som om hon förstod. Det var inte helt olikt hur hon själv hanterade motgångar och trauman. Minus leendet förstås. Något sådant var främmande på Nuwas läppar. Tyst fortsatte hon att gå, kände i luften hur Yian inte var färdigpratad. Det var märkligt, men hennes många år i Tystnadens sekt hade gjort henne oerhört lyhörd för när n…[Read more]

Salim satt redan vid mötesplatsen, omsluten av nattens tysta öken och den svala vinden som svepte över sanddynerna. Den dova gnisslingen från några hängande lampor i det lilla tältet var det enda ljudet i nattens stillhet, medan han väntade på Sera. Han och Sera hade länge sedan beslutat att liknande möten skulle ske på denna avlägsna plats, långt…[Read more]

Arand kunde känna hur pulsen ökade när de närmade sig dalen. Kanske var det stämningen, kanske vad som väntade. Med sin träning tvingade han ner pulsen, höll sitt sinne lugnt och skarpt. Kylan bet genom kläderna, men det var inte kylan som gjorde honom nervös. Det var något annat i luften, en känsla som kröp längs huden som en klibbig, obek…[Read more]

Brinken verkade lite tveksam, visst han var ju van med att röra sig under marken då så många hem i Brinke var under marken i det kulliga landskapet. Men detta verkade så mycket mer mörkt och otäckt på något vis, trots att de befann sig i ett ökenrike med hur mycket sol och värme som helst. Han såg på de andra, som för att se om de kanske tänkte…[Read more]

Turin lyssnade noggrant på Hillevis ord, hans ansikte orubbligt men ögonen fyllda av intensitet. Hennes insikter om Bodils folk och lojaliteter stämde överens med vad han själv hade observerat.

“Du ser klart, Hillevi,” började han efter en kort stunds tystnad. Hans röst var låg och tyngd av eftertanke. “Bodil är älskad, och just den kärleken…[Read more]

Hillevi studerade honom när han spekulerade och lekte med olika idéer. Det var uppfriskande helt klart att se honom så, men också så väldigt märkligt. Hon kunde inte låta bli att le åt hela situationen, men nickade så snart frågan ställdes henne. “Hennes folk så väl som Bodil vet redan vad Maeve har gjort, de har alla förlorat familj och vän…[Read more]

“En perfekt plats för ett bakhåll!” Konstaterade Bodil muntert och kanske lite provokativt, som om hon förstod precis varför Maeve sa det hon sa. “Hade vi velat döda dig däremot så hade jag tagit strupen din när du sov i min säng.” Hon skickade en blinkning till Maeve och gestikulerade åt hennes män att följa efter henne, och de tre ledde sedan…[Read more]

Samira lyssnade nyfiket på Fim när hon pratade och nickade aktivt under tiden, fascinerad av hennes perspektiv och sätt att prata på. “En gåva är en gåva. Allt som rörs av ljuset må också ha en skugga av olika storlek, men vårt lidande gör inte gåvan mindre av en gåva.” Hon flinade till och tittade ner på sina händer. “Jag brände en kär vän till…[Read more]

Keziah hade inte tänkt på det alls, en av de smärtsamma delarna med att vara henne, hur många sociala signaler och andra sanningar som dolde sig tydligt för alla att se men för Kez att missa även när de var rakt framför henne. Hon tackade istället varmt för erbjudandet om att dansa tillsammans och fram tills dess att Merel nämnde demoner var…[Read more]

”Det ena behöver inte utesluta det andra. De kan få hjälpa oss på vägen först, och sen renas”, svarade hon med en liten road fnysning innan hon vände blicken mot Izotar igen och lyssnade på det han hade att berätta.

Att Nenya hölls i en kyrka i stadens mitt var både oturligt och något osmakligt, men det fanns väl något poetiskt över det hela om…[Read more]

Passet, det som hon och Arand passerat på sin väg in till Ranheim, nu låg det åter framför dem, men tydligen gömde sig en varmvattenkälla där… Om de hade vetat det hade de kanske inte behövt dräpa männen i vaktstugan för att få skydd från vädret, men det var förstås inget att grubbla över nu. Gjort var gjort och om nu ryktena om gengångare var s…[Read more]

Wreax satt med ett lätt men vaksamt leende. Aayla rörde sig med en självsäkerhet och elegans som fick honom att undra över hennes förmågor. Hans blick hölls fast på henne, och han märkte hur hennes leende verkade genuint. Men, i skuggan av hennes leende kände han alltid en osynlig närvaro, en påminnelse om sin egen komplexa verklighet.…[Read more]

Kellan kände tröttheten i sina muskler, svullnaden runt ögonen som började strama, men på något sätt var det en nästan välkommen distraktion från tyngden i hans tankar. Hennes konstaterande om att såret behövde sys var något han knappt registrerade innan han kände spritflaskan tryckas in i sin hand.

Med skakiga fingrar drog han av korken och to…[Read more]

Turin satt tyst för ett ögonblick och lät Hillevis ord sjunka in. Han kunde känna hennes skepsis, men också hennes respekt.

“Jag förstår din skepsis, Hillevi,” svarade han till slut med en låg, stadig röst. “Jag har varit där själv, för inte så länge sedan. Vi har blivit lärda att gudarna är avlägsna, att de lämnar oss att styra över våra egna öd…[Read more]

Lite fundersamt kisade hon mot de inristade tecknen. Eleganta och snirkliga, precis som alverna.  Lite vetandes nickade hon – hon hade sett dem förr. Även om Tussie förstås inte visste vad de betydde. Språk hade inte varit något hon hade lagt sin tid över. Lite oroligt såg hon mot Lia, trots allt var hon lite… tyngre än både de nätta alverna och…[Read more]

Tiden stod verkligen still där i restaurangen. Var det inte samma personer som serverade dem – när de var unga? De gången när Alienna hade insisterat på att de skulle öva på portaler tillsammans. Senare förstås förstod han att det kanske snarare var ett sätt att fly undan en stund, att de två unga kunde vara ensamma. Blicken vandrade mot solen s…[Read more]

Alienna gav Tath’nel en spydig, men skämtsam, blick över hans kommentar kring hennes mage. Hon rättade till sin klänning lite hon med, och trots att den var enkel fanns det någon utstrålning hos henne som sa att hon var något mer än bara en alvtös. Kanske hennes hållning, eller så kanske magin som till och med de minst magiska kunde känna utst…[Read more]

Lite dåligt samvete hade väl Arand, han kunde ju känna Maeves irritation. Men samtidigt var den inte så svår att förstå, planen hade gått åt helvete redan sekunden de hade staden i sikte. Först var han lite stel där han vandrade vid hennes sida. Vid hennes ord nickade han knappt synbart, som för att inte väcka någon större misstanke från de andra.…[Read more]

Ayperos nickade över Isras ord, som om han inte ens noterat vålnaden som stigit in i vagnen och erbjudit sig sina tjänster.
‘Ja… Alverna kan säkert vändas till vårt… mål. Men frågan är om fångenskapen de genomlidit någonsin kan tvättas bort, eller om staden bara borde renas med… ja, eld.’ han ryckte på axlarna, som om han inte hade så myck…[Read more]