Ayperos lät ett roat leende spela över sina läppar när han hörde Isras ord. Skuggan av ett mörkt skratt vibrerade i hans bröst. Hon hade lärt sig mycket i hans fiendes stad Dar Zakhar – diskretion, tålamod, intriger, skuggor och mörker och den kattliknande smidigheten som kom med att jaga i skuggorna. Han lutade sig tillbaka mot sätet i vagnen, be…[Read more]

Salim stod kvar, stadig som en klippa, men stormen i hans inre fick hans hjärta att slå hårdare. De smala ögonen rörde sig mellan Eshe och Idirath, medan hans käke knappt märkbart spändes vid Seras ord. Hennes passion var oförneklig, nästan skrämmande. Så mycket av hennes föräldrar fanns där, så mycket eld och envishet. Men det var hennes ord om j…[Read more]

Naglarna som borrade sig in i Tath’nels lår verkade inte direkt vara något som störde honom, även om smärtan förstås kändes. Det hade funnits värre hot mot honom förr, mer riktiga. Vad kunde denna lilla pojksnärt göra honom? Han fnös roat som svar till slut, när han insåg att han först helt glömt svara pojken. Roat strök han sin hand över Bains m…[Read more]

Det var något väldigt roande med jargongen mellan Tath’nel och Bain där och då, vilket syntes i Aliennas nästan glittrande ögon och strålande leende. Det kanske var ett skådespel, men det var en glädje att se Tath’nels mer muntra och lekfulla sida än den som så ofta fanns där på hans ansikte nuförtiden. Den dystra, som om skuggorna jagade honom…[Read more]

Ninurith skrockade lite lätt, kanske hon skämde bort sin vän. Men behövde hon inte lite sådant i sitt liv? Speciellt om hon skulle välja att bära hela världen – nå åtminstone deras land – på sina axlar. Frågan fick henne att le lite drömmande. En bra fråga, verkligen, men det var svårt att riktigt svara på den. En överdriven suck sjönk hon ner på…[Read more]

Sera kunde känna hur hennes händer svettades där de låg knutna bakom ryggen, trots att hon försökte verka samlad. Blicken for över Eshe när hon talade med en mjukhet som kontrasterade mot de hårda orden. En knut av irritation rörde sig i hennes bröst, men hon svalde den snabbt. Hon var en drottning, inte ett otåligt barn. Åtminstone var det det…[Read more]

Männen hade övergett allt vad stolthet och prestige var och följde deras direktiv, de påbörjade ivrigt elden på så säkert avstånd som de kunde bygga utan att vara för långt bort när elden var klar. Under tiden som de slank iväg för att förbereda mer eld hade Bodil lyckats samla sig och med båda hennes yxor dragna rörde hon sig i Maeves närhet oc…[Read more]

Hon hade varit säker på att Arands hugg skulle klyva draugens huvud från dess kropp, men så fastnade det bara där, halvvägs genom den tjocka nacken, och Arand tvingades ducka för sitt eget svärd. Hon kunde höra Bodils varnande rop, men monsterjägarens befallning om att ta den odödas uppmärksamhet gav henne ingen tid att se sig om. Istället ka…[Read more]

Hon betraktade honom under tystnad när han verkade sträcka sitt sinne utåt, hon kunde genom bandet de delade förnimma det som en lätt vibration i luften och hon visste redan innan han sade det att han inte funnit det han letade efter. Det var lite besvärande, förstås, men som Ayperos själv sade sekunden därefter så var det väl just när det var…[Read more]

Snart hörde hon hovar. Inte långt senare kunde hon se en ljushårig figur närma sig ovanpå en mörkbrun häst, inget märkvärdigt kanske om det inte vore för ögponen som glimmade gult.

En bit bort noterade han det svaga ljudet av en melodi som låg och svävade i luften, en mjuk ton från en luta som slog igenom den annars stillsamma morgonen. Han…[Read more]

A’eldia stannade upp mitt i rörelsen, nålen fortfarande i handen, medan hon lyssnade på honom. Hon mötte hans blick och för en stund såg hon nästan förvånad ut, som om hon inte väntat sig den sortens uppriktighet från honom, inte efter allt de just gått igenom. Det var en fråga som verkade tränga igenom hennes egna skyddsmurar, de murar hon så…[Read more]

Ayperos lutade sig tillbaka i vagnen och lät blicken vandra över de dystra murarna som närmade sig, medan Isra talade. Han kunde inte låta bli att le åt hennes ord om rening. Eld hade alltid varit ett så effektivt sätt att skapa ordning ur kaos. Ibland behövdes världen brinna för att något bättre skulle kunna resa sig ur askan. Men Izotars rap…[Read more]

Sarethna stannade och stod stilla bredvid sin högresta dotter. Hennes ögon, självlysande som en klar natthimmel, smalnade när hon betraktade Athanishka. Hon kunde inte rå att himla lite åt Ambrosinas torra svar.
‘Åh så utomordentligt trevligt. Din far saknar dig, din mor med, trots att du försökte döda dem i Loradon, allierad till den jävla demo…[Read more]

Arand såg i ögonvrån hur Bodil och hennes män skyndade sig att tända eld, hur Maeve skickligt kastade sin sköld och fick det förvridna monstret att vackla. Draugen rörde sig som en orm, vrålade med ett ljud som slet genom luften och in i benmärgen, kanske för att kalla på fler av sitt odöda släkte. Dess blottade käft var fylld med tänder i ett f…[Read more]

Att stå i centrum var aldrig riktigt något som Tath’nel hade tyckt om. Detta konstanta skådespel och hade han inte skapat ännu en scen där nu? En roll som han inte kunde släppa i första stund. Allt hade förstås varit för hans älskade Aliennas skull och trots att han hade trott att Bains kyss skulle smaka bittert, surt eller rent ut sagt äckligt……[Read more]

Alienna kämpade med sin inre kamp, ilska och förnedring som fick det att hetta om hennes kinder. Egentligen borde hon inte ta det personligt, och bara ignorera adelsmannen, men efter allt som hänt var det svårt. Det var inte första gången hon mötte kritik eller ifrågasattes av de högalver, de flesta såg henne bara som en bricka i det stora spe…[Read more]

Eshe log varmt åt alven som hade klivit in kort efter henne och mötte hans gest på samma sätt, nyfiken över i stort sett varje ord han hade sagt och lade på minnet att prata med honom om hans kultur och hem. Hon hoppade självklart på att prata med människorna om detsamma, men hon kände ändå att hon hade ganska bra koll där, även om hon alltid va…[Read more]

Bodil stod stum för ett ögonblick när den avslöjade sig, kunde inte göra mycket annat än att stirra på den odöda varelsen för att sedan ryckas tillbaka till verkligheten av hennes män som redan börjat gräva genom sin packning för verktygen så att de kunde göra eld. Hon själv hade låtit sina tankar vandra till alla de sagor hon hört som liten s…[Read more]

”Nej, du är Iselems rättmätiga drottning. Jag borde buga djupare”, svarade hon med ett litet roat leende åt Seras ord, men för henne var det sanningen. Ormdrottningen må ha tagit hennes titlar, men trots det så hade framtiden aldrig varit tydligare. Sera skulle sitta på tronen, annars skulle de alla gå under, och kanske var det därför som h…[Read more]