Han ser upp på byn som samlar sig runt omkring honom, pojkarna som försökte leka män och sen männen som faktiskt hade plockat upp verktyg att försvara sig med. Han tvekade inte inför det faktum att hans öde skulle vara väldigt närstående om männen valde att vända sig mot honom med sina verktyg. Dock han lät blicken glida över männen, pojkar…[Read more]

Ett barn ropade högt i både skräck och förtjusning vilket fick några i byn att rycka till. Några släppte det de höll på med för att röra sig mot barnet som pekade bortåt mot vägen där en gestalt snart kunde synas till. Några män tog med sina verktyg för att ha något slags försvar mot den mystiska vålnaden som kom allt närmare, om än sakta. Många k…[Read more]

En rodnad spred sig på mannens kinder – rödare än vallmon på ängarna. Ännu rödare när han insåg att han hade stigit in i något som kändes… väldigt privat. Framför allt när befälhavaren var så lätt klädd. Något nervöst harklade han till sig och fingrade på lockarna till det mörka håret. Håret i sig var kort och anledningen var sällan något som ha…[Read more]

När de ropade efter nästa var det två män som bråkade om vem som skulle vara först. De knuffades och hojtade till och snart lyckades de stöta till en kvinna som stod en liten bit bort i kön som hade varit koncentrerad på något helt annat. Kvinnan rörde sig inte ur fläcken, snarare var det mannen som nästan studsade något steg bakåt. Hon var lång,…[Read more]

Ensam ryttare kom ridandes över fälten utmed den väg som ledde söderut, den som ledde ner till kvarnen nere vid ån och där de hade sina djur på betes om sensommaren men om försommaren var de idylliska hagar med högresta björkar och midsommarblomster. Längre bort än så hade få rest, snart övergick markerna till den steniga och magra heden som domi…[Read more]

Vad hade egentligen hänt? Xanthyr visste inte. Först hade han levt isolerad efter sin familjs utplåning, sedan hade han hittat en vänlig människa som han vigt sitt liv åt, sedan återförenats med sin yngre halvbror.. men nu? Nu var han åter själv. Hur hade det kommit sig? Varför var han inte kvar i människoflickans värld? Varför stannade han…[Read more]

Tystnaden som spred sig mellan dem var inte direkt jobbig, det jobbiga var situationen hon befann sig i. Hur skulle hon ta sig ur detta? På något sätt måste hon fly, så var det bara. Att ta risken att dö bara för att hon använt sin magi några gånger som yngre, det var inte rättvist. Det var inget hon var beredd på att göra.
Då Jezeral talad…[Read more]

Nästan i samma ögonblick som Aeldir lämnat salen lät Isra leendet dö och lutade sig tillbaka en aning i stolen där hon satt med en liten suck. Hon var inte missnöjd, inte alls, tvärt om så hade detta besök visat sig mer fruktsamt än hon först anat, men det gnagde henne en aning att behöva låtsas som om det var av andra anledningar än rent prakt…[Read more]

Vargas kliade sig i skägget medan han stod där och lyssnade på Arands prat och motivation till att få stanna. Egentligen var det ju inte hans sak att bestämma om de behövde hjälp eller ej, men nog kunde han väl släppa in denna främling för att låta hans ärende gå vidare till vederbördig?
“Hmm” halvt morrade han fram medan han funderade, syn…[Read more]

Det hela hade blivit som en scen ur en humoristisk dvärgpjäs. Om hon inte varit så trött och omtumlad hade hon troligen skrattat, just nu visste hon inte om hon skulle få ett raseriutbrott eller inte. Men hon ansträngde sig tillräckligt mycket för att hålla humöret under kontroll. Ett svagt leende tillät hon i sin mungipa då Agaroth hjälpte den…[Read more]

Agaroth log brett när hon förstod att hon inte gjort någonting otrevligt och rätade sig för att kunna möta deras blick med hennes egna som skymdes till stor del av den stora hatten. Hon vilade staven sin över axeln sin och gav brodern en enkel nickning, hon hade redan bugat, det fick likaväl gälla dem båda. Hon viftade bort lite av hennes ru…[Read more]

Vid sin systers ord skämdes Bain en aning. Överdrev han? Kanske, men samtidigt var det så han kände. Hans tillgivenhet var det minsta hon förtjänade.
När Aenya lade händerna mot honom tittade han upp och såg på henne igen. Villigt reste han på sig men stelnade till då hon föreslog att han skulle visa sina kunskaper. Menade hon inför folk? Han öpp…[Read more]

Både nyfiket och vaksamt betraktade hon honom muntert demonstrera sin armborst. Det var imponerande, det fick hon medge, tur att de inte hade någon bland stadsgardet som såg på just då och blandade sig i. Lite vaksamt såg hon sig omkring, men nej, kusten verkade klar och de befann sig i ett område där det kanske inte var helt osannolikt att man…[Read more]

Vad han egentligen gjorde upp en natt som denna kunde man undra. Första kvällen på länge som alvmannen hade varit fri från vakttjänst. Men ändå kunde han inte hålla sig i tältet. Ter’ath, var inte bland de yngre alverna men att kalla honom bland de äldre var nog en skymf mot de visa äldre alverna. Kanske medelmåtta var den perfekta beskrivninge…[Read more]

“Ja, armborsten är inte det enklaste vapnet att bemästra,” förklarade han på ett något mer reserverat sätt, med tanken om att vara en aning försiktigare med vapnet. “Kanske jag kan ge en praktisk demonstration?”
Kellan tog pilen ur armborstet, och förberedde sig för att demonstrera armborstets funktion. Först slog han in pilen i vapnet, varpå arm…[Read more]

Errard bröt upp vaxet och vek upp brevet i sina händer. Han sneglade på kvinnan som dubbelkollade mynten och medan hon begav sig ut i korridoren igen ögnade han igenom brevet. Ganska snabbt insåg han att det här inte var bra. Inte bra alls. Hans plötsligt bekymrade blick fastnade vis Silys Quint och “du borde fly”. Han gav sig på att läsa brevet i…[Read more]

” Även om jag är lite nyfiken på hur du lyckas med det så tar jag gärna den historien en bit framåt i tiden.” Hon skakade lätt på huvudet och såg hur han sträckte sig efter svärdet. Hon hade tänkt att titta på för att inte vara helt befriad från denna tyngd men då alven gav henne ett val tänkte hon faktiskt inte hoppa det. Snabbt vände hon ryggen…[Read more]

Det kändes verkligen som om dessa två kvinnor skulle komma bra överens här i hovet även om dem kanske inte litade helt på varandra än. Ord var en sak och även om Tinadea verkade genuin kunde alltid en lömskhet gömma sig där under vilket gjorde att Nemea alltid skulle hålla henne på en arms avstånd även om sällskapet inte gjorde henne något. Ho…[Read more]