I ett charmigt litet ställe i utkanten av Formenya i ett kvarter byggd av skuren sandsten står värdshuset Den släcka elden. Dess fasad består av sandstensblock med kritvita fogar och putsat murverk i gröna färger. Dom tjärade timmer takstolarna lyfter taket som är täckt av lila mossa där diverse växter frodas i olika lysande nyanser.
‘Vad vore det för strid, om du inte fick använda alla knep du hade, kära bror?’ frågade Asgeir sin bror med ett skratt, och log brett åt både sin mor och Ylva, innan han la en arm om Eiriks axlar då de började röra sig.
Asgeir hade varit fullt fokuserad på att stiga ut ur salen tillsammans med sin bror, så att plötsligt stå ansikte mot ansikte…[Read more]
Ylva Sigvaldadottir.
Det var fler än hon som följde regenterna ut ur den varma salen. Folk fullkomligt strömmade ur den nyfikna, uppjagade och redan engagerade i den stundande kampen. Hon kunde höra att vadslagningen redan var igång och musikerna, som också följde strömmen ut, spelade stycken om stora bragder och strider. Stämningen var uppjagad…[Read more]
Seren Jung kunde räkna på sin hand hur många gånger hon inte försovit sig sedan hennes magiska krafter trätt fram och hon blivit tvingad att komma till Caras Idhrenin för att lära sig att kontrollera den. denna dag var inte ett undantag till att hon även denna dag blev sen. Hon hade nämligen hållit på att experimentera med olika växter för a…[Read more]
Odenstjärna synade Ranghildt’s bekväma fattning runt kastspjutet, han visste som alla andra hur pass skicklig hon var med vapnet, hennes rykte och bravader kunde ofta höras i sång runtom vulkanön Elydir’s fäste, Himlarnas sal. Hon var äldre än sist han såg henne, det var han också. Hennes skönhet var fortfarande lysande trots ärret, vilket…[Read more]
Ett svagt leende, som verkade finnas på Nenyas läppar allt för ofta, fanns där nu med. Hon lade sina händer på Isras kinder för att smeka dem milt och luta sig fram för att retsamt placera en kyss på hennes nästipp och lutade sin panna mot hennes för att se in i Isras vackra ögon med sina stormiga.
“Säg inte så mycket dumt om dig själv, Isra.”…[Read more]
Ayperos betraktade de två kvinnorna med en lite road glimt i ögonen, medan han hällde upp lite vin åt dem alla i glasen som stod och väntade vid ett av borden. Det fanns väl inte direkt brist på vin där hos Derendes.
‘Åh se så, jag kan förstå att överraskningar inte är till behag alla gånger, Isra, men faktum är att du har mycket otalt i din bak…[Read more]
Lite förvånad över hennes svar, höjde han på ögonbrynen, som om han var säker på att hon skulle ångra sig. Men när hon inte tog tillbaka sina ord hummade han lätt och drog fram sin ena kniv för att se på henne.
“Så, ni vill inte ha äran att lemlästa dem?” frågade han, kanske med en nonchalant ton för att sedan le svagt. Högtidligt höjde…[Read more]
Ithia såg positivt överraskad ut då Amelyn dök upp, och log ett varmt och uppmuntrande leende åt den unga, och så som hon tolkade det, ensamma kvinnan.
‘Ingen fara, men jag håller på att frysa ihjäl här, så, ska vi?’ frågade hon med en liten nickning och vände sig om för att gå genom porten.
‘Jag hatar det här förbaskade vädret, och vill komma in…[Read more]
Förvånad över sina söners kamp, eller för att vara helt ärlig, var hon mest förvånad över att Eirik hade varit den som inviterade till striden. En positiv överraskning, men också lite… stressande eller skrämmande. Fast när hon fick en uppmaning att vara domare, ryckte hon lätt på axlarna med ett leende för att röra sig ut i snön likaså.
