Caspian kände adrenalinet rusa genom kroppen när garnisonsmästaren gjorde sitt första kraftiga utfall. För en stund verkade han glömma allt vad tanke hette. Lite klumpigt vacklade han till, men det var hans instinkter, skärpta av åratal av träning, som slog till innan hans hjärna hann analysera. Han parerade med sitt svärd, klingorna möttes med…[Read more]

Att se sig omkring på den storslagna naturen var ju alltid ett bra knep för att samla tankar. Där kunde han sitta och med beslutsamma manliga ögon se sig omkring. Kanske som om han hade en plan, som om han sökte efter något speciellt. Fast han egentligen inte riktigt visste vad han sökte. Och varför hade han sagt det där om varma källor? Han skaka…[Read more]

Arand höll sig lugn, men på alerten. Trots allt var man aldrig säker på hur någon som Aslög skulle reagera, eller vad hon skulle göra, speciellt inte då de inte ännu kände till hennes öde som lett till detta. Han delade en blick med Maeve, en som sa att hon behövde vara på sin vakt, även om det faktumet knappast gått henne förbi. Något spänd var…[Read more]

Asgeir såg ut över lägret, där vinden lekte med snön och fick fladdrande mantlar och tältdukar som sällskapet lagt upp att dansa som om de själva frös. Hans blick drogs ofrivilligt tillbaka till Ylva och Villi. Han försökte låtsas som om han inte såg hur de höll händer, och hur hon log sådär varmt mot honom. Det var inget. Bara lite värme. Vem…[Read more]

Gerda betraktade Fredryls utsträckta arm med en blandning av nyfikenhet och skepsis. Hon lade händerna på höfterna och lyfte ena ögonbrynet, som om hon övervägde om hon skulle ta hans erbjudande eller låta det hänga i luften för att visa att hon inte var en som så lätt köpte sig in i någons charm. Hennes gröna ögon glittrade av det där retsamma dr…[Read more]

Hans blick hade fastnat på henne, hennes röda hår, hennes ögon, hennes läppar som rörde sig. Ord kom ur henne, men på något vis hade han svårt att fokusera på dess innehåll, snarare än att bara lyssna på tonen som kändes så mild här i den karga kylan i Utgård.

Asgeir vred sig i sadeln, som för att hitta en bekvämare position, men sadeln, som sn…[Read more]

Caspian stod kvar, högtidlig och stilla, men hans grepp om svärdets fäste hårdnade. Garnisonsmästarens ord ekade genom torget, starka och självsäkra, och fick publiken att mullra av reaktioner som på samma sätt ekade i hans sinne. Skratt, visslingar och ett par rop fyllde luften, och allt detta drunknade i Caspians öron. Publiken gled långsamt…[Read more]

Asgeir drog in den kalla, friska luften djupt i lungorna och lät den bränna som is och eld på sin färd genom kroppen. Han sträckte på sig i sadeln, lät axlarna rulla lite under den tunga manteln och sneglade på Ylva. Hon hade stannat, hästen stod orörlig i snön och hon såg sig omkring med ett smittsamt leende på läpparna. Ett leende som verkade,…[Read more]

Alla dessa rykten tycktes virra omkring de två som stod där. Caspian hade väl hört något ord här och där, men inte lagt så mycket uppmärksamhet på det – upptagen av sin egna värld som han var. Men då garnisonmästaren svarade tystnade orden, och det blev allt mer spänt omkring dem. Att vissa såg honom som ett tecken på eventuell räddning för de…[Read more]

Sarethna betraktade sin brorsdotter med skärpt blick, hennes självlysande ögon borrade sig in i Nenayas som om hon försökte finna sanningen där, trots det tomma och förvirrade uttrycket, trots de ord som Athanishka yttrade som hon inte trodde en sekund på. Hennes läppar drogs ihop till en smal linje av irritation, men också beslutsamhet. De skulle…[Read more]

Rätterna serverades en efter en, kompletterat med goda drycker från det enorma alviska riket. Atmosfären var trevlig, något av en kontrast till de allvarliga samtalsämnen de hade. På samma vis kunde det vara svårt att tänka att de för bara några timmar sedan så gott som varit på flykt, och nu här i elitens kärna i en av de finaste restaurangern…[Read more]

Gera betraktade Fredryl med en lätt höjning av sitt ena ögonbryn när han nämnde hennes namn. Hans ord var artiga, men hans blick hade en eld som antydde att han inte var en man att tas lätt på. Hon log svagt, nästan roat, när Ranghildr gjorde sin anmärkning om hennes titel och nickade långsamt.

‘Fröken Gerda, minsann,’ sa hon lågt för sig sj…[Read more]

‘Du har ett nytt och ungdomligt perspektiv, jämfört med mig som är uppvuxen i denna roll, och Tath’nel som varit med sedan riket grundades, därför lägger jag stort värde på hur du ser saker och ting.’ erkände Alienna, som mötte Bains blick, tankfull om hur hon skulle svara därefter. Sanningen var ju att det var svårt att tänka sig världen ur e…[Read more]

‘Lite för mycket, kanske…’ erkände Arand som svar till Maeves ord.
Arand reste sig långsamt med Maeves hjälp, halkade i processen med en svordom, innan han kom upp, hans ben svaga och darrande efter den ansträngande användningen av magi, snarare än den fysiska ansträngningen att slåss mot dessa varelser med vapen och alla muskler han hade. Ha…[Read more]

( tråden fortsätter här: https://talanrien.com/forums/topic/kidnappad/page/5/#post-20328 )

Arand som rest sig och fått tillbaka sin hållning efter den våldsamma kampen tillsammans med Maeve såg på det hela som om tiden saktat ned, varje ögonblick insvept i ljudet av metall mot dött kött, vrål som ekade genom snön, och lukten av bränt kött när eld fick fyr på någon av de odöda nu då männen äntligen fattat galoppen och börjat göra som ha…[Read more]

Ayperos lät ett roat leende spela över sina läppar när han hörde Isras ord. Skuggan av ett mörkt skratt vibrerade i hans bröst. Hon hade lärt sig mycket i hans fiendes stad Dar Zakhar – diskretion, tålamod, intriger, skuggor och mörker och den kattliknande smidigheten som kom med att jaga i skuggorna. Han lutade sig tillbaka mot sätet i vagnen, be…[Read more]

Salim stod kvar, stadig som en klippa, men stormen i hans inre fick hans hjärta att slå hårdare. De smala ögonen rörde sig mellan Eshe och Idirath, medan hans käke knappt märkbart spändes vid Seras ord. Hennes passion var oförneklig, nästan skrämmande. Så mycket av hennes föräldrar fanns där, så mycket eld och envishet. Men det var hennes ord om j…[Read more]

Det var något väldigt roande med jargongen mellan Tath’nel och Bain där och då, vilket syntes i Aliennas nästan glittrande ögon och strålande leende. Det kanske var ett skådespel, men det var en glädje att se Tath’nels mer muntra och lekfulla sida än den som så ofta fanns där på hans ansikte nuförtiden. Den dystra, som om skuggorna jagade honom…[Read more]