Ylva
Hon skrattade åt hans svar angående sin egna överlevnad och njöt av värmen i vattnet. Så lät hon sin blick följa hans upp mot hålet och hästarna. Hur han hade tänkt få ner hästarna hade hon ingen aning om, djuren som skrämdes av sin egen skugga och knappast hade någon som helst talang för att klättra.
” Vi är verkligen i ett trångmål…”…[Read more]
Prinsen flinade lite åt hennes kommentar gällande återhållsamhet. Han försökte ju sitt bästa i alla fall att vara en gentleman, och hans föräldrar hade uppfostrat honom hårt på den sidan. Något ytlig var han väl, men han hade ett gott hjärta, något som inte kom från god uppfostran heller utan från den milda själ han hade. Kanske i slutändan inte…[Read more]
Elian sög in ett snabbt andetag när Aeron sa de där orden: “Du är aldrig till besvär, Elian. Kom ihåg det.” Orden var enkla, sagda med ett lugn som alltid omgav Aeron, men de träffade hårt. Aldrig till besvär. Det var en mening Elian aldrig riktigt trott att någon skulle säga till honom och mena det. Hans bröst snörptes åt, och en värme , osäke…[Read more]
Velaedrions ord ekade i hans öron. Giftiga. Som om han högg med en dolk av ord, säker på att träffa ett svagt ställe. Leendet, nonchalansen. Tath’nel kände hur blodet dunkade hårdare i tinningarna. Fingrarna kliade efter att slå honom på käften. Få honom att svälja sina ord, eller kanske helt göra honom stum? Väva en skugga till liv som kunde ty…[Read more]
[div= margin: auto; max-width: 750px;]
Aeron studerade Elian, armbågen vilande mot soffan och kinden lätt lutad mot sin knutna näve. Hans blick var svår att tyda, de bärnstensfärgade ögonen följde Elians små rörelser – hur han skakade på huvudet, tvekan i hans ansikte. Den där osäkerheten som Aeron alltid tolkat som blygsamhet. Men nu…
Det…[Read more]
Sarethna såg på Nenya med en skarp, skärande blick, som om hon försökte tvinga sanningen att rinna ut ur brorsdottern med ren vilja. Minnena. Orden. Allt hon sa och gjorde var förgiftat av denna häxa. Hon såg det nu tydligare än någonsin. Det fanns något som höll Nenya fast i sinnet, likt en fin, osynlig kedja som smög sig runt hennes tankar. Men…[Read more]
Ylva
Hon drog på munnen i ett litet leende då han sträckte på sig och skämtade med henne med det där leendet som var så smittsamt.
” Åhhh lite återhållsamhet har jag ändå sett hos dig. Du har inte pillat på mig en enda gång. Så någon överlevnadsinstinkt finns nog hos dig också”
Retade hon honom och flinade brett. Hon mötte hans blick och kän…[Read more]
Ylva Sigvaldadottir
Hon mötte Villis blick och såg hur han retsamt såg ned på henne. Hon flinade stort och skrattade till.
” Ge mig en anledning att inte vara så allvarlig så lovar jag att både dansa och sjunga. Men sist jag undersökte saken så sitter vi fortfarande fast i något som bäst kan beskrivas som Hel med mat som vi använt som sadelvä…[Read more]
Att de två damerna inte skulle gå väl ihop hade Zaahl kunnat lista ut utan att rådfråga en endaste ande. Det fanns lika mycket vilja i dem båda och det skulle troligtvis gå åt olika håll. Ingen kunde missta den bitska tonen i Nasrins röst, eller avsmaken i Shaariels avsmalnande ögon när hon betraktade deras händer. Stackaren skulle vara glad at…[Read more]
Elian stelnade till. Sova i hans säng? Orden ekade i huvudet som om Aeron just sagt något omöjligt. Han stirrade på Aeron, på det där lätta leendet, den avslappnade hållningen – som om det inte betydde något alls. Som om det var självklart. Men hur kunde det vara självklart?