“F…[Read more]
Tiden blev längre inte ett koncept hon riktigt förstod sig på för det kändes som om inte ens en sekund gick i det mörker hon nu befann sig i. Inget riktigt gick att greppa även om hon försökte klänga sig fast vid sina tankar och åter finns det dödliga lugn hon lärt sig ha. Handen mot sin axel var inte heller något hon uppmärksammade i början då ho…[Read more]
Kanske överreagerade hon en aning, men det kändes ändå som om hon blivit lurad på något vis, kanske för att hon själv inte hunnit dra samma slutsats lika fort. Hon hade trots allt aldrig pressat sin farmor på information kring mannen hon avlat ett barn med och hennes egen far hade heller aldrig varit särskilt pratglad. Hennes blod tycktes v…[Read more]
En glimrande blick fanns hos Nenya när Aeldir talade och även om hon först trodde att allt var ett spel för att få ut mer information. Kunde hon inte riktigt rå för att finna det intressant och längtade lite att få höra mer. Något generad såg hon på Aeldir och sänkte blicken.
“Åh, för att hela historien låter romantisk och kanske skulle ge mig sj…[Read more]
Sera hade inte ens hunnit tänka på Ithias fråga innan den främmande nya vännen dök upp. Ett brett flin fanns på hennes läppar och hon dunkade till Ithia i ryggen för att sedan se mot Amelyn. En som inte hade flytt fängelset? Stackars liten.
Utan att riktigt tänka sig för greppade hon ett bestämt tag i både Amelyns och Ithias händer för att…[Read more]
Noah.
Det hade tagit lite tid, mer tid än han önskat faktiskt att knyta ihop de lösa trådarna han hade runt om i stan. Men det hade varit värt det, verkligen. Några tjänster hade han krävt in, andra hade han besökt i avsikt att göra det klart och tydligt att han en dag skulle kräva in dem.
Han fann henne där de kommit överens om att mötas och ha…[Read more]
Det var nog alkoholen, men just nu kände Eirik för spektakel. Med stora steg gick han ut med skaran. Nästan obemärkt klev han ur sina skor, och fortsatte barfota genom snön. I en grandiös gest skakade han av sig rocken, som sjönk ner i snön och avslöjade en grov, grå, ärmlös särk med matchande byxor. Med armarna upp i luften vrålade han, och fick…[Read more]
Tre fullastade krigsskepp med full besättning under Jarl Odenstjärna siktades av vakttornets spejare när deras segel uppstod i horisonten. Inom kort ljöd hornstötar följt av ringande klockor som symbol för ankommande fränder. Det dröjde inte länge innan skeppet Svärdsluka och Draktungas systerskepp Edenbrand ankrade en bit utanför, medans Oden…[Read more]
Asgeir ryckte till lite förvånat nästan då hans bror daskade till honom.
‘Aj!’ utbrast han, mest av reflex än att det faktiskt gjorde ont då taniga Eirik daskade till hans muskulösa med sin lilla taniga näve. Han skrattade till.
‘Vad, en broderlig kamp, säger du?’ frågade han muntert.
‘Så klart!’ om någon var intresserad av broderliga kamper och…[Read more]
När blomman flög upp i Felaërns ansikte drog Nesta först snabbt efter andan och höll för munnen i förskräckelse. Vad tog det åt henne? Men hon hann inte tänka längre än så. Hennes förundrade glädje visste inga gränser när Felaërn sken upp skratt. Först kunde hon bara se på honom med ett förtrollat leende – om hon tyckt att han var vacker innan så…[Read more]
Ylva Sigvaldadottir.
Hon höll jämna steg i dansen med både Asgeir och hans mor. Kvinnan var uthållig som en arbetshäst trots allt eller så var hon bara envisare än Gudarna själva. Ylva kände själv att värmen spred sig i kroppen av allt snurrande och skuttande, andningen ännu inte ansträngd men med magen full av mat och öl kändes det trots allt…[Read more]