Resan mellan Karm och Iserion var längre än hon förväntat sig, men det hade också givit henne tid att fokusera och träna, att resa sina sköldar och skärpa sitt sinne för det som skulle komma. Ändå kände hon sig fruktansvärt oförberedd när de väl nådde den dystra staden och i maklig takt närmade sig de höga murarna och den beryktade järnport…[Read more]

En del av henne var irriterad över avbrottet, över att de tvingades promenera upp i samma jävliga bergspass som de nyss lyckats ta sig ned ifrån, bara för att jaga ett påstått monster… Men den andra delen av hennes själ hade också längtat tillbaka ut dit, bort från intrigerna och till det enkla i att strida och överleva. Att hon kanske skulle…[Read more]

Förvånad – som om hon tyckte att inte någon lång tid alls hade gått – såg Ninurith upp ifrån sin bok. För att sedan slå igen den med en smäll och lägga undan den i sin axelväska som hon tycktes bära på jämt. Hon lade läderremmen på sin axel och kramade milt hennes händer sedan.

“Har jag inte alltid varit din riddare i skinande rustning?” frågad…[Read more]

Komplimangen fick henne att rodna lätt. Det värmde sådär skönt på både kinderna och magen. Vilket fick henne att slå ner blicken.  Lite skamset strök hon undan några av de mörka slingorna bakom örat för att se försiktigt upp mellan sina långa ögonfransar.

“Förlåt, det är bara det att era händer är smutsiga och… tanken på smuts stressar mig.” e…[Read more]

Ilsket blängde Trond efter riddaren – inte direkt hans riddare i skinande rustning. Även om han nu hade försökt göra ett gott intryck. Räddare i nöden. En liten fnysning lämnade hans läppar och han vände sig om. Varför skulle han ens bry sig om människorna? Visste han inte vad de gjorde för att förpina de som var annorlunda.

“Inte i mer problem.…[Read more]

“Betalning? Det tror jag knappast att du kan och få runmagiker vill beblanda sig med sådan mörk magi som du har där.” hummade Tath’nel fortfarande med en lite nyfiken glimt i de gråblåa ögonen för att sedan låta blicken vandra mot skuggorna igen. Rädd för det som rörde sig där, eller kanske det bara var i hans sinne?

Det var först då han märkte…[Read more]

Skrattet värmde, även om det gjorde Toku lite nervöst. Kanske hon hade sagt något dumt? Förhastat sig helt enkelt. Så djupt oroad var Toku att hon fastnade helt i sina tankar och inte riktigt hörde förklaringen för att inte vakna förrän hon var så mycket närmare henne och vågade känna på hennes tyg. Med sina smutsiga händer. 

G…[Read more]

Förvirrat såg Ninurith ner på handen till sin vän. Som om hon försökte placera vad hon sa. Var det så? Det hade skett mer och mer de gågna året att hon hade haft svårt att helt minnas vad som var nutid och förr. Lite osäkert skrattade hon och klappade sin väns hand.

“Ah, ja, förstås. Det var det jag menade. Börjar visst bara bli trött! Ska vi k…[Read more]

Starka nypor hade alltid Alienna haft, det var inte direkt första blåmärket som hon hade lyckats sätta på hans kropp. Men det var inte direkt som om han hann tänka så mycket över det. Dels så var han förstås irriterad på Aliennas sätt – kunde hon aldrig sätta sig in i hans synvinkel? Samtidigt som… det rev i honom för att fortsätta att…[Read more]

“Inte? Du tänker inte be och böna inför Lloth?” frågade han och såg mot handen som smälte in i mörkret och rynkade lite på näsan. Det var inte svårt att känna att det var något mörkt med det – en förbannelse? Nej, inte något sådant…  Han snörpte på munnen något och funderade över namnet. Visst var det väl bekant?  Eller kanske det snarare var…[Read more]

En hälsning på, det som de här uppe såg som det mörka språket, var inte direkt något som han trodde sig stöta på. Skrämde honom snarare, men det var något med hennes sätt som gjorde att han avvaktade sin attack. Trots allt var de båda i månljuset nu, inte direkt mörkeralvernas essä. Att så tydligt lämna sin trygghet och den slöja mörker som…[Read more]

Andetagen som nästan hackade sig ur häxan fick Nenya att le. Hon hade alltid förstås tyckt om att leka med elden – speciellt när hon var nära att bränna sig på den. Men det var alltid intressant att se hur långt hon kunde gå innan det väl behärskade rasade och gav in. Den kalla stenytan fick hennes hy att knottra sig. Närheten som var så berusande…[Read more]

Det desperata skriket som lite ekade kring stenarna omkring dem fick Tath’nel att le något bredare. Kanske något lite mer ungdomligt bakom hans fasad av allvarligheter. Frågan som ynglingen ställde fick honom att spänna sig – ett ämne som han själv lite hade undvikit. Mest för att han var rädd för svaret. Mycket hade ändrats och var han egentligen…[Read more]

Förstås fanns det något där i vad hon sa – den kittlande känslan när man tog ett steg utanför det trygga hemmet. Tanken på målet som inte fanns. Fötterna som ledde henne snarare än huvudet. Som vanligt verkade hon försvinna lite i sina egna tankar och vaknade inte förrän den absurda idén att blanda in Alienna och Aenya. Det fick henne att rynk…[Read more]

Tussie berättade allt hon visste om Iselem, vilket i och för sig inte var mycket.  Nära till noll, för att vara helt ärlig. Men när hon berättade om det målade hon upp det med sina händer med nästan förstora gester för den lilla kropp hon hade.

Sand överallt, både varm och kall när de små fötterna sjönk ner i den.  Solen gassade och var kan…[Read more]

Nej det var verkligen inget trevligt samtalsämne, och hon hoppades innerligt att det inte skulle vara för sent för Nenya. Trots allt hade hon kommit att bli en del av Isra lika mycket som Ayperos, de hade sammanflätat sina sinnen så pass länge att frånvaron av henne kändes som ett tomt, gapande hål i själen. Men det var som Ayperos sade, världen d…[Read more]

Ju längre tid som gick desto säkrare blev hon på att detta var ett misstag. Att bege sig ut mitt under rådande krig, under vad som var tänkt att vara ett avgörande drag i kampen mot Hrafn, för att jaga odöda… Allt för att hon ville få ett par extra ögonblick med monsterjägaren, och de skulle till råga på allt inte ens vara ensamma. Hon hade kommit…[Read more]

Orden fick Isra att vrida på sig av olust. Hur kunde någon besitta den makten över en annan, över Nenya? Nenya var stark och hennes kärlek för Ayperos var ännu starkare. Hur skulle den kunna glömmas bort så snabbt? Hon ville inte tro det, men hon visste mer än väl att Ayperos inte ljög, att hans hårda blick inte talade annat än sanning.

”Mi…[Read more]