Hans kinder började hetta. Hade han… hört fel? Nej, Aeron hade sagt det…[Read more]
Åsynen av Zaahl var skönare än den av en oas i öknen. Lättnaden sköljde över henne i samma ögonblick som han uppenbarade sig i dörröppningen. En lättnad som snabbt förbyttes till förvirring, och för ett ögonblick stod de alla tre där – chockade, oförstående, mitt i en situation ingen av dem riktigt verkade ha kontroll över. Sedan gick det upp f…[Read more]
Mycket riktigt rang dialekten lika rund och mjuk som Zaahls. Hennes andetag kom ansträngda då hon bet tillbaka ilskan som matades av Nasrins egen, frustandes genom näsborrarna så att tyget i Nasrins sjal svajade till varje gång. Hon pressade sig mot hennes rygg och tycktes grymta missnöjt över svaret, som om det bara förargade henne ytterli…[Read more]
Samira studerade kvinnan fundersamt och log försiktigt åt henne. “Kanske vi kan lista ut ditt förflutna tillsammans? Brunnen kanske innehåller svar på dina frågor, om den är ens hälften av vad den ryktats vara.” Hon böjde sitt huvud tacksamt mot Fim. “Tack för din vänlighet. Jag lovar dig att återgälda den på alla sätt jag kan och vi får helt en…[Read more]
Ambrosina sänkte blicken sin från taket när Athanishka talade och vickade på huvudet sitt, hennes trötta blick låst på den mystiska kvinnan och det som sades. Hon höll sina händer bakom ryggen och började nypa ena handen hårt med den andra för att väcka känslor av smärta och behålla klarhet i sinnet, för orden Athanishka yttrade innehöll en ener…[Read more]
Det var med blandade känslor som Nasrin betraktade hur Zaahl metodiskt vred ur ädelstenarna ur dolkskaftet. Bakom sjalen drog hon lite uppgivet på mungipan. Hon hade haft dolken i flera år, och hon skulle ljuga om hon påstod att den inte betydde något för henne. Men det här var deras bästa alternativ. Och när hon väl bestämde sig för något, fanns…[Read more]
Bodil höll upp drycken hon hade blivit given och studerade den fundersamt. Hon kunde inte utesluta att det inte var gift, men hon trodde på Arand när han underströk faran de befann sig i, hon tvivlade inte på att i deras nuvarande skick så hade kvinnan inte haft några problem att besegra dem alla, särskilt med Arand så tömd som han var. Synen av…[Read more]
Zaahl kastade en sned blick på Nasrin som var en större tråkmåns än han anat, men det var också mycket mer på spel för hennes del så han kunde köpa hennes ovilja att ta vad som skulle kunna bli snedsteg. Han vände blicken mot märren som pressade sig mot honom utan någon som helst respekt i ett försök att undvika havet av människor.
“O…[Read more]
Nasrin såg förbryllat på Zaahl, ögonbrynen rynkade i oförståelse. Vad menade han…? Det hon hade sagt dagen innan…? Men innan hon hann fundera vidare grep han tag i hennes hand och ledde henne bort från damen och den lilla flickan. Hon hann knappt kasta en ursäktande blick över axeln innan de försvann in i myllret av människor.
Sättet på vilket Aslög inte verkade minnas vilken dag som var vilken, hur hennes rörelser liksom var lite ryckiga och onaturliga, allt det i kombination med det döda i hennes blick var nog för att göra vem som helst nervös. Tanken på att spendera hela natten i hennes sällskap fick en klump att formas i magen, men de hade inte mycket till val. Så d…[Read more]
Asgeir drog en djup, kall luft i lungorna och blåste ut den i en rökig dimma. Hans bror kunde läsa honom som en bok, det visste han mycket väl och därför var det väl så gott som omöjligt att inte bara öppna sig helt. Och visst, han kunde förneka det, spela oberörd, men vad tjänade det till? Ylva hade en märklig inverkan på honom, en han inte rikti…[Read more]